Punkt

Flera gånger har man i Örebro talat om för mig
att de vanligaste ställen som min cancer kommer tillbaka på
är lever, lungor och skelett.

Jag har inget i levern.
Jag hade i lungan
och det är ju kanske tillbaka
(väntar envetet på den skiktröntgen
som är gjord utan lunginflammation)

Konstigt nog har jag aldrig reagerat på
att jag inte kollat skelettet.
Synnerligen annorlunda.

Doktorn jag träffade menade att det var standard
att göra en skelettscint (som han kallar det)
och jag insåg hur sanslöst rädd för svaret jag skulle vara.

Hur skulle jag göra på det läkerbesöket?
Ja, då jag skulle få alla svar.
Skulle jag ta med mig någon som stöd?
Hmmm, jag är inte så duktig på att ta med mig någon som stöd.

Ja, Dr Ulf (som jag börjar gilla mer och mer)
han löste enkelt problematiken.
Han ringde nämligen av en helt annan anledning,
som vi tar vid ett annat tillfälle,
och plötsligt sa han;

Ja, för jag kan ju inte säga något innan jag sett datortomografin
(skiktröntgen jag gjorde igår)
bla bla mage bla bla flytande.
Men skelettscinten har jag.

Jag blev alldeles kall,
ja sådär kall som när man tror att ens barn blivit bortrövat
eller att någon såg en tjuvröka
eller vid incheckningen när man tror att passet är borta.

"Jo, inga markörer för cancer, punkt!"

Va, är det sant?
Nu grinar jag nog.

"Jag läser innantill, inga markörer för cancer, punkt"

Visst har jag världens sötaste doktor??
Han läser ut punkterna,
det tycker jag är charmigt.

Jag har varit innerligt rädd för detta svar.
Jag har känt att det är lite uppförsbacke nu
och att jag nog kanske inte orkar
något mer uppför liksom......

Men plötsligt blev det lättare att hantera
tumören från helvetet som bor i min mage,
FÖR MITT SKELETT ÄR CANCERFRITT!!!!

Och det mina vänner,
det ska firas!!!
(med en näringsdryck skogsbär,
eller ska jag slå till med en jordgubb?)

kram
ingla