Törs inte grina.

Helt uppgiven sitter jag här och inte gråter.
Det gör jag av en enda anledning,
gråter jag så hostar jag mer.
Om det nu går att hosta mer.

Märker du hur synd det är om mig?

Det är nog faktiskt syndast om mig i hela världen!!
Ja, i HELA världen.

Inte bryr sig Egot Helmersson
om fattiga barn
och krigsdrabbade länder.

Nej nej, här handlar det bara om min hosta
och min förestående flytt.

Hostan är förlamande.
Och då har jag ändå fått
både hostdämpande och slemlösande.
Jag halsar Cocillana som värsta pilsnergubben.

Ohhhh vad jag längtar till alla fina i Norrköping.
För hur gnällig och vidrig jag än är
vet jag att ni finns där för mig.
Och nu när jag är så sjuk
är ni så många som skulle smacka lite
och säga att jag ska skärpa mig.

Och framför allt skulle de säga
att allt skulle ordna sig.

En vecka kvar!

kram
ingla