Piggelin

Hur jag mår??

Jo, när jag ska skatta allt från livskvalité,
trötthet, andningssvårigheter och smärta,
så får jag så fina siffror att sköterskan baxnar.

Till dig som inte träffar mig
behöver jag dock påminna att allting är relativt.

När jag säger att jag är pigg som en mört
betyder det fortfarande tyvärr att en promenad
skulle vara ett varv runt huset.

Samlar jag all min ork och vilja
kan jag bli med Syrran till ÖoB.
Men jag letar fort upp utemöbelavdelningen
och sedan springer Syster-Yster
som en iller och visar/förevisar varor.

Så, nu har jag jordat dig,
då kan jag få berätta roliga saker!

Jag orkar så mycket mer
och jag blir så glad av det.

Det verkar som om det är jag
som sköter disken här sedan Dottern kom hem.
Och det gör jag faktiskt gärna.
Det är så skönt att inte vara beroende.....

Jag sitter där ute i mitt lilla underbara kök på en pall
och diskar mitt vackra diskställ fullt.
Sedan är det paus.

Jag har bakat frallor!!!!!!!!!
Såklart var det mycken vila
men frallorna blev UNDERBARA!!!

Jag reser mig sååååå mycket oftare från soffan.
Lite svårt att mäta och lite svårt att förklara.
Men förut kostade varje tur från soffan så mycket energi
att jag verkligen fick planera.

Skulle jag upp för att gå på toa
så hämtade jag dryck samtidigt.
Och boken.
Och telefonen.
Och vad det nu var.

Råkade jag glömma något
så fick det helt enkelt vänta tills
jag orkade resa mig nästa gång.

Allt som hamnade på golvet
- ja, det hamnade på golvet.......

Men nu reser jag mig och hämtar saker jag glömmer.
De första timmarna på dygnet
orkar jag fixa lite här hemma.
Givetvis ber jag min Underbara Dotter om mycken hjälp
Och den får jag.

Framför allt så är det golvet som fortfarande är bökigt.
Det ligger väldigt långt ned/bort.
Då gör verkligen monstret i magen sig påmind.
Det som kan plockas upp med pappas griptång
har mycket större chans att få komma upp
än de saker som är svåra att få tag på med hjälpmedel.

Men jag är piggare!!!
Anledningen vet jag inte.
Har monstret krympt?
Är det för den envisa infektionen i kroppen är borta?
Är det för att jag helt enkelt inte stod ut
med att leva "bortkopplad och handlingsförlamad"?

Vet du, jag vet inte
- och jag skiter i det

Livet leker!!!

kram
ingla