Inlagd

Jag vet att jag inte är pålitlig
när det gäller inlägg på min blogg.
Men till mitt försvar så är det mer som inte är särskilt pålitligt.

Ett ganska stort och migpåverkande exempel är smärtlindring.
Vi har det väldans bökigt med att få min förbannade rygg smärtfri.
Ursäkta språket.
Eller näe, djäklaskitfanhelvetesryggdjävel.
Så, ganska bra beskrivet tycker jag.
Så känner jag för min rygg och medföljande smärta.

Dagarna som varit är ett gytter av smärta,
påhälsning av underbara LAH med sprutor i högsta hugg,
tårar av trötthet, ilska, vanmakt och smärta.

Oro och maktlöshet för UNDERBARA nära och kära
som bara kan stå bredvid
och försöka få mig att minnas de gånger det faktiskt funkar......

På vårdens frågor om smärtstyrka och tid kan jag oftast inte ens svara.
Idag fick helt enkelt Sol och Ingrid skatta hur hög min smärta var
när jag bröt ihop och behövde spruta.

Beslutet nu är att jag ska lägga in mig.
Jupp imorgon ska jag på något vis ta mig till LAH
och bo hos dem
så vi kan få ordning på smärtan.

Och det ser jag ju fram emot
att tämja smärtan alltså.
Jag ser INTE fram emot att bo på LAH.
Men jag ser nyttan.

Och om sanningen ska fram så blir det ju lite vila för min omgivning.
Både rent fysiskt
och så tror jag att några kommer att kunna andas lättare
och känna att "någon" nu har ansvaret.

Så kan man ju vara lite ettrig
och fråga vad det är för skillnad och sitta i min säng hemma
eller sitta i en ganska lik säng på sjukan.
Alltså går det ingen nöd på mig alls.

(För er som inte vet så har jag nu en höj- och sänkbar sjukhussäng i vardagsrummet.)

Så,
nu ska jag fokusera lite på Ingrid och Sol.
För vi bestämde att jag ville det,
jag lägger in mig i morgon.

kram
ingla

Min värld av blommor

Att ensam skulle vara stark
är så dumt så jag är nästan rädd för att säga det högt.
Jo, säger man tillräckligt dumma saker
slår säkert blixten ned i huvudet på en.
JO, sa jag, någon rättvisa måste det finnas!!!!

Jag är inte ensam.
TACK!!!!!!

Och det som jag nu har upplevt är följande;

Min syster har, antagligen med full bergsklättrarutrustning,
automatvapen, glidmedel, list och desperation,
försökt nå fram till mig
"i min lilla lilla värld av blommor"

Hon har klättrat, krupit, gasat bilen,
hoppat fallskärm och slagits med en idiot (undertecknad)
för att lyckas ta sig fram till ett gäng neddragna rullgardiner.

Väl där har hon nu äntligen nått ända fram till en, två,
ja, kanske tre små gardindjävlar.
Nedslitna nu kan jag berätta!!!!

Det är inte så att du per automatik
fattar hur sjuk du är.
Tro mig.
Och jag är speciellt trögfattad,
tro mig där med.

Jag vet att det är flera i min omgivning
som försökt ge sig på samma uppdrag.
All heder åt dem!!
Tacksam!!

Men här och nu var det min Syster som lyckades.

Tänk vilken tur jag har!!

kram
ingla

Skogstrollet

Att vissa saker ska vara så in i Norden svårt att acceptera/lära sig!!
Känner mig trög som ett skogstroll.

Så fort jag har en bra dag
så tror jag att det liksom är lägsta nivån därefter.
Inga bakslag,
ingen återhämtning,
inget negativt.
Nej, nej,

Allt ska bara gå framåt och uppåt
- Hela tiden.


Lite vagt minns jag kanske att jag sov hela förmiddagen.
Och om jag minns det, så minns jag även
att jag hade en riktigt skitdag innan,
så det var ju inget konstigt att vara utslagen hela förmiddagen.

Hade en helt underbar eftermiddag igår.
Tänker inte berätta vad jag klarade av alldeles själv,
för det vill du inte veta.
Men stolt som en tupp,
och innerligt tacksam,
det var jag.

Så givetvis vaknar jag med inbillningen att jag idag ska kunna
ja, kanske inte delta i skid-sm,
men stå där som åskådare minsann.....

Men så blir det inte.
Jag ligger däckad även denna förmiddag
och blir såklart skitdeppad av det.

Jag darrar som en avtändande knarkare
alternativt himla gammal tant.
Mina muskler beter sig nämligen
SOM OM  jag har deltagit i skid-sm.

Det är bara det att jag har bara presterat
en liten promenad till toan.
Ja, sedan satt jag ju vid bordet och åt lunch försås.
Men då hade jag redan börjat darra.

Jag är såååååå dålig på bakslag
eller ens återhämtning.

Trög som ett skogstroll!!

kram
ingla

Bath

Njuta!

Du som tröttnat på mina ord om Världens Bästa Födelsedagspresent,
får hemskt gärna helt enkelt strunta i detta inlägg.
Jo, hoppa över bara!!

Men för mig räcker det med en blick på en mugg,
givetvis likadan som vi hade på rummet.

Eller en bildsekvens på tv.

Ja, det räcker med att se visitkortet.

Jag behöver bara stänga ögonen så är jag där igen.
Kanske sitter jag djupt försjunken i de underbara fåtöljerna
som huserade i rummet.

Vi åt gott,
hade benen upplagda,
Sols dator med underhållning
och satt där bredvid varandra.

Vi bara var.

Och det är klart att vi skulle kunna "bara vara"
lite var stans som helst,
jag och min Underbara Unge.
Vi kan det!!
Bara vara..........

Och visst är det bra!

Men nu råkar jag ha detta underbara att drömma tillbaka till.

Jag behöver bara blunda.
Och knappt det!!

kram
ingla

Stannad tid!!

En del saker är svåra att förstå.

Att Zeb Macahan liksom aldrig blev gammal
eller slutade vara cowboyig
det var väl logiskt.

Men annat är inte lika enkelt för små Ingelahjärnor

Här till exempel ska jag fatta
Att Elsie blir äldre,
fast hon ser ut så här på varje upplysningsaffisch
över jorden......

kram
ingla

Toan, roman i tre timmar

Detta är långt.
Jäkla långt, bara så du vet.

Ibland när jag reser mig upp placeras Arga Kockens köttyxa brutalt in i min rygg. Det gör ont. Jag är ju smärttålig in till dumhet, det vet jag, min nära omgivning och LAH. Men denna köttyxa, den klarar jag inte av helt enkelt.
Min nya "kurator" Rakel Spektakel var förbi idag. Och tack vare att hon Både sjuksköterskar och terapiar är hon ju så himla effektiv att ha på besök. Jag tänker dock bara ta det som rör denna roman i detta inlägg.
Vips med staven så hade hon ordnat att Hemtjänsten skulle komma och hjälpa mig ur sängen i kväll (och imorgon). De kommer 18.30, passar det?
Ja, det gjorde det ju såklart och jag planerade vad jag skulle göra. Svaga ben utan tillstymmelse till kraft i kombination med skräck för Arga Kocken gör att momentet "resa mig upp" är knöligt, ordentligt knöligt. Nu korvade jag mig upp i sittande ställning lagom till halv sju. Jag sorterade lite papper, ordnade 20.00-högen med medusiner, ja sånt jag kan göra i sängen och sedan satt jag mest och njöt. Tänk att sitta just där och inte ha ågren alls, ingen bävan, för jag skulle få hjälp upp!!!
Tio i åtta kom två ursöta kvinnor som jag skarpt grunnade på att stoppa in i garderoben. Ja, och ta fram när jag behövde dem (eller skratta lite). Som ni förstår hade det blivit ett missförstånd med tiden - men vad gjorde det?
Jag puffade ut dem genom dörren eftersom jag fattar att de har mycket att göra. Sedan följde jag min plan. Först en sväng till toan, sedan en "promenad" i lägenheten, en stund i höj- och sänkbara stolen i vardagsrummet och sedan sänggående. Good plan!
Jag stapplade in till toan, kissade lite och sedan fick jag för mig den bisarra idén att torka mig!!
Hur tänkte jag? Vridrörelsen körde Arga Kockens Största kniv rakt in i ryggen!!
Lugnt och sansat (ehhhhh NOT) ber jag mamma plocka fram en morfintablett så att jag skulle kunna resa mig och återvända till sängen.
Så vi börjar vänta på effekt. Och vänta. Och så väntade vi lite till. Nope, nothing.
Mamma hämtade telefonen (ryggen gjorde så ont att jag inte kunde lyfta vänster arm och ta emot den)
Jag vänder mig givetvis till Den Stora Tryggheten - LAH.
Nya Andreas som svarar i telefonen lyssnar och mumlar sedan något om Hemtjänsten. Jag svarar frankt att det är nu inte förflytta min kropp som är prio ett - det är knark!!!!
Summan av alla kryddor, och tro mig, det var inte bara kardemumma, är att först kommer en omgång med världens underbaraste sköterskor och pumpar i mig lite knark. Medan vi väntar på effekt (och mod från mig) bestämmer vi att de åker tillbaka till sjukan och skickar nästa skift. Jag tycker vi gjorde rätt, varför ska de stå och glo på mig emedan de egentligen slutat jobba?
Tack vare telefoner står "nya skiftet" redo så de dyker upp hos mig så fort det gick. Dock kan jag meddela att ca 2,5h är vad ben tål att sitta på en förhöjd toastol, sedan blir man lite grinig. Fråga gärna min mamma som verkligen försökte underlätta mitt liv.
När nya skiftet kom bestämde vi oss snabbt för: mer knark. Och den ena lyckas med att hänga i krokig arm i mitt trånga duschrum OCH sätta nål (I MIG) och då spruta in godsaker. Jag har sagt att hon borde ha ett fjolligt diplom och chefen ska ringa mig vid löneförhandlingarna.
Nu har eventuellt inte du en exakt bild av hur mitt duschrum ser ut, allra helst inte efter "installationen" av förhöjd toastol. Men lite nonchalant kan jag kanske säga att de gamla telefonhytterna hade ju verkligen stora ytor man kunde möblera!!!
Dessa två kvinnor lyckas på något magiskt vis få mig att våga prova att resa mig upp. Eller det blir ljug - för DE reser mig upp. INUTI DEN ÖVERMÖBLERADE TELEFONKIOSKEN MED TOASTOLEN I ETT HÖRN!!!!! Sedan stödde jag mig på dem varje liten millimeter in till sängen. För eftersom vi ville piffa upp utmaningarna lite så hade ju benen inte bara somnat, de var helt avdomnade.
Under hela promenaden mumlade jag; Jag kan inte fatta att jag står upp! Och under första kvarten i sängen mumlade jag: Tänk att jag är i sängen! Jag är riktigt stolt över min variationsteknik!!
Och inte nog med detta!! Jag hade under tiden på toastolen givetvis även tänkt tanken: Imorgon då, hur blir det imorgon? Men se det har en av änglarna från LAH hunnit planera: Jag kommer helt enkelt förbi klockan sex innan jag slutar. Då kollar vi om du har ont.

Här ligger jag nu. Fullpumpad av morfin, stesolid och vad mer de nu sa som jag struntar i att minnas. Och jag är så tacksam. Visst ska jag vara tacksam över vårt system i Sverige, och hur bra det kan bli (vi läser ju så ofta om när det blir helt djävla idiotiskt) Men det går inte. Jag är tacksam för just E, U, M, M, U och A!
Just precis de!!!!
Och inget, INGET, kan jag göra för att underlätta deras liv!!!!

För att avsluta denna roman så vill jag påminna dig om att man kan lära sig av andras misstag och erfarenheter. Gör det!
En sådan är att du aldrig, aldrig ska sitta på en förhöjd toastol i tre timmar. Ta till dig detta och ditt liv kommer vara sååååååå mycket trevligare!!


kram
ingla

Senaste nytt!!

Ja, till slut vet man inte vad man sagt till vem!!!!!!

Metastaser i hjärnan,
fick inte gå hem eftersom ödem runt om kunde få mig att sluta andas.
Det tryckte vi till med kortison

(Kortison kan fan allt
- som Lotta på Bråkamakargatan!!)

Nu får jag vara hemma på dagarna
- om jag har barnvakt!!
Utifall något händer.

Mamma imorgon,
Syrran på onsdag.

På torsdag åker jag till Linköping
Där blir det möte med strålningsläkare,
röntgen
och strålning.

Ska strålas varje svart dag tom 2 Januari.
(O antagligen ligga inne i Lkpg to - tis. Skit!!!)

Så, nu vet du ungefär lika mycket som jag.
Rolig info va???

Sol är en klippa och går från klarhet till klarhet
på sitt nya jobb.
Hon kommer snart vara oumbärlig där!!!!

Samtidigt försöker hon hantera
advokatfirma o annan skit
eftersom förra skitjobbet gått i konkurs!!

Ja, så hanterar hon livet (och döden) med mig då!

kram
ingla

Lite viskande

Ssssshhhhhhhh
vi talar inte högt om det - än.
Och jag har ena handen tryggt placerad på huvudet
(peppat, peppar, ta i trä)
Men  jag kan ju inte vara HELT tyst.
Så bara till dig, viskar jag lite i nattens mörker......

Jag tror att det har vänt!!

All värk i kroppen motar jag med Artrox
som jag fick hem från apoteket i förrgår.
Sömnen på natten blir nog bättre
nu med sömnpiller
(Även om just inatt vill bevisa den absoluta motsatsen)

Huvudvärken kommer och går
men den behandlas lätt med en Ibumetin 600
så jag kan inte klaga.
Och inte kan jag vara orolig heller då.

Matlusten är fortfarande helt djävla dyngväck
men trägen vinner.
Har kommit på att det är lite lättare att äta vanlig mat
om jag trycker i mig det där vedervärdiga di kallar näringsdryck,
så det gör jag.

Allt ont som vi inte kan specialbehandla direkt,
eftersom vi inte vet vad det är,
behandlas ganska effektiv med morfin.

Jag tog med mig min trötta, misshandlade och ynkliga kropp
upp till Sols vackra hem idag (igår eller, ja vad fan blir det när man är vaken nu?)
Inte nog med det!!!!
i lördags var jag ner på stan???!!!!!
Jajjamensan
undrens tid är ännu ej förbi.

Det som är jag - här inuti - är mycket piggare än min skröpliga kropp
men det går framåt.
Kan dock meddela att kombinationen är synnerligen FRUSTRERANDE!!!

Jag försöker att minska på tiden i sängen
för ryggen har tagit så otroligt med stryk.
Men samtidigt är det ju lite knepigt
eftersom jag blir trött på momangen

Förut kunde jag ligga timma in och timma ut
och bara vila, tittandes i väggen.
Nu plötsligt kräver hjärnan stimulans - bökigt

Som du märker duggar lyxproblemen tätt här

Vi går nu och väntar på att blixtlåset på magen
ska läka ihop ordentligt
så jag kan börja få cellgifter igen.
Och det är så fint så fint,
så den dagen är inte så långt borta

kram
ingla

Fel halva

FATTAR INTE!!!!

Hur kan det komma sig
att jag är pigg som en lärka NU????

På dagtid kan det vara hur motigt som helst.
Som idag:
Ont, fryser så jag skakar,
äckligt varm, mår illa
kan inte äta.....
Ja, du hör.

Men nu kl 00.57
Ja då mår jag som en prinsessa,
har precis stoppat i mig lite mat
och är (om jag får säga det själv)
en riktigt trevlig samtalspartner till Ingrid.

Imorgon hoppas jag få hem sömnpiller från Apoteket
Vi får se om jag kan styra upp detta
med hjälp av dem

kram
ingla

Ovälkomna tankar

Så här är det nämligen:

Cellgifter ger sig inte på hjärnceller.
Det är ju lite bra, tycker jag,
för jag behöver de jag nu har.

Men det betyder oxå
att eventuella metastaser inte näpsas.
Det är ju lite trist.
Och tillsammans med det faktum
att jag inte röntgar huvudet någon gång
kan alltså vad som helst hända där uppe i lilla huvudknoppen.

Vaknar man då fyra nätter i rad
av att huvudet håller på att explodera,
(att gråta är inte att tänka på
men några tårar rinner försiktigt över kinden)
börjar tankarna dansa en egen dans
runt fyratiden på morgonkvisten.

Dansen visar tydligt att:
- Så här ont i huvudet kan man inte ha
utan en rejäl orsak,
exempelvis metastas.

Då är det skönt att tillhöra LAH!!!
Jag bollade min huvudvärk med sjuksköterskan Thomas
berättade om klockan-fyra-oron
och vi grunnade på antagliga orsaker.

Syrran menade att mycket händer med
Dotterns liv - det kan orsaka huvudvärk.
Mamma kom på att jag borde kolla blodtrycket.
Bra idéer, båda.

Idag ringde Underbara doktor Kerstin
(Som Thomas givetvis skvallrat för)
Hon kollade snabbt av:
Hade jag synrubbningar?
Mådde jag illa så jag kräktes?
Var jag yr?

Leendet blev bredare och bredare på min mun
då jag en efter annan kunde svara nekande
på hennes frågor.
Och mycket riktigt,
hon avslutar att med sin underbara klingande
(eller är det kanske skorrande?)
tyska brytning meddela
att hon finner det högst otroligt
att det skulle ha spridit sig till hjärnan
Men hittar vi ingen vettig lösning
och får stopp på huvudvärken
så ska vi ju såklart kolla upp det med.

Och jag tänker lita på henne,
även klockan fyra i morgon bitti.

kram
ingla

Limbo

Alltså,
jag är ALLDELES FÖR PIGG
för att bara ligga i sängen

Men jag är ALLDELES FÖR SVAG
för att orka göra något vettigt alls

Jag menar absolut INTE ATT KLAGA
varje framsteg är guld värt.

Jag ville bara påpeka
att även fast allt snurrar på i rätt riktning
så är det I ALLA FALL syndast om mig!!!!!!!!

kram
ingla

Dagsrapport

Vaknade femtioelva gånger från 01 till 09 inatt
eller om det räknas som morgon??
Det var alldeles tungt över bröstet
och jag var alldeles för varm.

Men lugn
- inte ett dugg sjuk alls
Nej, Gibbson sex månader
och full av päls
reds av någon mara
som gjorde det omöjligt att sova annorstädes
än i halsgropen på mamsen.

Proppar kroppen full av två sorters penicillin
då det huserar baskelusker i op-ärret
och så har jag såklart ...... UVI

Grunnade motvilligt på uppgång vid niotiden
men sköt upp det till tiotiden.
Gick upp och diskade lite,
fixade lite och njöt av att inte ligga i sängen.

Vid tolvtiden kom två sötnosar
för att ta prover och lägga om såret.
Den ena elev, den andra fru Försiktig
underförstått; det gick inte blixtfort precis.
Men de är så söta så det gör inte ett dugg.

JAG har svängt ihop vår (ganska sena) lunch
och det känns ljuvligt.
Ja, att vara en som orkar något.

Nu har jag lyssnat på några gamla Spanar-program
och handarbetat duktigt under tiden.

Jag ska prova gungstolen som sittplats ikväll
medelst rullstolens sittdyna som sittkudde.
Det kan annars väldigt fort bli träsmak i rumpan.

Nu ska jag fortsätta mitt surfande
med mailskrivande
och lite facebookande

Idag är alltså en väldigt, väldigt bra dag.
Tjo hoo

kram
ingla

Kelig Gibbson

Sista halvan av min sjukhusvistelse
så fick katten Gibbson komma och bo hos
mormor och morfar.

Där blev han ju såklart exakt
hur mycket bortskämd som helst.
Både när det gäller godsaker att äta
och såklart keltid!!

När han kom tillbaka hem
tassade han runt och kollade
om allt var som han hade lämnat det.

Mig struntade han ganska rejält i.
Jag var totalt ointressant.

Men så var det som om
han hade gått igenom alla kontrollpunkter
och fann att allt var i sin ordning.

Nätterna igenom ska han sova på mig,
precis som när han var liten.
Och på dagarna tycker han nog
att all tid är keltid.

Så fort jag ligger och vilar
är jag tvungen att lägga en kudde på magen,
Gibbson skiter högaktningsfullt i att jag har ett halvläkt blixtlås på magen.
Han kan ta sats från, ja var som helst,
och sedan landa - pang - på magen.
Då är det livsviktigt att ha kudden som skydd.

Denna kudde är dock inget som Gibbson föredrar.
Han gör vad han kan för att undvika den.

Jag ber om ursäkt för den dåliga bildkvaliten
men det är inte lätt att fota en mysande katt
som ligger på ens mage!!!

Här ser du det vita hörnet på "magskyddskudden"

 

 

Här är skyddskudden överlistad

och det är nu bara en mysig pläd mellan Gibbson och min mage.

kram
ingla

En önskan?

Ja, jag har ju förut haft funderingar kring
"När du är frisk har du tusen önskningar,
när du är sjuk, bara en"

Men som jag sa sist;
Mycket vill ha mer!

Jag önskar så att Sol slapp göra allt hon gör för mig!!

Ja, jag är medveten om att hon är 21 år
och skulle kunna vara en gift trebarnsmor
och bo i Australien.
Men hon är i alla fall min unge!!

Hon gör allt hon kan för att underlätta livet för mig.
Nja, egentligen lögn,
hon är anledningen till att mitt liv fungerar.

Och visst säger hon att det är vad hon vill göra
- och jag tror henne
Men jag önskar i alla fall att hon slapp!!

Idag kom jag äntligen hem från sjukhuset.
Äntligen!!!
Och hur lycklig jag än är,
hur redo jag än menar att jag är,
så tar krafterna slut ibland.

Och jag önskar så att Sol slapp trösta mig
när jag gråter av utmattning.
Att hon slapp hålla om mig
när jag gråter för att jag gråter.

Hon är min unge
och jag vill faktiskt inte att hon ska behöva ta hand om mig.

Och jag skiter i alla tröstande ord
du nu kan komma på,
som är kloka och sanna.
Som är tröstande
och omtänksamma.

Jag vill verkligen inte ha det så här.
Och jag vill verkligen inte
att det ska vara så här
- alls.

kram
ingla

Symptomer, ett gäng

Alltså, jag ställer mig frågande!!!

Det kan ju inte vara så att jag är ett enkelt fall för doktorerna precis....
Jag hittar ju knappt ut själv.

Idag har jag legat som en ynklig räka hela dagen.
Sov dåligt inatt och följden är jäkligt stillsam dag eferåt.

Så vad har jag då för åkommor?
Det såsar inte mer än vad som är ok ur mitt snitt.
När jag reser mig från sängen har jag SVINONT
på en handflatstor fläck,
men när jag väl kommit upp i stående återgår det ganska snabbt till
inget ont

Kanske är jag fnoskig, men jag har fönstret öppet på rummet
så höstens kyla kommer in.
Jag kan frysa så jag skakar, men har jag gått tjugo meter i korridoren
svettas jag som en korvstackare på grillen.

Det serveras mat här och jag är väldigt hungrig när den kommer,
efter tre tuggor är jag klar.
Lite dumt kan tyckas eftersom jag då får gå hungrig.
Faktiskt så hungrig att jag blir illamående.

Jag låg här på kvällskvisten, illamående av hunger
och hade just svalt sömnpillren.
Hela kroppen började göra  ont, liksom värka och som myror överallt.

Jag satt där på sängkanten, hulkade, mådde illa och längtade hem.
Så drog jag av mig proppstrumpedjävulen.
Och visst riskerar jag propp i vänster ben,
men nu vill jag inte lägga mig ned och grina åtminstone.

Konstigt är dock att jag sitter här med datorn,
ganska pigg och med ideer trots att jag
stoppade i mig sömnpiller för några timmar sedan.....

Jag ska försöka bli utskriven imorgon,
visst måste de lägga om såret
och visst finns det medicin som ska i mig genom porten,
men jag vill i alla fall hem.

kram
ingla

Sanning

Jag har sagt det förr
och jag säger det igen:

Mycket är cancerframkallande
men cancer är sanningsframkallande.

Jag väljer mycket oftare att vara ärlig
än artig
nu för tiden.

Det kan var lite jobbigt
för mottagaren.

kram
ingla

Motstår småpiller

Jag sitter i min säng
(eller alltså min på sjukan)
Har hoppat ur dagen kläder
och har nu nattlinne
(och proppstrumpedjävlaskitsocka) ;)

Klockan är snart två på lilla natten
och jag tog sömtabletter vid 22.
Kunde inte riktigt djupsomna
utan vaknade en gång var tionde minut
för att jag drömde om skinkan och brieosten
som tidigare på kvällen gift sig i mitt rum.

Men då kunde ju inte jag äta
eftersom vi höll på med vår magkatarrsanalys.
Vid halv två nu inatt hade jag tänkt klart
och fick därför smaka lite

Fokus
Nu sitter jag i sängen
Kroppen påpekar, men inte påträngande,
att jag har två sömnpiller i mig.
Jag sitter och pillar med dator och telefon,
det har inte varit roligt under magsmärttiden.

Jag är trött.
Ibland skriver jag väldigt långsamt
och jag blinkar även ganska jättelänge ibland.

Det känns tryggt och skönt.

Snart ska jag nog lägga undan datorn
och låtsas att jag hänger med i hur de mordutreder på tv.

Ni vet när man är så där trött att lakanen känns ljuvliga
och kudden lagom fluffig

Sov gott

kram
ingla

Sängkantsgnäll

I en vecka har jag nu varit här.
Inne på Linneaenheten (LAH) på sjukan.

Jag har ont i magen.
ibland mer, ibland mindre
Men summan är att min Underbara doktor Kerstin
inte är riktigt nöjd.
Så jag blir kvar här.

Jag har haft det jättebra
och vandrat i korridorerna
så det stått härliga till.
Men nu har jag lite för ont
så här sitter jag i sängen.

Och då blir jag lite sur!!

Har alltså all tid i världen att blogga
och minst lika mycket tid att skriva mail.
Men inget blir gjort.

Jag tycker inte om
när jag bara har gnäll att förmedla

Dr Kerstin vill inte släppa hem mig imorgon,
vad än mina prover visar.
Det bekymrar mig
- Sol fyller på torsdag........

kram
ingla

Kontorsdag

Söndag är kontorsdag.
Det har jag snott av svärmor AG.

Jag ligger ju inne på LAH idag
så jag kan ju inte riktigt ha kontorsdag
men lite går minsann.

Jag kan ju kolla upp ett par hemsidor,
rensa lite i mappar
och så vidare

Har dock ett intressant samtal framför mig
jag inte kan göra idag.
Jo, jag har blivit kallad till KK i Örebro serrö!!!
Och avbokar jag inte i god tid kostar det skjortan minsann.

Måste erkänna att jag är synnerligen nyfiken på vad de vill.
Vad kan de vilja?
Operera?
Säga ännu en gång att det inte går att operera??

Som sagt,
ska bli mycket soännande!!!

kram
ingla

Farmor i köket

Idag har jag farmor med mig
-mer än vanligt liksom.
Hon dog för alldeles för länge sedan.
Jag har så många frågor kvar.

En del av dem svarar hon på nu.

Idag när jag mår förhållandevis så bra
så har jag en intensiv längtan hem till mitt kök
Mitt kök!!!
Och där är ju hon verkligen aktiv.

Jag har varit med henne och gjort precis allt
i köket - varken jag kunde eller inte.
Något kunde man ju bidra med.......

Utom en sak;
Inte en enda gång fick jag vara med
då hon skar den köpta Skogaholmslimpan med skärmaskinen.

Idag ska jag nog surfa på husmanskostssidor.
Och promenera i korridorerna såklart!!!

kram
ingla