Julafton

eller ja, en del kallar det skolavslutning. Men sedan jag började jobba är det som julafton. Fast det roliga med denna är att den är helt tvärtom. Jag längtar inte så där jättemycket till den, för även om jag såklart är trött när sommaren kommer så är ju en skola tom på ungar synnerligen meningslös. Och när den väl är där så är jag helt uppslukad av barnens förväntningar, framföranden och alla trevliga föräldrar som lyckats få ledigt och kan dyka upp. Så när det sedan stoppas in handplockade hundkex och smörblommor väl omhändertagna med blött papper i plastpåse i handen blir jag helt tagen på sängen. Egenhändigt gjorda presenter eller väl valda i butiken..... Jag har så mycket fint här hemma som jag fått av elever och föräldrar och jag kan (trots några år inom yrket nu) berätta från vem varje sak kommer.
Min Baden Baden från absolut första klassen satt jag i senast idag. Vita lyktan från sista klassen i Norrköping fick flytta tillbaka in i nyrenoverade sovrummet så sent som idag faktiskt. Presentkortet på manikyr från samma klass som jag fick efter cellgiftsbehandlingen som torterade mina fötter och händer kan jag inte tänka på utan att fälla en tår. Och vasen med alla elevers namn från den första klassen jag hade i 3 år...... Jag älskar den. Ja, du märker ju att jag kan fortsätta hur länge som helst.
Och i allt detta finns en mycket lustig sak...... Jag har aldrig fått en tavla, lykta eller skål som jag inte tycker är fin!!! Visst är det synnerligen konstigt??!!!!

//
fröken Ingela