Ovälkomna tankar

Så här är det nämligen:

Cellgifter ger sig inte på hjärnceller.
Det är ju lite bra, tycker jag,
för jag behöver de jag nu har.

Men det betyder oxå
att eventuella metastaser inte näpsas.
Det är ju lite trist.
Och tillsammans med det faktum
att jag inte röntgar huvudet någon gång
kan alltså vad som helst hända där uppe i lilla huvudknoppen.

Vaknar man då fyra nätter i rad
av att huvudet håller på att explodera,
(att gråta är inte att tänka på
men några tårar rinner försiktigt över kinden)
börjar tankarna dansa en egen dans
runt fyratiden på morgonkvisten.

Dansen visar tydligt att:
- Så här ont i huvudet kan man inte ha
utan en rejäl orsak,
exempelvis metastas.

Då är det skönt att tillhöra LAH!!!
Jag bollade min huvudvärk med sjuksköterskan Thomas
berättade om klockan-fyra-oron
och vi grunnade på antagliga orsaker.

Syrran menade att mycket händer med
Dotterns liv - det kan orsaka huvudvärk.
Mamma kom på att jag borde kolla blodtrycket.
Bra idéer, båda.

Idag ringde Underbara doktor Kerstin
(Som Thomas givetvis skvallrat för)
Hon kollade snabbt av:
Hade jag synrubbningar?
Mådde jag illa så jag kräktes?
Var jag yr?

Leendet blev bredare och bredare på min mun
då jag en efter annan kunde svara nekande
på hennes frågor.
Och mycket riktigt,
hon avslutar att med sin underbara klingande
(eller är det kanske skorrande?)
tyska brytning meddela
att hon finner det högst otroligt
att det skulle ha spridit sig till hjärnan
Men hittar vi ingen vettig lösning
och får stopp på huvudvärken
så ska vi ju såklart kolla upp det med.

Och jag tänker lita på henne,
även klockan fyra i morgon bitti.

kram
ingla