tisdag 28 augusti 2012

Allt ljus på mig!!

KÄRE TID!!!!!!

När det regnar - då öser det ned!
eller
Ketchupeffekt
eller
Mycket vill ha mer
eller
All fokus på Ingela!!

Ja jag vet inte.....

Jag skrev i en kommentar på facebook
att min egentliga diagnos skulle kanske vara
"ont i uppmärksamheten"
för nu börjar jag minsann undra.
Det känns lite som om det räcker nu.....

Tänk dig noga för nu,
ja, innan du börjar läsa.
Dett blir BARA om mig och sjuk sjukdom!!
Och långt blir det!!

Jag minns inte längre tillbaka än att:
En dag fick jag så förfärligt ont i magen.
Under ett dygn profylaxandades jag hela tiden
för att stå ut.

LAH kom två gånger under natten
och gav mig morfin
men jag tror inte att det hade någon effekt alls.

I alla fall,
dagarna efter kände jag mig lite spak
och det är ju inte så konstigt.
Men sedan reagerade jag på att jag liksom aldrig blev pigg.
Ska det vara så här??

En natt vaknade jag av att jag frös så jag skakade.
Jag tassade upp och hämtade min
vackra rosiga älskade sovrumspläd
som jag fått av ia.

(läs: pressade mig upp ur sängen under stånk och stön,
böjde mig väsande ner för att nå pläden,
stapplade upp i sängen igen
och tillbringade fem minuter att andas ikapp,
alltså flåsa som en snuskgubbe i en telefonkiosk)

På morgonen efter diskuterade Sol o jag möjligheterna att jag hade feber.
Jag slog till och kollade.
Jajamensan!!
Som frisk har jag ca 35,7grader
Det hade jag INTE då.

Sen är det ett par dagar
vet faktiskt inte hur många,
där hejdlösa svettningar,
39graders feber,
total hjälplöshet
och en ENASTÅENDE Dotter
glider in och ut i varandra.

LAH har varit här och tagit prover otaliga gånger.
De satte dropp på mig en natt.
Och en gång då de var här
(när vi började skönja ljuset i tunneln)
så råkade jag nämna att jag nog hade sträckt mig
för jag hade lite ont där och där.

Jaha, vips in för att kolla om det var en propp
(ljuset i tunneln var ett tåg alltså).

Jo, serru,
så igår satt jag 4 timmar (fyra)
och väntade på att få göra ett litet ultraljud a´2 min.
Egentligen gick det inte så stor nöd på mig
för jag satt på LAH´s avdelning, Linnea,
och där kryllar det ju av trevlig personal.
Men det hindrar ju inte mig från att klaga.

Så, hur mår då tanten idag?
Jo, jag känner att det har vänt.
Jag mår bra.
Men jag är helt utslut.
Och såklart hade jag en propp.

Men jag har redan börjat med någon medicinering
och LAH (igen) har varit här med
stödstrumpan a´la Jättelång.
(Vilket såklart blir skitenkelt för mig
som inte ens kan få på mig vanliga strumpor....)

Nu sitter jag i sängen,
har proppbenet i högläge
(i alla fall lite),
katten i halsgropen
och försöker nå tangenterna.

Men för första gången på många dagar
orkar hjärnan formulera ord.
Och jag kan även ta in information,
i alla fall lite.

Så nu kör vi!!!

Min fina fina pläd!!


kram
ingla

onsdag 22 augusti 2012

Skare va såhär??

Jag har en god egenskap
- jag har skitkort minne.

När omgivningen frågar mig om jag har dystra tankar.
ångest och annan skit
på grund av allt,
så svarar jag att
Nej, jag är som en hund
- lever liksom i nuet!

Och det är bra.

Men det betyder oxå att jag blir helt tagen på sängen
när cellgifterna slår ut mig dag fyra och fem
och jag ligger som en lealös docka i sängen.

För inte minns jag att det var exakt likadant
för tre veckor sedan.

Och så är jag inte så himla bra på att må dåligt.
Jag är faktiskt helt värdelös på det!

Så det blir lite rundgång på någe vis
där jag liksom blir sämre av att jag mår dåligt.

Så Tack för Dottern.
Hon tittade på mig lite under lugg
och frågade:
Är det så här det kommer va??

Och det fick mig att komma ihåg
att de bra dagarna
baske mig ska vara riktigt bra.

kram
ingla

lördag 18 augusti 2012

Djurvän jäklar minsann!!

Alla har vi våra idéer
och jag vet att jag har min beskärda del.
Som exempelvis när jag sover.

När jag sover måste jag ha mina fötter "täckta".
Jag kan inte ligga och ha undersidan av mina fötter utan skydd!
Nej, det går inte för sig alls det.
Inte när man är så kittlig som jag!

Jag måste även ha armar och axlar täckta.
Detta betyder alltså att när det är riktigt hett
så har jag täcket om fötterna och om armarna,
resten av kroppen flämtar i hettan.

Idag sattes verkligen min fantasi på prov.
Jag har en väldigt trött dag.
En dag då armar, ben, ja, faktiskt hela kroppen
liksom inte orkar alls.
Då jag tycker att det skulle vara skönt med marionettsnören
så det inte var så jobbigt att lyfta armarna.

Jag lyckades krypa upp i sängen för vila
och fick direkt sällskap av kärvänliga Gibbson.
På två röda sekunder hade han kringlat ihop sig i min halsgrop
och somnat!!!
Vad göra?

Jag ville ju också sova!!

Inte kunde jag börja härja och fixa
för att få fram täcke till fötter och armar.
Då väcker jag ju honom!

Äh, skärpning,
jag får sova ändå helt enkelt!

Nej - omöjligt!!

Men hellre brödlös än rådlös,
som min kloka Farmor alltid sa.

Tyvärr (eller som tur är) finns det inga bildbevis,
men tänk dig detta:

Jag halvligger snett i sängen med fotsulorna mot varandra.
(Då är de ju liksom täckta, eller nåt)
Höger arm har jag lyckats få upp ett lakan omkring.
Den vänstra armen drog jag helt enkelt in i tröjan.
Problem solved!!!

Ja, jag blev lurad i alla fall
så jag sov som en stock!

Gibbson också förövrigt!!

kram
ingla

fredag 17 augusti 2012

Första bytet

Jo då,
efter en hård kamp
vann minsann Gibbson!!






kram
ingla

torsdag 16 augusti 2012

Smaskens

Se vad Dottern svänger ihop
när jag är på gifteriet

Kycklingsallad!!!

kram
ingla

onsdag 15 augusti 2012

Barnsliga ideer

Ja, fråga mig inte,
men när Dottern skulle ned till stan
och ropade "Vill du ha något?"
i dörren ut.

Ja, då hörde jag mig själv svara:
"En målarbok!"

Så det fick jag.



kram
ingla

tisdag 14 augusti 2012

Användningsområden....

BJ har byggt två emineta små avlastningsytor
som lätt träs på soffans armstöd.

Där kan temuggen stå utan att tippa,
ja, de är suveräna avlastare faktiskt.

Nu har vi upptäckt andra användningsområden....

Kryptunnel för kattungar....


kram
ingla

måndag 13 augusti 2012

söndag 12 augusti 2012

Gula rutor

Sakta, sakta börjar jag "flytta in" i mitt fina hem.

Jag har ju bott här i 128 dagar,
det är ju inte så att jag legat ute på trottoaren
med en papplåda över mig.

Nej, jag har haft det så bra så,
inflyttad av mina vänner.
Men det blir ju lättare att hitta i skåp och lådor
om man själv har styrt upp det!

Och med lite ork (och hjälp)
har mina insatser nu även flyttat utanför skåpen.
Nya stolsdynor,
en lite duk på bordet,
vaxduk till köket osv.

Känns bra!!!



kram
ingla

lördag 11 augusti 2012