Såg plötsligt detta i en tidning.
Jag känner igen henne från ett av Sommarpratarprogrammen på svt.
Hon hade sommarpratat om hur det var
att förlora sin man i cancer.
Jag har inte hört hennes program,
vet inte om jag vill det.
En sak i artikeln gör mig konfunderad
och ledsen.
Hon berättar att hennes man hade sagt:
-Om jag ska klara detta klarar jag inte av att trösta dig också.
En fullt förståelig men ack så ensam kommentar.
Jag är ofta ensam i min sorg,
min ilska och min maktlöshet.
Men till skillnad från denna man
så orkar jag trösta den människa som står mig närmast.
Det är inte svårt alls,
för hon är den som tröstar mig!!!
Jag tackar Farmor, Gud och Universum
för att Sol och jag kan gråta tillsammans.
kram
ingla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar