Jag dricker te

alltså är jag   -   en tant????

Genom både de tidiga och de sena tonåren
tyckte jag att det såg så mysigt ut med tedrickande.
Jag försökte själv ihärdigt att bli en tedrickare
men det hejdades av att vad jag än smakade för te
(rabarber och grädde exempelvis)
så smakade ju allt - TE????

Och tesmaken var då rakt inte god!!!

Detta hindrade mig dock inte att samla på mig
alldeles för många tekoppar.
Jag gav helt enkelt bort min enhetliga temuggservis,
så att mina omaka skulle få plats i skåpet.
Hos mig får alla en unik kopp
när de dricker te......

Men så nu har ju kära svärmor
hittat Rooiboste att servera mig.
Passar mig PERFEKT!!
Kan ha tepåsen i muggen hur länge som helst
- jag gillar ju när det smakar mycket.
Och det smakar INTE TE!!!

Så nu kan jag oxå vara sådär mysig
och dricka en mugg te.
(Fattas bara en fönstersmyg här hemma,
att sitta i alltså.)

Då får jag meddelandet av Dottern
att jag blivit GAMMAL!!!!!
För att jag dricker te?????!!!!!!

En blir ju brydd.

Hon hade visst en hel hög argument till
om varför jag blivit tant.
Men jag tänker ta dem en och en med henne
TILLS HON TAR TILLBAKA ALLT!!!!

Att jag själv anser mig bara vara lite hårläggningsvätska ifrån
att vara en helylle, supertant (har ju tom boken)
det kan vi lämna därhän.
Är ju lite skillnad när Dottern säger det,
eller hur???

Lånad

kram
ingla