Järnvilja!!

Jo, hur jag än skickar iväg honom.
Vad jag än försöker locka med för att tänka på annat.

Och hur jag än försöker hålla mig undan
så slutar det pinsamt ofta såhär:

Igår natt hade jag en varm och gosig Gibbson i halsgropen exakt varje sekund.
Han sov som en död hela natten
och när jag var upp och styrde lite vid femtiden
så väntade han tålmodigt tills jag lade mig igen.
Då var han tillbaks.

Tålmodigt, tycker jag, för en lite herre med bus i kroppen.

(Just i skrivande stund finns dock inte tillstymmelse till tålamod kan jag meddela,
bara BUUUUUS!!!)

kram
ingla