Del 2 av det där långa......

På operation hamnade jag ju såklart först på pre-op. Där konstaterade de att jag inte skulle sövas (-Ohhh vad du är modig!) Och att ingen kirurg hade tittat på mig innan. "Min" kirurg dök upp, läste på lite i min journal och kom sedan och pratade lite. Urtrevlig men lite nedslagen av att jag redan hade haft en port. För då var den enkla halsvenen redan förbrukad. Han bestämde att försöka ta en i axeln(????????) men om det inte gick var han tvungen att ta den "djupa" i halsen och då ville han flagga för att jag kanske skulle vilja sövas. - Jo, för det blir så mycket grävande då.......
Han poängterade att det var viktigt att vi kommunicerade och jag påtalade att jag inte lider i tysthet så detta skulle nog gå sååå bra så.
Underbar personal i operationsrummet tog hand om mig och tvättade, tejpade och hade sig. Lokalbedövning och skalpell och så var vi igång. Min underbara lilla (kanske 1.60m) kirurg lyckades fixa venen i "axeln" (JIPPI) och började sedan gräva för att få in "burken".
Det äckligaste under operationen var inte när han grävde hål för burken (som det var förra gången). Det är som att gräva med fingrarna i rå kycklingflé. Det äckligaste denna gång var när han gjorde en tunnel under huden från burken upp till axeln. BLÄ!!! Men det gick fort och han hade bedövat bra så jag ska inte klaga...
När jag var ihopsydd och borttejpad från alla blåa skydd fick jag snabblanda på post-op. Det var ju inte så intressant att ha mig där för jag hade ju inte varit sövd.
Snart kom Ingrid (med sällskap) och hämtade mig.

Det lite roliga o intressanta kommer i nästa inlägg.

kram
ingla

Ps.
Glömde påtala att operationspersonalen tyckte att jag vara tålmodig, tapper och modig som gjorde det jag gjorde utan narkos. Och hur jag sedan skötte det när jag väl låg där.
Tänk, så bra jag är!!!!!!!

Smått tråkig redovisning av gårdagen.... (lång version)

När klockan ringde (hundra timmar innan tuppen ens orkade tänka på att vakna = 8)
försökte jag inse att det var mig den menade.
Jag tackade min oerhörda visdom
som hade plockat fram kläder å sånt redan kvällen innan.
Eller det gjorde jag inte alls,
för det orkade jag inte.
Men så här i eftertankens kranka blekhet (favvouttryck)
så inser jag ju hur förträffligt smart jag var.

Tvunget att duscha med äcklig tvål (precis som igårkväll)
frös så jag skakade.

Märker du att inlägget inte är det muntraste du läst?
;)
Det blir bättre fläckvis, jag lovar.
Men så här tidigt på morgonen......... alltså inget funkar på mig
utom smärta och frysandet.

Jag vinkade åt min underbara Dotter
(kunde inte böja mig ned för kram eller puss pga av magen)
krånglade in mig i bilen
och blev sedan inskjutsad av Världens Bästa Sambo.

Skulle anmäla mig 9.30 Medusinska Tjohejavdelningen
(där man får cellgifter)
så det gjorde jag ju.
Och blev där mottagen av Ingrid.

Näe, inte MIN Ingrid,
utan sjuksköterskan Ingrid.
Hon tog hand om mig dagen innan med prover och så
så det kändes riktigt bra faktiskt.
Jag placerades i en säng (2-sal men bara jag där)
och fick ett dropp.

ETT STICK!!!!!!!

Ingrid sa att hon hade ringt in en expert
eftersom hon hade stuckit mig så illa dagen innan.
Vet inte var denna amazon (hon var minst 2.5m) kom ifrån
men vips så satt droppet.
De som är experter verkar vara nytänkande
för droppet hamnade liksom på utsidan av armbågen........

Gud vad långt detta blir.....

Behövde bara vänta en timma!!!!!!!!!
Så fick jag klä om till Landstingets Armaniutstyrsel,
av Ingrid fick jag en "hutt"
och sedan körde de mig till operation

Nä, som du märker blir detta väldigt detaljerat.
Jag tar en paus här och liksom delar upp det.......

Kram
ingla

Luddig rapport

Hmmm
Hade tänkt en lång o utförlig berättelse om portoperationen idag
Men känner att det få vänta.
Jag är lite trött.

Men jag vet att ni är några som gläds med mig
så jag måste berätta:
Kanske har vi kommit en bit på väg
att dämpa min torterande smärta!!!!!
Jippi!!!

Hmmmmm
hade tänkt att åtminstpne förklara turerna rut det,
men vet du,
jag orkar inte......

Så jag gör det senare

Kram
ingla

Knackeli knack

Ibland när det ringer på dörren
är det bara för att Världens Bästa Jobb
vill säga HEJ!!

Eftersom de känner mig så väl
skickade de med lite chokladpraliner oxå.

Tack snälla Arbetskamrater och Styrelse!!!!!!

kram
ingla

ps. ljusblommorna kommer ju såklart från Min Skattkammare

Citronsur

Trots att jag hittills träffat sex (6) läkare
så har ingen av dem - INGEN -
tid att träffa mig en stund under hela denna vecka.

Ni förstår att innan jag får cellgifter
så måste jag träffa en läkare.

OCH DET FINNS INGA LÄKARTIDER
Det var i alla fall mantrat som sköterskan upprepade
fem miljarder gånger i telefonen

Så näe, några cellgifter på torsdag blir det inte
FÖR DET FINNS INGA LÄKARTIDER

Arg blev jag.
O så labil som jag är nu så betydde det gråt och tandagnisslan.
Men nu är jag mest sur.

Ska försöka ta mig i säng nu.
Klockan ringer vid 8 imorgon
och det ska bli MYCKET intressant
att se hur jag tar mig upp då.

Har varit hos svärmor o svärfar idag.
Sambo o hans bror har lekt bilmekaniker
och jag har suttit i en fåtölj.
(Sov till och med en stund i den faktiskt)

Men som sagt,
nu ska jag försöka sova.

Smärtuppdatering:
Inge bra!!
Jag har ondare än vad jag skulle vilja ha
och det påverkar mitt liv ordentligt.
Och just nu vet jag fan inte var jag ska vända mig...

för DET FINNS JU INGA LÄKARTIDER ;)

Men jag börjar nog härja imorgon
med sköterskan och narkosläkaren som jag ska träffa.

Det är ju egentligen inte deras bord
- men det är min mage........

kram
ingla

Veckan som kommer

Måndag; ringa USÖ om att jag inte vill få cellgifter på nästa måndag utan denna tors (eller fredag)
Tisdag; Sol tandis, jag till USÖ för typ Förmöte inför -
Onsdag; Få port inopererad. Ska försöka förhandla bort narkos.....
Torsdag: Cellgifter hoppas jag
Fredag : INGENTING hoppas jag.


Har upptäckt att jag redogör lite tankspritt till min omgivning.
Så nu skrev jag ner, smart va????

kram
ingla

Regning Söndag

Jag har just övertalat Ingrid att stanna till imorgon.
Vi har liksom inte hunnit med det jag tänkt.
Allt tar ju sådan tid när man måste klämma in vilopauser hela tiden.

Nu har vi en sån.
Vilopaus alltså.
Har nämligen ätit lunch,
och då må man ju vila på maten.

Sedan ska vi ned i sy-rummet.
Och där ska jag sitta på en pall,
låtsas att jag bidrar,
medan Ingrid fixar o sorterar.

Smärtstatusen idag är:
sämre än igår men jag överlever.

kram
ingla

Trollformler

Jag vet att jag varit lite frånvarande.
Och jag vet att om man lovat uppdatera sina nära med en blogg
och sedan inte gör det,
så blir det ju tok.

Men det är som så att de senaste dagarna har faktiskt
varit fyllda med djävligt elak smärta,
stor trötthet och sällsynta men dock mini-inslag av lite uppgivenhet.

(Uppgivenheten kom en sväng då jag testade min nya smärtlindring,
morfin, och det gjorde ingen nytta alls...)

Och det är inte så klämmigt att skriva om.

Det är inte så roligt att berätta om.

För jag vet ju hur skittråkigt det är att läsa om.

Men antagligen har några trollformler av A (7 år) fungerat
(Se kommentar på förra inlägget)
för idag ser ut att bli en förhållandevis "smärtfri" dag.

Smärtan.
Om man var en näst intill korkad optimist
skulle man kunna tro att den smärta jag har i magen beror på
att tumören angrips av cellgiftet och därför börjar
inflammera ihjäl sig.
Det vore ju lite kul!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Men jag har haft denna smärta
ett par gånger redan innan cellgifterna så........
Å tredje sidan så kan man ju aldrig veta!!!
Jag kanske bara tycker att det liknar det jag haft förut.

Smärtan sitter som ett leende längst ned på magen.
Ondast gör det i "mungiporna".
Och vänstra mungipan är envisast.

Jag kan gissa att det lite liknar blindtarmsinflammation
min förmåga att räta och böja i höftleden påverkas ju helt.
Jag kan sitta lääääääänge på sängkanten för att ladda inför att lägga mig,
då kan du tänka dig hur länge jag laddar
för att resa mig........?

Intellektuellt förstår jag ju oxå att smärtan gör mig trött.
SKITTRÖTT!!!!
APTRÖTT!!!!!
Nej, aningens tröttare än du nu tänkte!!!!!

Och jag är inte så bra på det!
Att vara trött.

Ni som var med förra vändan kanske minns att till slut var jag på stadiet:
"Jag är så trött på att vara trött på att vara trött!!!!!"

Och då kan ni ju alla gissa hur trött jag är på att SÄGA att jag är trött
;)

Och så är jag ju lite frustrerad av att inte "dra mitt strå till stacken".
Att Nenne får göra allt här hemma
Och att jag får stående ovationer om jag vispar till en gräddsås,
fast ALLT annat är fixat av någon annan.


Hmmmm, ju längre dagen går idag
desto mer känner jag att det blir en bra dag!!!!
Jag har redan hunnit smsa med Dotter och älskade BJ.
Uppe i vardagsrummer sover Ingrid
som tänker göra mitt liv lätt som en plätt under helgen.


Det var nog en mycket bra trollformel A hade!!

Kram på er alla!!!

ingla

Man bara måste le

Jag vill meddela att jag är så trött och ynklig
att jag helt glömt
att jag redan varit här
och gnällt om
hur trött och ynklig
jag är.....

Ibland är jag lite patetisk minsann ;)

Men trots trötthet
har jag lyckats komma ihåg följande:
Jag fick cellgifter på torsdagen och däckade tis-ons.
Så fick jag ena cellgiften igen på torsdagen,
så det är ju inte konstigt om jag däckar tis - ons.

Och jag vill vara VÄLDIGT TYDLIG
med att jag INTE ska ha en omgång till
på torsdag
(utan torsdagen (el fredagen) efter det!!!!)
Tra la laaaaaa


Nu ska jag ta och vila mig lite
och försöka komma ihåg att inte smita in här och gnälla igen
(idag alltså)

Kram på er alla

ingla

Utslut

Passade telefontid och sköterska imorse.
Fick kanske lite svar.
Ja, det tror jag.......

Men så trött jag blev av det.
Herregud??!!!!!

Jag trodde nog att jag skulle orka något idag.
Något litet i alla fall.

Vi får se,
klockan är ju bara halv tre än.....

kram
ingla