Tarmstopp

Detta är ju varken ett trevligt eller speciellt smakligt ämne
men vad med cancer är det egentligen.....

Min stora metastas i lilla bäckenet
(som nu hade dragit iväg till 16cm igen)
har en SYNNERLIGEN OTREVLIG vana att luta sig mot mina tarmar.

Man behöver ju inte vara en rymdforskare
(Ha, det har jag ju en i släkten faktiskt)
för att räkna ut vad tryck och stopp mot tarmar gör.

Just det, tryck och stopp i hela maskineriet.
Och nu är det outhärdligt.

Jag har två sätt att lindra:
Det ena är att gå,
att hela tiden vara i rörelse.
Jag inbillar mig att det ska locka tarmarna att göra underverk.
Det andra är att inte äta.
En ganska haltande lösning
då man samtidigt ska bilda en massa vita blodkroppar
och ha fina värden så man får nästa cellgiftsomgång.

I tisdags var jag ju på sjukan för att skelettröntgas.
09.30 fick jag en radioaktiv injektion
och 13.45 skulle jag fotas.

Passade då bland annat på att leta reda på min sköterska
på Onkologen
för att berätta om mina problem.

Kort sagt blev det till slut beslutat att en dietist ska ringa mig
och läkarens plan är att hon ska skriva ut näringsdrycker till mig.
Alltså sluta äta fast få i mig näring!!

Känns som en mycket bra idé.
Så kör jag på tills Taxoteren har krympt den djäveln
så att allt fungerar igen.

Det var det positiva.

Det negativa är att jag inatt kände SMÄRTAN.
Den där smärtan som jag förträngt och bara minns
för att jag intellektuellt har koll på att jag hade
tortyrsmärtor i början av förra cellgiftsbehandlingen.

Jag minns inte
men kroppen minns.

När kniven stacks in i magen inatt
så gick det en våg igenom kroppen.

Jag förstår att folk förråder sina kära under tortyr!!!!!

MEN
med flytande kost
och ett cellgift som funkar
ska det väl snart vara borta!!!




kram
ingla