12/3 2013

Ingelas begravning äger rum fredagen den 5 april klockan 10:00 i Östra Eneby Kyrka, Norrköping.
Därefter inbjudes till minnesstund i församlingshemmet.
Vänligen anmäl deltagande till Fonus Öst. Tel; 013-362700 (epost; fredrik.dusen@fonusost.se) senast tisdagen den 2 april.
//Dotter Solena

Den 8/3 2013

Älskade Ingela somnade in kl 5 den 8/3.
"Nu när tiderna förändras och ingenting är längre som förut då vet jag ändå att Du,Du ger mig all din kärlek när min har tagit slut.
Och Du, Du känner mig och vet hur liten jag kan va men om du tar min hand och leder mig mot någonting bättre så ska jag följa med" - Mauro Scocco
// Dotter Solena

Inspiration

Ibland blir jag gnällig.
Jo, jag grunnar länge på morgonkvisten
om jag ens ska kliva upp.
Det ät nämligen så,
att jag bor i sängen just nu.

Jag är inte "uppe" och roar mig alls.
Nej, jag sitter i sängen.
Att kliva upp,
ta mig till badrummet
och sedan ta mig tillbaka till sängen,
ja, det kostar det
- ork alltså

Och en dålig dag
då kan det vara lite körigt
att motivera mig.

Jag har ibland svårt att få inspiration att göra något.
Varför skulle jag gå upp nu igen???

Men så sa min underbara Dotter:
" Men för mig är det viktigt
att du gå upp!!"


Kram
Ingela

Gått runt!!

Så var jag då där...
Jag har nu vandrat runt så nu
möter jag en undesköterskevikarie
som jag haft tidigare i mitt liv.
Ja, inte inom vården
utan som förälder på dagis - Jippi!!

Och nu har vi ju massor gemensamt såklart!
Min ryggsmärta,
min hjälplöshet
och så får vi ju inte glömma bort min kateter såklart.
Det är ju skoj!!!!

kram

Ingela

Vänta lite

Känslor är konstiga saker. Riktigt konstiga saker.
Och de går absolut inte ihop med logik.
Man kan förstå, ända in i benmärgen,
hur någonting görs för min skull, av ren och skär godhet.
Ändå rinner tårarna nedför mina kinder.
Och jag kan inte förklara varför.

Fast jag var "duktig".
Ligger du orörlig och hjälplös i din säng
så har i alla fall jag bara kommit på ett sätt att fly - blunda
Men utöver det,
jag sa ifrån lite faktiskt.
"Jag ligger här och gråter och känner mig väldigt utlämnad
av att ni tre står runt min säng och tittar på mig."

Och jag vet att de vill mig väl.
Jag vet det.
Men idag vet jag inte vad det är.....

Det är en skitdag helt enkelt.

Och en reflektion är ju att det är lite mycket skitdagar.
Så det måste jag ju göra något åt,
jag vet bara inte riktigt vad just nu måste jag erkänna.
Jag vet inte riktigt vad.

Men det kanske inte är en skitdag
som jag kan komma på bra och soliga saker.
Jag får vänta lite bara......

kram
ingla

Bra dag

Jag, som har så mycket ord
och mer än ofta sprider dem omkring mig
har svårt att beskriva min förmiddag.

Den innehåller det gamla vanliga
som smärtlindring, ångest och rädsla för rygghugg
och uppstigning.

Jag började min planering vid sjutiden kanske,
ca åtta kom första sprutan osv.....

MEN
när sköterskorna kom för att hjälpa mig upp
SATT JAG REDAN PÅ SÄNGKANTEN!!

Och jag begär inte att du ska förstå,
själv skulle jag absolut inte ha fattat alls - innan.

Men ballonger, serpentiner och en liten orkester
hade inte suttit fel.
Inte fel alls!!!

Jag har varit riktigt deppig några dagar
eftersom jag tycker att jag bara blivit sämre
sedan jag kom in hit.

Nu är jag inte deppig längre.
En sköterska kom på att vi skulle ta lite prover
- det var ju så länge sedan.

Och vips serverades det blod till Prinsessan på Ärtrosen.
Hb låg nämligen på 68.
Underbart med en förklaring till tröttheten!!!!

Och nu idag efter några påsar blod
är jag mycket piggare!!!

kram
ingla

Syster Emma

Har haft en riktig skitdag!!!
Helt slut efter dagarna som varit
och fortfarande ont.
Missförstånd och kall äcklig lunch,
Ja, jag kan hålla på länge.

Men så plötsligt knackar det på dörren
och in träder två av mina FAVORITER!!!!!!!!
De ska alltså jobba ikväll,
JIPPI!!

Syster Emma har varit hemma hos mig flera gånger
och räddat mig från smärta.
En klok tjej
som är dödligt förälskad i Gibbson :)

- Jag har undrat Ingela,
vad betyder din tatuering?

Jag förklarar vad den betyder,
varför den sitter där den sitter,
att Dottern har en likadan.
Och varför den sitter
där den sitter.

Och syster Emma blir tårögd.
OCH säger det!!!!

Ikväll kommer jag ha det så bra så bra!!

kram
ingla

Inlagt gnäll

Nope, jag är aldrig nöjd!!

Men det har du ju redan förstått,

att jag inte är en god, fin och ödmjuk människa.

Jag, Prinsessan på Ärtrosen, jag vet minsann

hur man gör när man gnäller.

I ena vågskålen lägger jag att mina nära

"får ledigt" nu när jag är inlagd.

Och om du tittar ordentligt så ser du

hur jag med ena tån tynger ned det lite extra vid invägningen.

För varför jag skulle in här under helgen,

ja, det förstår jag verkligen inte.

Håll i hatten, nu kommer gnäll så det stänker:

Min medusinlista stämmer inte

så jag får hålla koll på alla piller i byttan som ställs in.

Sprutan glöms helt bort.

Jag backar  (för att inte vara krånglig)

och "lägger mig" i sängen på det viset sköterskorna vill

istället för med den teknik Sol, mamma och jag

utvecklat till skön konst.

Vilket resulterade i smärtskrik rätt ut och en spruta till.

På mornarna har jag ju i ett par dagar fått Voltarenspruta

så att jag ens tordes börja röra på min stela onda kropp.

Här fick jag av någon anledning morfin i sprutan

vilket jag påstått länge inte hjälper.

Så eftersom jag hade rätt i att det inte hjälpte

så fick jag ju en spruta till sedan.

(Sedan fick jag erbjudande om samma spruta igen

då det försvunnit i handlingarna att jag fått den.)

Och det betydde ju i sin tur att jag fick vänta ytterligare en halvtimme

innan den sprutan tog.

Så från jag kände att: "Nu skulle det vara trevligt med en liten morgonkiss"

till jag satt på toan tog det bara 75 minuter.

Och så, jag trodde det var omöjligt men jag har mer ångest

för toabesöken här än hemma.

Hemma sitter jag med min oro/ängslan i lugn och ro,

(medan mamma diskar eller hittar på något annat)

här har jag sköterskor som inte alls har tid att vänta på mig och mina tankar 

utan säger att jag ska larma när jag är klar.

Gissa fyra gånger om "Ingela-kan-själv"

larmar ofta!!!

Jag får helt enkelt fokusera på min ensamtid.

Har tvn på och ska använda ALLT jag har packat med mig

vilket betyder handarbeten, vykort (Malin fixade frimärken)

en räkning som ska läggas in och så vidare.

Jag har ju till och med högtalare med så jag kan lyssna på Spanarna.

Ja, jag är väl tvungen att erkänna att det egentligen inte är synd om mig.

Men det har ju aldrig hindrat mig från att gnälla förut ;)

Ha en härlig måndag!!

Kram

ingla

Inlagd

Jag vet att jag inte är pålitlig
när det gäller inlägg på min blogg.
Men till mitt försvar så är det mer som inte är särskilt pålitligt.

Ett ganska stort och migpåverkande exempel är smärtlindring.
Vi har det väldans bökigt med att få min förbannade rygg smärtfri.
Ursäkta språket.
Eller näe, djäklaskitfanhelvetesryggdjävel.
Så, ganska bra beskrivet tycker jag.
Så känner jag för min rygg och medföljande smärta.

Dagarna som varit är ett gytter av smärta,
påhälsning av underbara LAH med sprutor i högsta hugg,
tårar av trötthet, ilska, vanmakt och smärta.

Oro och maktlöshet för UNDERBARA nära och kära
som bara kan stå bredvid
och försöka få mig att minnas de gånger det faktiskt funkar......

På vårdens frågor om smärtstyrka och tid kan jag oftast inte ens svara.
Idag fick helt enkelt Sol och Ingrid skatta hur hög min smärta var
när jag bröt ihop och behövde spruta.

Beslutet nu är att jag ska lägga in mig.
Jupp imorgon ska jag på något vis ta mig till LAH
och bo hos dem
så vi kan få ordning på smärtan.

Och det ser jag ju fram emot
att tämja smärtan alltså.
Jag ser INTE fram emot att bo på LAH.
Men jag ser nyttan.

Och om sanningen ska fram så blir det ju lite vila för min omgivning.
Både rent fysiskt
och så tror jag att några kommer att kunna andas lättare
och känna att "någon" nu har ansvaret.

Så kan man ju vara lite ettrig
och fråga vad det är för skillnad och sitta i min säng hemma
eller sitta i en ganska lik säng på sjukan.
Alltså går det ingen nöd på mig alls.

(För er som inte vet så har jag nu en höj- och sänkbar sjukhussäng i vardagsrummet.)

Så,
nu ska jag fokusera lite på Ingrid och Sol.
För vi bestämde att jag ville det,
jag lägger in mig i morgon.

kram
ingla

Min värld av blommor

Att ensam skulle vara stark
är så dumt så jag är nästan rädd för att säga det högt.
Jo, säger man tillräckligt dumma saker
slår säkert blixten ned i huvudet på en.
JO, sa jag, någon rättvisa måste det finnas!!!!

Jag är inte ensam.
TACK!!!!!!

Och det som jag nu har upplevt är följande;

Min syster har, antagligen med full bergsklättrarutrustning,
automatvapen, glidmedel, list och desperation,
försökt nå fram till mig
"i min lilla lilla värld av blommor"

Hon har klättrat, krupit, gasat bilen,
hoppat fallskärm och slagits med en idiot (undertecknad)
för att lyckas ta sig fram till ett gäng neddragna rullgardiner.

Väl där har hon nu äntligen nått ända fram till en, två,
ja, kanske tre små gardindjävlar.
Nedslitna nu kan jag berätta!!!!

Det är inte så att du per automatik
fattar hur sjuk du är.
Tro mig.
Och jag är speciellt trögfattad,
tro mig där med.

Jag vet att det är flera i min omgivning
som försökt ge sig på samma uppdrag.
All heder åt dem!!
Tacksam!!

Men här och nu var det min Syster som lyckades.

Tänk vilken tur jag har!!

kram
ingla