Med cementerade elefantben på pontoner (ja, det kändes så) stapplade jag upp för trappan i morse. Att inte storgrina vid insikten att jag skulle till jobbet var en bedrift värd Bragdguldet.
Allt gjorde ont - ALLT. Nej, nu ljuger jag, händerna värkte inte. Och vänster axel gör mycket mindre ont än höger.
Kvart över sex vred jag om startnyckel och startade färden mot min arbetsdag.
När juvelerna studsade in berättade jag ärligt att idag var hon nog inte så värst skojig, fröken. Hon hade ont och då har hon kort tålamod.....
Dagen gick i påskpysslets tecken. De två garderobsdörrarna till pysselskåpen stod på vid gavel och alla gjorde sina egna konstverk. Jobbar med Underbara Inger, som inte vet innebörden av orden "går inte". 21 illrar i åldrarna 6 - 8 förlustade sig med stor iver. Lim på borden, paljetter över golven, flirtkulor ÖVERALLT och pappersklipp som konfetti över klassrummet.
När jag släppte iväg pärlorna klockan 13 hade jag själen full av energi så det räckte till femtioelva ärenden coh rusningstrafik. Nu, halv åtta på kvällen ser det inte helt omöjligt ut för ett litet ryck i tvättstugan. (Alltså skruva ihop möbler och flytta garderober....)
Har jag världens bästa jobb, eller har jag?????????
Jag bara undrar!
//
fröken Ingela
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar