Det blir operation!!

Långa versionen:

Sitter på bussen (alltså sjukresebussen)
mot Linköping för att få cellgifter.
Då ringer allra sötaste lilla Pernilla.
sjuksköterska på KK i Lkpg.

Hon undrar försiktigt om jag vill opereras på tisdag.
Jag svarar samlat och moget; Ja, tack.

Nä, nu ljög jag ju skorna av dig
Jag skrek rätt ut att det ville jag visst och att jag älskade henne!!

Sedan var det lite praktiska saker,
försökte samla mina tankar

Ska jag fortfarande ha cellgifter idag
om jag vill opereras på tisdag?
Kan jag ha inskrivningssamtal idag
för att slippa åka in kanske redan imorgon igen?

Summan blev att jag fick cellgift
(denna sort går fort ur kroppen)
och skulle gå direkt till avd 21 efteråt.

Jag smsade Dotter,
facebookade
och ringde Syster Yster.

Syster stuvade givetvis om sin dag helt
för att komma in och glädjas
(läs; sitta i väntrum)
tillsammans med mig.

Jag fick mitt cellgift
och sedan lånade vi en rullstol
och tog oss till 21an.
Ja, mitt allmäntillstånd är alltså så ruttet
att vi aldrig reflekterade över
om jag skulle orka går själv genom Linköpings sjukhus.....

Väl på 21an satt jag en stund med söta Pernilla
(som ville veta alla mina medusiner)
Sedan en date med underläkare Försiktiga/Försagda Olov
(som bla oxå ville veta alla mina medusiner)

Sedan iväg till narkosläkare Jessika
som hade ett tydligt hjärnsläpp
då datorerna bråkade
(och oxå ville veta alla mina medusiner)

Sedan VÄNTAN på Professor Preben
som behövde tala med mig.
Han opererade men skulle komma så fort han kunde.
Ja, sedan var han ju tvungen att gå på ett möte
men skulle komma så fort han kunde.
(Vad han och jag skulle prata om
tror jag faktiskt inte att vi riktigt fattat än,
varken han eller jag, men men)

Vi sprängde in två EKG
och blodprov i väntetiden.
(Prov som sköterskorna helst inte ville ta i porten
SÅKLART
utan istället plågade mig i hand och arm.
Givetvis gav de mig rätt - du ÄR svårstucken!
Ehhh, ja, jag sa ju det.
Jag har nämligen varit med
varje gång de sticker mig!!)


Sköterskan ringde efter sjuktransport
och Ja, jag skulle bara få vänta till 20.45.
Då gjorde sköterskan en fuling,
kryssade i en ruta,
och vips var jag hemma 19.30

Så, vad väntar nu?
Jo;

På måndag ska jag in 11.00 till röntgen
för att tömma ena lungan på vätska.
Sedan ska jag upp till avdelning 21

Där plockas jag in för skrubbning,
på TISDAG 23/10
ska jag opereras.

De räknar med hemgång
TIDIGAST fredag.
Bla annat på grund av smärtlindring.

Visst finns det risker.
Först alla vanliga,
vem som helst kan ju dö på operationsbordet.
Men så har vi ju mitt allmäntillstånd,
min infektionskänslighet,
proppen jag hade,
svårigheten att läka.

Men
valet är i alla fall enkelt.

Detta trots att Professor Preben
såklart inte kan lova någonting alls.
När han väl öppnar kanske han ser
att monstret är omöjligt att ta ur.
Jaha,
men då har vi i alla fall försökt.

Jag vet ingen tid på tisdag
utan jag får helt enkelt be dig
gå med en tumme hålld
- hela dagen!

Tackar på förhand!!

kram
ingla