Förklarad tystnad

När det kör ihop sig riktigt med smärtor och skit
då blir jag lite tyst.
Jag skriver inte här,
jag skriver inte ens i min dagbok faktiskt.

Jag försöker att skärpa mig
för ni är några UNDERBARA som bryr er om
och ni vill veta gott och ont.

Jag har övat mig på att gnälla lite i korta meddelanden på facebook.
Det fungerar sådär.
Eller jo, det fungerar faktiskt riktigt bra.

Men när kortisonet verkar smärtlindra min mage
och jag huvudlöst besviken måste stå ut med
att ryggen vrider sig i plågor av den pådyvlade
produceringen av vita blodkroppar
- Ja, då vill jag inte verka tjatig och dra det med för er.

Det blir ju så mycket gnäll!!
Och jag är trött på att gnälla!

Och trött på att gnälla om hur mycket jag gnäller.......

kram
ingla