Allt ljus på mig!!

KÄRE TID!!!!!!

När det regnar - då öser det ned!
eller
Ketchupeffekt
eller
Mycket vill ha mer
eller
All fokus på Ingela!!

Ja jag vet inte.....

Jag skrev i en kommentar på facebook
att min egentliga diagnos skulle kanske vara
"ont i uppmärksamheten"
för nu börjar jag minsann undra.
Det känns lite som om det räcker nu.....

Tänk dig noga för nu,
ja, innan du börjar läsa.
Dett blir BARA om mig och sjuk sjukdom!!
Och långt blir det!!

Jag minns inte längre tillbaka än att:
En dag fick jag så förfärligt ont i magen.
Under ett dygn profylaxandades jag hela tiden
för att stå ut.

LAH kom två gånger under natten
och gav mig morfin
men jag tror inte att det hade någon effekt alls.

I alla fall,
dagarna efter kände jag mig lite spak
och det är ju inte så konstigt.
Men sedan reagerade jag på att jag liksom aldrig blev pigg.
Ska det vara så här??

En natt vaknade jag av att jag frös så jag skakade.
Jag tassade upp och hämtade min
vackra rosiga älskade sovrumspläd
som jag fått av ia.

(läs: pressade mig upp ur sängen under stånk och stön,
böjde mig väsande ner för att nå pläden,
stapplade upp i sängen igen
och tillbringade fem minuter att andas ikapp,
alltså flåsa som en snuskgubbe i en telefonkiosk)

På morgonen efter diskuterade Sol o jag möjligheterna att jag hade feber.
Jag slog till och kollade.
Jajamensan!!
Som frisk har jag ca 35,7grader
Det hade jag INTE då.

Sen är det ett par dagar
vet faktiskt inte hur många,
där hejdlösa svettningar,
39graders feber,
total hjälplöshet
och en ENASTÅENDE Dotter
glider in och ut i varandra.

LAH har varit här och tagit prover otaliga gånger.
De satte dropp på mig en natt.
Och en gång då de var här
(när vi började skönja ljuset i tunneln)
så råkade jag nämna att jag nog hade sträckt mig
för jag hade lite ont där och där.

Jaha, vips in för att kolla om det var en propp
(ljuset i tunneln var ett tåg alltså).

Jo, serru,
så igår satt jag 4 timmar (fyra)
och väntade på att få göra ett litet ultraljud a´2 min.
Egentligen gick det inte så stor nöd på mig
för jag satt på LAH´s avdelning, Linnea,
och där kryllar det ju av trevlig personal.
Men det hindrar ju inte mig från att klaga.

Så, hur mår då tanten idag?
Jo, jag känner att det har vänt.
Jag mår bra.
Men jag är helt utslut.
Och såklart hade jag en propp.

Men jag har redan börjat med någon medicinering
och LAH (igen) har varit här med
stödstrumpan a´la Jättelång.
(Vilket såklart blir skitenkelt för mig
som inte ens kan få på mig vanliga strumpor....)

Nu sitter jag i sängen,
har proppbenet i högläge
(i alla fall lite),
katten i halsgropen
och försöker nå tangenterna.

Men för första gången på många dagar
orkar hjärnan formulera ord.
Och jag kan även ta in information,
i alla fall lite.

Så nu kör vi!!!

Min fina fina pläd!!

kram
ingla