Tassade upp här ganska tidigt med siktet på kompressavtäckning.
(Jag orkade helt enkelt inte igårkväll)
Tog fram lite vanlig hederlig handsprit
och tänkte att det är ju bättre än skitiga fingrar.
Kompresserna bort
och jag smekte, ganska hårt, med handspriten.
Så ljuvligt att äntligen på klia.
Skorvorna trillade som bajsbruna snöflingor över handfatet.
Tog båda ärren.
Och de är sååååå fina.
Vore det inte för svarta stygn så skulle de inte synas alls!!!!
Krurgen har verkligen gjort vad han lovade.
Och jag blev besviken!!!
Eller snopen på något vis.
En bit av mig var borta.
Mitt fula ärr,
som jag förut inte brytt mig ett dugg om,
varken om det syntes eller ej,
var borta.......
Är inte den normala reaktionen att jubla?????
Så lite jag förstår
av den mänskliga hjärnan,
framför allt min egen!!!!!
Nedan finns lite bilder som jag dels tog nu
(själv med kameran bakåfram - det blir ju så bra då)
dels lite gamla jag lyckades rota fram.
kram
ingla
Mina 2 nya fina inte helt läkta ärr
gamla ärret (före solsken...)
Och för nytillkomna tittare så är det detta som finns där inne.
Ja inte tändsticksasken alltså, den är med så att du kan uppskatta hur stor min lilla port är.
Den (här avklippta) lilla slangen går nu in i hjärtat på mig, fast med den lilla omvägen förbi axeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar