Detektivarbete

Om man stoppar så mycket skit
i en kropp som jag gör,
då kan man inte alltid veta
vad som gör vad.

Jo, man vill ju att cellgiftet ger sig på tumörerna,
penicillinet ger sig på infektionerna,
blodförtunnande tar hand om proppen
och så vidare.

Men vad händer mer?

Jo, vi gissar nu,
alltså Dottern och jag,
att cellgifterna gör att på ca dag 4
så vrider sig magen i kramper.
I ganska precis ett dygn.

Om det är matmagen
eller cancermagen,
det vet vi inte.

Och om man vet detta
och kanske till och med är lite förberedd,
då är det ju inte så himlans bökigt.

Idag ville LAH´s doktor ha in mig för röntgen igen.
Jag grät av förtvivlan vid beskedet
för det kändes som om någon piskade mig upp för Mount Everest
- i snöstorm!!

Men jag tvättade mig,
klädde på mig,
åkte sjukbilen
(typ ambulans light??)
och forslades in på Linnea-avdelningen
(den bästa).

Väl därinne fick vi byta och härja
för att hitta en säng som passade mitt behov av att sittligga.
Allt detta kostade oerhörda krafter
och vi var ju tvungna att stanna upp
så jag kunde profylaxa mig igenom kramperna som kom.
Ibland fick vi avbryta och vila
eftersom jag inte såg vad jag gjorde
då trötthetens tårar bara rann och hade sig.

Jag fick morfin och Haldol
och vips fick jag röntgentid oxå.

Väl tillbaka i sängen kände jag
att morfinet började verka,
och jag blev plötsligt hur trevlig som helst.
Doktorn tordes sig fram till mig
och vi hade ett vettigt samtal.

Jag försökte förklara att jag ansett
att jag skulle åka till sjukan
fast jag var trött så jag skulle kräxts
(om jag orkat)
För att ta en röntgenplåt
som inte visade något.
Få morfin som inte hjälpte.
Utröttad av resa.
Och sitta i en säng som inte var min.

Han fattade precis.
Så vi kunde le glatt
när röntgenplåtarna såklart inte visade något
För jag hade ju fel om morfinet!!

Nu är jag hemma igen.
Har sovit som en utmattad valp
efter långpromenad.
Morfinet ligger i en påse
och jag har ätit en macka.

Jag tror att pärsen är över
för denna cykel.
Du kan inte ana hur glad jag är över det.

Och nästa gång är jag redo!!!

kram
ingla