Jag säger jämt att jag bara är allergisk mot en sak - korkade människor, och nu kliar det. Tro mig, jag kliar snart sönder de enorma röda blemmor som täcker mig. Tyvärr räcker inte en dusch, eller ett piller.... Jag är nämligen allergisk mot mig själv!!!!!
Farmor, Gud och Universum skräddarsydde en sjukdom med efterföljande behandling som var perfekt för mig och mina behov. Men tror du att jag lärt mig läxan då??????
Ehhhhh näe!!
Nej, ju piggare jag blivit, desto oftare välkomnar jag Prestaionsångesten tillbaka.
HUR DUM FÅR MAN VARA???
Ja, denna nivå måste vara elit-? maraton- ? eller något annat utomordentligt utmärkande??!!
Och nu sitter jag här; korkad som satan och livrädd!!!!
Om jag nu inte lärde mig läxan under mina senaste tre, ganska påfrestande, år fasar jag för två saker.
1. Exakt hur korkad är jag - egentligen???
2. Vad sjutton kommer Farmor, Gud och Universum skicka min väg om jag inte lärde mig av förra "lektionen"?? Böldpest? Lepra? Spontan lobotomi (o skulle den märkas)??
Nej, jag måste skärpa mig.
Jag törs fasiken inte komma släpande med ännu en jäkla sjukdom till Sol. Då slår hon ihjäl mig!!
Snäpp upp Helmersson!!!
Mitt påsklov har jag planerat så att jag egentligen bara har en dag hemma på mitten och så en till innan jobbet drar igång igen. Det är vad jag vill, jag har många nära och kära jag vill träffa. Men dagen idag borde ju då handla om att packa om väskan för morgondagens nya äventyr och kanske swischa ihop en mysig middag till N och mig. Och vad har jag då gjort hittills??? Ja, inte det i alla fall. Nyss när jag fick min insikt befann jag mig på vinden där jag städade lite och lämnade vinterkläder.
Sitter på tåg en stund imorgon och har de närmaste dagarna mycket tid tillsammans med Syster-Yster. Då ska jag tänka. Frågeställningen är: Hur ska jag göra för att sänka kraven på mig själv och samtidigt ha sinnesro??
Jupp, det blir min läxa över påsk och jag ska ta den på allvar, jag törs inte annat!!!!
Hur ska jag göra för att sänka kraven på mig själv och samtidigt ha sinnesro??
//
ingla
Du kanske ska börja med att sänka kraven på hur du hanterar dina prestationskrav ;-)
SvaraRaderaPrestationsångest har många likheter med nervositet:
- Det är otrevligt, men inte dödligt
- Det handlar om förmågan att överleva - fast för 30 000 år sedan...
- Alla har det emellanåt eller vid vissa tillfällen.
- Huvudet vet att det egentligen är dumt, men magen tänker på egen hand.
- Var och en måste själv komma på hur man sätter stopp när det blir för mycket.
Håller tummarna för att du grunnar lagom
och kommer på ett svar!
Kram
/BJ