12/3 2013

Ingelas begravning äger rum fredagen den 5 april klockan 10:00 i Östra Eneby Kyrka, Norrköping.
Därefter inbjudes till minnesstund i församlingshemmet.
Vänligen anmäl deltagande till Fonus Öst. Tel; 013-362700 (epost; fredrik.dusen@fonusost.se) senast tisdagen den 2 april.
//Dotter Solena

Den 8/3 2013

Älskade Ingela somnade in kl 5 den 8/3.
"Nu när tiderna förändras och ingenting är längre som förut då vet jag ändå att Du,Du ger mig all din kärlek när min har tagit slut.
Och Du, Du känner mig och vet hur liten jag kan va men om du tar min hand och leder mig mot någonting bättre så ska jag följa med" - Mauro Scocco
// Dotter Solena

Inspiration

Ibland blir jag gnällig.
Jo, jag grunnar länge på morgonkvisten
om jag ens ska kliva upp.
Det ät nämligen så,
att jag bor i sängen just nu.

Jag är inte "uppe" och roar mig alls.
Nej, jag sitter i sängen.
Att kliva upp,
ta mig till badrummet
och sedan ta mig tillbaka till sängen,
ja, det kostar det
- ork alltså

Och en dålig dag
då kan det vara lite körigt
att motivera mig.

Jag har ibland svårt att få inspiration att göra något.
Varför skulle jag gå upp nu igen???

Men så sa min underbara Dotter:
" Men för mig är det viktigt
att du gå upp!!"


Kram
Ingela

Gått runt!!

Så var jag då där...
Jag har nu vandrat runt så nu
möter jag en undesköterskevikarie
som jag haft tidigare i mitt liv.
Ja, inte inom vården
utan som förälder på dagis - Jippi!!

Och nu har vi ju massor gemensamt såklart!
Min ryggsmärta,
min hjälplöshet
och så får vi ju inte glömma bort min kateter såklart.
Det är ju skoj!!!!

kram

Ingela

Vänta lite

Känslor är konstiga saker. Riktigt konstiga saker.
Och de går absolut inte ihop med logik.
Man kan förstå, ända in i benmärgen,
hur någonting görs för min skull, av ren och skär godhet.
Ändå rinner tårarna nedför mina kinder.
Och jag kan inte förklara varför.

Fast jag var "duktig".
Ligger du orörlig och hjälplös i din säng
så har i alla fall jag bara kommit på ett sätt att fly - blunda
Men utöver det,
jag sa ifrån lite faktiskt.
"Jag ligger här och gråter och känner mig väldigt utlämnad
av att ni tre står runt min säng och tittar på mig."

Och jag vet att de vill mig väl.
Jag vet det.
Men idag vet jag inte vad det är.....

Det är en skitdag helt enkelt.

Och en reflektion är ju att det är lite mycket skitdagar.
Så det måste jag ju göra något åt,
jag vet bara inte riktigt vad just nu måste jag erkänna.
Jag vet inte riktigt vad.

Men det kanske inte är en skitdag
som jag kan komma på bra och soliga saker.
Jag får vänta lite bara......

kram
ingla

Bra dag

Jag, som har så mycket ord
och mer än ofta sprider dem omkring mig
har svårt att beskriva min förmiddag.

Den innehåller det gamla vanliga
som smärtlindring, ångest och rädsla för rygghugg
och uppstigning.

Jag började min planering vid sjutiden kanske,
ca åtta kom första sprutan osv.....

MEN
när sköterskorna kom för att hjälpa mig upp
SATT JAG REDAN PÅ SÄNGKANTEN!!

Och jag begär inte att du ska förstå,
själv skulle jag absolut inte ha fattat alls - innan.

Men ballonger, serpentiner och en liten orkester
hade inte suttit fel.
Inte fel alls!!!

Jag har varit riktigt deppig några dagar
eftersom jag tycker att jag bara blivit sämre
sedan jag kom in hit.

Nu är jag inte deppig längre.
En sköterska kom på att vi skulle ta lite prover
- det var ju så länge sedan.

Och vips serverades det blod till Prinsessan på Ärtrosen.
Hb låg nämligen på 68.
Underbart med en förklaring till tröttheten!!!!

Och nu idag efter några påsar blod
är jag mycket piggare!!!

kram
ingla

Syster Emma

Har haft en riktig skitdag!!!
Helt slut efter dagarna som varit
och fortfarande ont.
Missförstånd och kall äcklig lunch,
Ja, jag kan hålla på länge.

Men så plötsligt knackar det på dörren
och in träder två av mina FAVORITER!!!!!!!!
De ska alltså jobba ikväll,
JIPPI!!

Syster Emma har varit hemma hos mig flera gånger
och räddat mig från smärta.
En klok tjej
som är dödligt förälskad i Gibbson :)

- Jag har undrat Ingela,
vad betyder din tatuering?

Jag förklarar vad den betyder,
varför den sitter där den sitter,
att Dottern har en likadan.
Och varför den sitter
där den sitter.

Och syster Emma blir tårögd.
OCH säger det!!!!

Ikväll kommer jag ha det så bra så bra!!

kram
ingla

Inlagt gnäll

Nope, jag är aldrig nöjd!!

Men det har du ju redan förstått,

att jag inte är en god, fin och ödmjuk människa.

Jag, Prinsessan på Ärtrosen, jag vet minsann

hur man gör när man gnäller.

I ena vågskålen lägger jag att mina nära

"får ledigt" nu när jag är inlagd.

Och om du tittar ordentligt så ser du

hur jag med ena tån tynger ned det lite extra vid invägningen.

För varför jag skulle in här under helgen,

ja, det förstår jag verkligen inte.

Håll i hatten, nu kommer gnäll så det stänker:

Min medusinlista stämmer inte

så jag får hålla koll på alla piller i byttan som ställs in.

Sprutan glöms helt bort.

Jag backar  (för att inte vara krånglig)

och "lägger mig" i sängen på det viset sköterskorna vill

istället för med den teknik Sol, mamma och jag

utvecklat till skön konst.

Vilket resulterade i smärtskrik rätt ut och en spruta till.

På mornarna har jag ju i ett par dagar fått Voltarenspruta

så att jag ens tordes börja röra på min stela onda kropp.

Här fick jag av någon anledning morfin i sprutan

vilket jag påstått länge inte hjälper.

Så eftersom jag hade rätt i att det inte hjälpte

så fick jag ju en spruta till sedan.

(Sedan fick jag erbjudande om samma spruta igen

då det försvunnit i handlingarna att jag fått den.)

Och det betydde ju i sin tur att jag fick vänta ytterligare en halvtimme

innan den sprutan tog.

Så från jag kände att: "Nu skulle det vara trevligt med en liten morgonkiss"

till jag satt på toan tog det bara 75 minuter.

Och så, jag trodde det var omöjligt men jag har mer ångest

för toabesöken här än hemma.

Hemma sitter jag med min oro/ängslan i lugn och ro,

(medan mamma diskar eller hittar på något annat)

här har jag sköterskor som inte alls har tid att vänta på mig och mina tankar 

utan säger att jag ska larma när jag är klar.

Gissa fyra gånger om "Ingela-kan-själv"

larmar ofta!!!

Jag får helt enkelt fokusera på min ensamtid.

Har tvn på och ska använda ALLT jag har packat med mig

vilket betyder handarbeten, vykort (Malin fixade frimärken)

en räkning som ska läggas in och så vidare.

Jag har ju till och med högtalare med så jag kan lyssna på Spanarna.

Ja, jag är väl tvungen att erkänna att det egentligen inte är synd om mig.

Men det har ju aldrig hindrat mig från att gnälla förut ;)

Ha en härlig måndag!!

Kram

ingla

Inlagd

Jag vet att jag inte är pålitlig
när det gäller inlägg på min blogg.
Men till mitt försvar så är det mer som inte är särskilt pålitligt.

Ett ganska stort och migpåverkande exempel är smärtlindring.
Vi har det väldans bökigt med att få min förbannade rygg smärtfri.
Ursäkta språket.
Eller näe, djäklaskitfanhelvetesryggdjävel.
Så, ganska bra beskrivet tycker jag.
Så känner jag för min rygg och medföljande smärta.

Dagarna som varit är ett gytter av smärta,
påhälsning av underbara LAH med sprutor i högsta hugg,
tårar av trötthet, ilska, vanmakt och smärta.

Oro och maktlöshet för UNDERBARA nära och kära
som bara kan stå bredvid
och försöka få mig att minnas de gånger det faktiskt funkar......

På vårdens frågor om smärtstyrka och tid kan jag oftast inte ens svara.
Idag fick helt enkelt Sol och Ingrid skatta hur hög min smärta var
när jag bröt ihop och behövde spruta.

Beslutet nu är att jag ska lägga in mig.
Jupp imorgon ska jag på något vis ta mig till LAH
och bo hos dem
så vi kan få ordning på smärtan.

Och det ser jag ju fram emot
att tämja smärtan alltså.
Jag ser INTE fram emot att bo på LAH.
Men jag ser nyttan.

Och om sanningen ska fram så blir det ju lite vila för min omgivning.
Både rent fysiskt
och så tror jag att några kommer att kunna andas lättare
och känna att "någon" nu har ansvaret.

Så kan man ju vara lite ettrig
och fråga vad det är för skillnad och sitta i min säng hemma
eller sitta i en ganska lik säng på sjukan.
Alltså går det ingen nöd på mig alls.

(För er som inte vet så har jag nu en höj- och sänkbar sjukhussäng i vardagsrummet.)

Så,
nu ska jag fokusera lite på Ingrid och Sol.
För vi bestämde att jag ville det,
jag lägger in mig i morgon.

kram
ingla

Min värld av blommor

Att ensam skulle vara stark
är så dumt så jag är nästan rädd för att säga det högt.
Jo, säger man tillräckligt dumma saker
slår säkert blixten ned i huvudet på en.
JO, sa jag, någon rättvisa måste det finnas!!!!

Jag är inte ensam.
TACK!!!!!!

Och det som jag nu har upplevt är följande;

Min syster har, antagligen med full bergsklättrarutrustning,
automatvapen, glidmedel, list och desperation,
försökt nå fram till mig
"i min lilla lilla värld av blommor"

Hon har klättrat, krupit, gasat bilen,
hoppat fallskärm och slagits med en idiot (undertecknad)
för att lyckas ta sig fram till ett gäng neddragna rullgardiner.

Väl där har hon nu äntligen nått ända fram till en, två,
ja, kanske tre små gardindjävlar.
Nedslitna nu kan jag berätta!!!!

Det är inte så att du per automatik
fattar hur sjuk du är.
Tro mig.
Och jag är speciellt trögfattad,
tro mig där med.

Jag vet att det är flera i min omgivning
som försökt ge sig på samma uppdrag.
All heder åt dem!!
Tacksam!!

Men här och nu var det min Syster som lyckades.

Tänk vilken tur jag har!!

kram
ingla

Skogstrollet

Att vissa saker ska vara så in i Norden svårt att acceptera/lära sig!!
Känner mig trög som ett skogstroll.

Så fort jag har en bra dag
så tror jag att det liksom är lägsta nivån därefter.
Inga bakslag,
ingen återhämtning,
inget negativt.
Nej, nej,

Allt ska bara gå framåt och uppåt
- Hela tiden.


Lite vagt minns jag kanske att jag sov hela förmiddagen.
Och om jag minns det, så minns jag även
att jag hade en riktigt skitdag innan,
så det var ju inget konstigt att vara utslagen hela förmiddagen.

Hade en helt underbar eftermiddag igår.
Tänker inte berätta vad jag klarade av alldeles själv,
för det vill du inte veta.
Men stolt som en tupp,
och innerligt tacksam,
det var jag.

Så givetvis vaknar jag med inbillningen att jag idag ska kunna
ja, kanske inte delta i skid-sm,
men stå där som åskådare minsann.....

Men så blir det inte.
Jag ligger däckad även denna förmiddag
och blir såklart skitdeppad av det.

Jag darrar som en avtändande knarkare
alternativt himla gammal tant.
Mina muskler beter sig nämligen
SOM OM  jag har deltagit i skid-sm.

Det är bara det att jag har bara presterat
en liten promenad till toan.
Ja, sedan satt jag ju vid bordet och åt lunch försås.
Men då hade jag redan börjat darra.

Jag är såååååå dålig på bakslag
eller ens återhämtning.

Trög som ett skogstroll!!

kram
ingla

Berätta om 5 bra saker som hänt senaste månaden

Ohhh, fem saker!!
Hinner tänka på hur många som blivit sjuka
och hostat upp sina lungor
- och hur de mår bättre nu.
Men det får vara lite bredvid.

Sak ett;
Jag har kommit igång igen med mitt vita handarbete.

Sak två;
Jag fick ordning på telefonens minne
utan alltför stora förluster däri.

Sak tre;
Allt strul med Sols förra arbetsgivare
verkar ha ett slut.

Sak fyra;
Jag har tittat/ tittar på TVÅ bra och långa serier på dvd!!!

Sak fem;
Ok, EN cancergrej då.
Jag fick sängen.
Det gör att jag kan kliva upp själv!!!



kram
ingla

Berätta om ett favoritplagg

För flera år sedan fick jag en fleeceponcho
med mig hem från en väninna.

Den är brun, en färg jag sällan använder till något
men det kvittade mig.

Ägarinnan menade att hon inte använde den
och det är konstigt för hon är alltid så frusen av sig.
Men det var väl något mellan dem
som helt enkelt inte sa klick.

Fast med mig klickade det på
så det dånade omkring oss.

Den är sydd av tre rektanglar
och någon har orkat klippa fransar.

Som att svepa in sig i en fleecefilt,
fast den hänger kvar utan att man behöver hålla i den.
PERFEKT!!!

Tack ia!


kram
ingla

Hård bedömare

Igår kväll kom jag på något klokt.
Så med darrande fingrar
(jo, jag darrar som en gammkärring)
skrev jag ned saker som jag klarade av under dagen.
Ja, som var framsteg från tidigare dagar.

När jag är trött eller rädd för ryggsmärtan
är det så infernaliskt lätt att glömma framstegen.

Så jag skrev ned några punkter.

Idag har jag redan något att lägga till
och det behöver jag verkligen.
För enligt mig började dagen med misslyckande.

Jag var helt enkelt tvungen att ta extra piller
för att klara av/och våga kliva upp.
Jag var alldeles för stel i ryggen.
Och jag vill ju egentligen klara mig på "grundmedicineringen"
som doktor och jag kommit överens om.

Igår gjorde jag det,
men inte i morse.

Nu skulle jag stolt kunna skriva in
att jag suttit uppe vid bordet.
Först käkade jag frukost,
sen satt jag kvar nästan en timme med datorn.

Men det blir ju lite fusk tycker jag eftersom jag tog extra morfin i morse.

Fan, att jag ska vara så hård mot mig själv!!!!

kram
ingla

Berätta dina framtidsdrömmar

Oh, det är enkelt!!

Några av mina framtidsdrömmar:

• att sitta ute med solen i ansiktet
• att orka sätta mig tillrätta i sängen själv
• att åka till Junibacken
• att laga mat
• att lyssna på Spanarna i P1
• att göra kola
• att hälsa på i Grythem
• att äta min julklapp hos Britta och Lennarts kött
• att inte vara kortisonsvullen i ansiktet och i halsen
• att få tag på fler partyliteljus
• att orka läsa
• att se klart hela House of Eliott med Ingrid
• att "skjutsa rôva" (bara köra runt lite i bil)
• att sitta på fik på NK och bara titta lite
• att äta vb-ostsmältis
• att äta en semla
• att sitta på Harrys - äntligen

Sen finns det ju såna här:

• att vara mer tålmodig
• att vara bättre på att visa tacksamhet
• att kunna lyssna bättre

kram

ingla

PS.
Konstigt, den som upptar min vardag mest kommer här sist:
Att hitta en smärtstillande lösning på ryggproblemet.

Berätta vad du önskar dig i julklapp

Ja, det blev ju lite tokigt,
man gör ju inte önskelista i januari!!

Och så det där ni vet:
en frisk har många önskningar,
en sjuk bara en.

Och det är SKITSANT!!!!!!!

Men om jag skulle önska,
vad skulle jag då önska.......

Ja, det skulle väl  vara Pettson och Findusböckerna
de är så mysiga att krypa in i.
Jag tycker Pettsons köttbullar är delikata!!!

Och jag vet en hemlighet!!
På posten, hanterar de nu - as we speak
Stackars Pettson
Kackel i Grönsakslandet
Pannkakstårtan
och När Findus var liten och försvann.

Julklapp från AG och H
Tackar!!!


kram
ingla

Bath

Njuta!

Du som tröttnat på mina ord om Världens Bästa Födelsedagspresent,
får hemskt gärna helt enkelt strunta i detta inlägg.
Jo, hoppa över bara!!

Men för mig räcker det med en blick på en mugg,
givetvis likadan som vi hade på rummet.

Eller en bildsekvens på tv.

Ja, det räcker med att se visitkortet.

Jag behöver bara stänga ögonen så är jag där igen.
Kanske sitter jag djupt försjunken i de underbara fåtöljerna
som huserade i rummet.

Vi åt gott,
hade benen upplagda,
Sols dator med underhållning
och satt där bredvid varandra.

Vi bara var.

Och det är klart att vi skulle kunna "bara vara"
lite var stans som helst,
jag och min Underbara Unge.
Vi kan det!!
Bara vara..........

Och visst är det bra!

Men nu råkar jag ha detta underbara att drömma tillbaka till.

Jag behöver bara blunda.
Och knappt det!!

kram
ingla

Då.........

......... ska vi se.

Jag har inte tagit morfin i förebyggande syfte,
och det har fungerat.
Jag har bara ont i ryggen,
inte ONT, eller knivsmärta.

Mamma och jag har tusen bra idéer
och det är inte kattskit.

Jag har tackat nej till hemtjänsten idag.
För vad ska de göra här
om jag klarar mig själv (nästan)?

Sängen har kommit
och den fyller sin funktion.

Jag klarar nästan av saker
jag klarade av innan.

Mamma (som bor här) säger att
jag är tydligt piggare idag,
om vi jämför med igår.


Alltså ska jag sluta grina
av all hjälplöshet och maktlöshet!

kram
ingla

Stannad tid!!

En del saker är svåra att förstå.

Att Zeb Macahan liksom aldrig blev gammal
eller slutade vara cowboyig
det var väl logiskt.

Men annat är inte lika enkelt för små Ingelahjärnor

Här till exempel ska jag fatta
Att Elsie blir äldre,
fast hon ser ut så här på varje upplysningsaffisch
över jorden......

kram
ingla

Orutinerad!!!

Alltså, så blir jag dålig,
och kan absolut inte äta.

Och då gör vi något åt saken.
Och Syster eller Hallon skjutsar
och hämtar näringslösning.

Jag betalar den mysiga räkningen
- och sedan kan jag äta vanlig mat.

Visst är det rutinerat??

kram
ingla

Stickväska

När jag ligger på sjukan är det ju hur enkelt som helst
 att se vem som har snyggaste stickväskan!!

Eller hur????

kram
ingla

Toan, roman i tre timmar

Detta är långt.
Jäkla långt, bara så du vet.

Ibland när jag reser mig upp placeras Arga Kockens köttyxa brutalt in i min rygg. Det gör ont. Jag är ju smärttålig in till dumhet, det vet jag, min nära omgivning och LAH. Men denna köttyxa, den klarar jag inte av helt enkelt.
Min nya "kurator" Rakel Spektakel var förbi idag. Och tack vare att hon Både sjuksköterskar och terapiar är hon ju så himla effektiv att ha på besök. Jag tänker dock bara ta det som rör denna roman i detta inlägg.
Vips med staven så hade hon ordnat att Hemtjänsten skulle komma och hjälpa mig ur sängen i kväll (och imorgon). De kommer 18.30, passar det?
Ja, det gjorde det ju såklart och jag planerade vad jag skulle göra. Svaga ben utan tillstymmelse till kraft i kombination med skräck för Arga Kocken gör att momentet "resa mig upp" är knöligt, ordentligt knöligt. Nu korvade jag mig upp i sittande ställning lagom till halv sju. Jag sorterade lite papper, ordnade 20.00-högen med medusiner, ja sånt jag kan göra i sängen och sedan satt jag mest och njöt. Tänk att sitta just där och inte ha ågren alls, ingen bävan, för jag skulle få hjälp upp!!!
Tio i åtta kom två ursöta kvinnor som jag skarpt grunnade på att stoppa in i garderoben. Ja, och ta fram när jag behövde dem (eller skratta lite). Som ni förstår hade det blivit ett missförstånd med tiden - men vad gjorde det?
Jag puffade ut dem genom dörren eftersom jag fattar att de har mycket att göra. Sedan följde jag min plan. Först en sväng till toan, sedan en "promenad" i lägenheten, en stund i höj- och sänkbara stolen i vardagsrummet och sedan sänggående. Good plan!
Jag stapplade in till toan, kissade lite och sedan fick jag för mig den bisarra idén att torka mig!!
Hur tänkte jag? Vridrörelsen körde Arga Kockens Största kniv rakt in i ryggen!!
Lugnt och sansat (ehhhhh NOT) ber jag mamma plocka fram en morfintablett så att jag skulle kunna resa mig och återvända till sängen.
Så vi börjar vänta på effekt. Och vänta. Och så väntade vi lite till. Nope, nothing.
Mamma hämtade telefonen (ryggen gjorde så ont att jag inte kunde lyfta vänster arm och ta emot den)
Jag vänder mig givetvis till Den Stora Tryggheten - LAH.
Nya Andreas som svarar i telefonen lyssnar och mumlar sedan något om Hemtjänsten. Jag svarar frankt att det är nu inte förflytta min kropp som är prio ett - det är knark!!!!
Summan av alla kryddor, och tro mig, det var inte bara kardemumma, är att först kommer en omgång med världens underbaraste sköterskor och pumpar i mig lite knark. Medan vi väntar på effekt (och mod från mig) bestämmer vi att de åker tillbaka till sjukan och skickar nästa skift. Jag tycker vi gjorde rätt, varför ska de stå och glo på mig emedan de egentligen slutat jobba?
Tack vare telefoner står "nya skiftet" redo så de dyker upp hos mig så fort det gick. Dock kan jag meddela att ca 2,5h är vad ben tål att sitta på en förhöjd toastol, sedan blir man lite grinig. Fråga gärna min mamma som verkligen försökte underlätta mitt liv.
När nya skiftet kom bestämde vi oss snabbt för: mer knark. Och den ena lyckas med att hänga i krokig arm i mitt trånga duschrum OCH sätta nål (I MIG) och då spruta in godsaker. Jag har sagt att hon borde ha ett fjolligt diplom och chefen ska ringa mig vid löneförhandlingarna.
Nu har eventuellt inte du en exakt bild av hur mitt duschrum ser ut, allra helst inte efter "installationen" av förhöjd toastol. Men lite nonchalant kan jag kanske säga att de gamla telefonhytterna hade ju verkligen stora ytor man kunde möblera!!!
Dessa två kvinnor lyckas på något magiskt vis få mig att våga prova att resa mig upp. Eller det blir ljug - för DE reser mig upp. INUTI DEN ÖVERMÖBLERADE TELEFONKIOSKEN MED TOASTOLEN I ETT HÖRN!!!!! Sedan stödde jag mig på dem varje liten millimeter in till sängen. För eftersom vi ville piffa upp utmaningarna lite så hade ju benen inte bara somnat, de var helt avdomnade.
Under hela promenaden mumlade jag; Jag kan inte fatta att jag står upp! Och under första kvarten i sängen mumlade jag: Tänk att jag är i sängen! Jag är riktigt stolt över min variationsteknik!!
Och inte nog med detta!! Jag hade under tiden på toastolen givetvis även tänkt tanken: Imorgon då, hur blir det imorgon? Men se det har en av änglarna från LAH hunnit planera: Jag kommer helt enkelt förbi klockan sex innan jag slutar. Då kollar vi om du har ont.

Här ligger jag nu. Fullpumpad av morfin, stesolid och vad mer de nu sa som jag struntar i att minnas. Och jag är så tacksam. Visst ska jag vara tacksam över vårt system i Sverige, och hur bra det kan bli (vi läser ju så ofta om när det blir helt djävla idiotiskt) Men det går inte. Jag är tacksam för just E, U, M, M, U och A!
Just precis de!!!!
Och inget, INGET, kan jag göra för att underlätta deras liv!!!!

För att avsluta denna roman så vill jag påminna dig om att man kan lära sig av andras misstag och erfarenheter. Gör det!
En sådan är att du aldrig, aldrig ska sitta på en förhöjd toastol i tre timmar. Ta till dig detta och ditt liv kommer vara sååååååå mycket trevligare!!


kram
ingla

PINSAMT

Här springer det runt UNDERBARA människor och tänker på mig.
Så handfast omtänksamhet
att det trillar ned saker i posten.

En del jobbar ännu hårdare
och Pia trollade minsann med knäna.

Titta vad fint jag fick!!

Skämmes på mig som inte visat förrän nu!!!

kram
ingla

Berätta om en favoritsak i mitt hem!!

Hmmmm denna är inte lätt.
Eller jo, det är den.

Jag har ingen favoritsak i mitt hem
jag har nästan BARA favoritsaker i mitt hem.

För om man ska följa min filosofi att det är vardagen som är det extra,
och semestern, resan osv som ligger utanför,
då behöver du ju se till att vardagen är ditt lyckliga ställe.

För många år sedan började jag exempelvis leta städartiklar i London.
Och för många, många fler år sedan började jag samla temuggar.
En i taget alltså,
inte en uppsättning med 6, 8 eller så.
Nej, en i taget,
och så använder man den som är finast just då.

Jag har disktrasor jag blir glad av.
Jag har världens finaste köksradio.
Gissa hur mycket jag älskar att plocka fram nattlinne ur "farmors byrå"

För hundra år sedan köpte jag en väska jag inte hade råd med.
Den har jag handarbete i nu...... fint!!

Ja, men du förstår ju.

Och ibland blir det helt magiskt.
Som när man köper en underbar nyckelring på Peter Rabbit,
i Covent Garden, och sedan inser att den är gjord för byrån därhemma!!

Min sopkvast är blommig,
dock har den uppvisat aningens tvekan till att utföra jobbet till fullo
så vi får nog ha ett snack!!!!

På min nästa promenad i lägenheten
ska jag hitta något mer som gör mig glad!!!

kram
ingla

Berätta om någon du beundrar

Ohhhhh detta är svårt!!
Skitsvårt.

Det finns så många jag beundrar.
Hur ska jag kunna välja en??

Om jag bara får det så väljer jag ju Sol.
Och hur mycket jag än beundrar henne så vore det ju skoj med någon mer.

Så jag har tänkt.
Jag har valt två andra.

Jag beundrar min underbara vän Ingrid!!
Ingrid har en otrolig förmåga att få mig att tro att jag inte är till besvär på något vis.
På något vis alls!!!!

Hon hjälper mig med så mycket praktiskt
och hon säger aldrig ett enda litet ord om det.

Hon kan sitta här hos mig en hel kväll,
med sin dator i knät
och tittar på House of Elliot med mig.

Så precis när jag orkar
så berättar hon massor med roliga anekdoter
och vi minns så himla roligt tillbaka.

Hon kan ta min hand när vi får beskedet om metastaser i hjärnan
och hon fäller exakt så många tårar jag orkar!!
Sedan plockar hon ihop sig och åker hem till mig
för att plocka ihop saker och ting jag behöver under inläggning.

Det finns så mycket inom henne
och det mesta går åt till att välsigna andra!!!

Den andra jag beundrar är min syster.
Hon är helt fenomenal.

Hon är som Lotta på Bråkmakargatan
- hon kan allt!!

Hon skilde sig i typ februari
och vips så har hon ett fullt och innehållsrikt liv.
Hon har eget företag
som hon jonglerar med ena handen,
för den andra, ja den är hos mig.

Vi har nog tänkt helt olika när det gäller barnuppfostrean
MEN vi har tillsammans tre helt bedårande ungdomar
Som nockar de andra helt sanslöst!!
Och nu viker hon ut en vinge över min unge oxå.

Precis som med Ingrid lyckas Syster Annelie
vara exakt hur mycket som jag vill ha,
eller snarare behöver.

Som senaste exempel får det helt enkelt bli att hon gav mig en jul
som var helt och hållet perfekt för mig.
Vi är väldigt olika Syster och jag.
Vi är helt olika personligheter - helt olika.
Ändå kan hon ge mig det jag behöver,
ibland innan jag fattat vad jag behöver.

Det som är gemensamt för dessa båda hjältar
är att jag njuter så hejdlöst av att umgås med dem.
Njuter gör jag!!!!!!

Jag är så tacksam att jag har dem i mitt liv!!!!!

kram
ingla

Småpillers makt!!

Jo, jag sov ganska illa,
egentligen ingenting faktiskt.
Och det måste ju göras åt.

I förrgår hade jag en så bra dag.
Den lovade gott för nästa dag - bara jag vilade!!

Men vad händer?
Jo, på grund av testandet av nytt sömnpiller var jag bakis HELA dagen.
Kunde utan problem sova ståendes,
bitandes i en spik (för att hålla mig upprätt)

Men tanten surnade till.
så inatt tog jag en annan av alla1000000 jag har.
Och att vakna vid tretiden känns som ett ok pris att betala.

Apråpå pris!!!
Vad det nu var som var Uppfinnarnas Moder
Så ligger Ingrid och jag himla bra till.
Att vakna mycket tidigare än ens omgivning
och vara kortisonhungrig är lite knepigt.
Men INTE om man har en kylväska med lite mackor
och ett par festis, bredvid sängen.

Jippi på oss!!!!

kram
ingla

Berätta om min bästa vän.

Hmmmm detta var verkligen mycket, mycket svårare tror jag
än vad frågehittapåaren tänkte sig.

Jag har haft bästa vänner - länge.
En del har faktiskt kommenterat mitt liv ur denna synvinkel.
Att jag har fina vänner.
Att jag har vänner som helt klart är utöver det ordinära.

Om vi bortser från Sol ett tag i debatten och bara väljer andra.

Jag skulle kunna lista namn här
som gör dig överväldigad och lite generad.
Jupp, för så många riktiga vänner har jag.

Så jag ska försöka undvika namn.

Detta blogginlägg blir ett sådant
där kanske cancer liksom har lite helikopterpåverkan.
Men jag tror att det är okey faktiskt.

För jag har lärt mig massor på sistone,
och tänk om du kunde ta till dig det
- utan metastaser i din egen hjärna......

Visst kan jag gradera,
visst skulle mina vänner kunna få ex antal poäng så jag skulle sortera dem
i olika grupper.

Denna vän är värd 7.1 poäng
och honom använder jag till följande.......
Så han passar till de andra som liksom oxå passar till samma jobb.....

Mina vänner har ställt till det för mig totalt
-underbart!!!
Jag har noll koll på dem men ohhhhhh vad jag älskar dem!!

Min Dotter är alltså min Bästa Vän.

Men utöver det??!!!!
Vilken uppsjö av goda människor jag har omkring mig!!

Alltså GODA!!
Och gudomliga.

Jag är en mycket envis, enveten surkärring utan guds nåde!!
Mycket!

Men tack vare dessa underbara människor omkring mig
har så mycket hänt med mig.
Det finns så mycket kärlek omkring mig helt enkelt,
att jag inte kan stå emot.

Och tro mig jag kan stå emot.
Jag har stått emot kärlekstjafs och samboförsök.
Det är inte min grej att ta emot kärlek.

Plötsligt - PLÖTSLIGT
kan jag TA EMOT.

Ta emot!!!!

Att ta emot kärlek är underbart,
fast fortfarande lite ovant.
Ovant så jag gör det inte helt utan betänkligheter.

Mina känslor är lite tossiga för jag är ovan,
men jag gör så gott jag kan.
Jag försöker be om hjälp utan att ha ångesten Orvar.
Och jag får hela tiden hjälp???!!!!

Det finns hela tiden de som finns där.
Någon skurar badrummet,
någon åker förbi McDonalds
och någon annan handlar till mig.

Jag brukade säga:
Vad gjorde jag i mitt tidigare liv eftersom jag fick Sol??

Men nu????
Vad i helvete pysslade jag med egentligen
För jag har ju inte bara Sol??????


kram
ingal

Jag blir så ledsen

Har en sanslöst dilemma!!!

Det finns så underbara människor omkring mig,
en dag fick jag mer än ett sött kort i posten!!!!!

Och alla vill de mig så väl, så väl!!!

Men en sak gör ont:

Nu blir det nog bra!
Det här fixar ju du som är så stark!!
Nu ska du se det blir bättre!!
Bra att det funkade, nu blir det bra ska du se!!

Jag är tacksam för ALLT jag får till mig som fungerar.
Allt som underlättar är ljuvligt!!

MEN JAG SKA DÖ AV DETTA!!!

Och jag orkar inte vara klämkäck för att (underbara)
människor inte orkar ta till sig det.
Jag orkar inte,
jag har fullt upp med att överleva
att jag inte ska överleva!!!

Förlåt om jag är besvärlig,
men jag orkar inte trösta andra för att jag ska dö.

kram
ingla

Stordåd!!

Idag ska bli en ljuvlig dag.
Det borde det bli med de förutsättningar vi har
(vi, det är väl jag och mina löss det)

Har haft nattligt besök av LAH eftersom vi var tvungna att diskutera propp i benet.
Jag borde vara däckad nu för jag har fått morfin och lugnande,
men en iller som jag tål minsann mer!!!!

Jag har fortfarande apselut INGEN kraft i benen.
INGEN.
Det är lite kul att klämma på lårmuskeln och inse att den är tom!
TOM!!!
Att en muskel kan vara tom???

Jag trodde mer att muskeln skulle försvinna,
men nej,
den blir tom som en urblåst ballong.

Oj, jag kom bort från ämnet........

Det skulle ju bli en bra dag,
det var ju det som skulle avhandlas!!!!

Jag ska helt enkelt planera stordåd för min underbara dag,
där jag ska uträtta otroliga saker
alla tre gånger jag tar mig ur sängen.

Tänk, vad en knäpp i huvudet plötsligt kan göra.

kram
ingla

Vad finns i min väska?

Oj oj vad jag hoppas att Blogger fixat till bildinfogafelet
innan det är dags för detta inlägg.

Jag har världens finaste handväska.
Jag har köpt den i London
(som faktiskt flertalet av mina nuvarande väskor)
och den är något alldeles speciellt med denna.

Den är lite större än vad den skulle vara
(ja i mitt huvud alltså)
Men det kvittar.

I den får min vackra skinnplånbok från Past Times sin plats!
Och den skinnbörs som hör till den med samma blommor.

Runt ett handtag har jag ett flashigt band
där hemnyckeln hänger.
(tantvarning)
Allt för att det ska gå smidigt när ambulanskillarna
hämtade mig och jag skulle låsa.

Och som nyckelring:

U2

Så inuti min stora fina (doktorsväska)
har jag hittat en nytta för ett flera år gammalt inköp.

En mycket vacker tygpåse med Beatrix Potter på.
I denna påse läggs allt småttit.
Allt från min vackra blommiga penna Sol gett mig från Harrods,
Till läppmojet med lille Skutt på från Apoteket.
Den vackra kantiga godisask som jag fyllt med medusiner.

Även busskort behöver bo........

Min vackra lilla rosa "väska" till nya telefonen.
Tänk att den skulle passa så bra med en nyckelring
jag köpte i London för flera år sedan.
Jo, på den rosa fina hänger nu en underbar lyxig nyckelring
med Tingeling på (i min stora/lilla väska)

Här får även min fina svarta Paddingtonhatt plats.
Jag har fått fina "telefonvantar" av ia som bor däri.
Törs inte använda dessa vantar som ju är specialiga för min androidtelefon
- men inte sjutton törs jag hantera en dyr telefon med vantar på???!!!

Har tom stoppat i Ingrids fingervantar
som hon glömt hos mig,
Då kanske vi kommer på att de är hennes och ska tillbaka.

Jag älskar min väska.
Tack Sol för att du bar den hem till mig!!!

kram
ingla

Bloggar

Åh hej och hå!!!

Nu har jag varit duktig och skrivit till en advokat!
Vilka ord de kan!

Så nu ska jag ta och försöka surfa fram lite härliga bloggar
som jag kan prenumerera på och bli glad av.

Tänk vad många det är som skriver fina saker.
men varför gömmer de sig när jag letar???

kram
ingla

En plats att besöka innan jag dör.

Har väl antagligen ett litet annat perspektiv
på just denna fråga än vad idésprutan tänkte sig.......

Jag har som filosofi att inte tänka
"Ohhh detta kanske är sista gången jag är här........."

Men jag har grunnat lite,
Jag vill ligga och mysa och prata skit med Sol.
Och jag älskar att Ingrid och jag njuter av House of Elliot tillsammans.

Men så har jag också kommit på
att jag vill göra Junibacken.
Först trodde jag bara att jag ville sitta i bokhandeln där och njuta,
men sedan kom jag på att näe,
jag ville faktiskt äta där också
OCH lyssna på Astrid!!!

Och vore det inte trevligt att sitta på NK och bara titta på folk!!

En härlig dag i solen kommer ju även sitta fint.
Och det kvittar lite underlaget känner jag.

Min finaste (plats) att vara på
är ju givetvis hemma.
Inte så skoj just idag,
men jag argumenterar med en dåres envishet
att hemma måste alltid kännas bättre än borta.
Hur tragiskt vore det inte annars??
TRAGISKT!!!!!!

Jag har en liten topping till mitt uttalande om hemmet!!

Att vara hemma är helt ljuvligt,
så ljuvligt att när man utan eget beslut
måste lämna hemmet är det lätt att gråta.

Och nu när jag sitter i mitt ljuvliga hem,
så är det sååååååå mycket trevligare och mysigare
När du har någon du älskar i närheten.

Att någon underbar människa offrar sitt eget,
för att finnas hos dig - i ditt hem
Det du - det är stort!!!

kram
ingla

Dagen

Oj oj oj,
helt slut i rutan

Men Gud vad duktig jag har varit.

Jag har suttit vid bordet både lunch och middag.
Jag har tagit mig till badrummet fyra gånger.
Jag har orkat med kommunen och telia
när det gäller larmknapp
(som om det var enkelt 2013 utan telefon "i väggen")

Har mailat The Phonehouse och verkligen bett om hjälp med min telefon.
Har köpt världens minne (8)
och ändå säger telefonen ifrån om att det är för lite minne!!!!!

Sedan har jag  legat i dvala i flera timmar
och emellan det har jag vilat.

Så var den dagen.

Och den är bättre än igår!!!

kram
ingla

Berätta om en favoritbok

Detta är en helt omöjlig uppgift eftersom jag varit läsande
sedan jag var tre år.
Och jag har slukat det mesta i min väg.
Inte Ulf Lundell, han är dålig.
Men annars....

Jag var liksom så tidig med mitt läsande att de omkring mig
inte hann vägleda mig.
Det betydde att många klassiker trillade i knät på mig
väldigt sent, eller precis nyligen.

Böckerna om Lilla Huset På Prärien började jag läsa vid 23 års ålder,
lite sent kanske????

Alla som känner mig
vet att husguden hos mig heter Jan Guillou.

Men just nu har jag en favorit
som jag nog till och med ska efterlysa lite.

Jag har nyligen köpt "Findus flyttar ut".
Och jag inser att alla mina andra Pettssonböcker
är borta.
Givet ligger de i något klassrum någonstans,
och det ska de ju göra.
Men jag skulle vilja ha en uppsättning här hemma oxå.....

Kanske någon har en över??

kram
ingla

Berätta om någon du saknar

Jag saknar ett flertalet människor faktiskt!!!

Mitt första val skulle ju så enkelt bli farmor Sonja,
för hon fattas mig alltid.

Men jag tänkte att jag skulle vidga mina vyer.

Jag saknar Anna-Greta och Harry

AG och Harry är föräldrar till min förra sambo.
AG sa tidigt till just sambon
att om det tog slut tänkte hon behålla mig.
Och det har hon gjort.
Jag känner mig väldigt behålld, faktiskt.

Vi har en tät mailkontakt
och jag känner mig väldigt aktiv i deras liv.

I deras lugna underbara hem
(deras tidigare sommarstuga)
kan man lunka runt
och bara vara.

Såklart får jag maten serverad
och har inte en enda uppgift typ diskning att genomföra.
Lyxigt, jag vet.
Men det är något speciellt med huset,
det kan bero på att det var en sommarstuga innan de flyttade dit på heltid.

Men jag tror mer att det beror på invånarna.

Vi pratar om allt och ingenting
och handarbetar om vi vill.
Vi löser melodikryss
och tittar på handboll????

Och bara är.

Jupp, jag saknar Anna-Greta och Harry.
Hoppas att jag snart kan åka till dem.

kram
ingla

Snygga ben!!

Gaaahhhhhhh
Jag är helt förvirrad
Totalt snurrig och vet varken ut eller in.

Klockan 22 tar jag min sista medusin
och kan faktiskt bara vrida på huvudet o slockna (igår)

Men klockan 00 vaknar jag
och ber Sol stanna och vakta så jag smiter till toan.

Jag får underbar hjälp av min avgudade Dotter
Så när hon lämnar mig sitter jag bra i sängen
med Datorn i knät.
Jag har dryck på bordet
och, ja, inte är det synd om mig....

Vid femtiden lutade jag mig lite bakåt
och om jag tar i så sov jag en lite truddelutt.
Men vid 06 var jag igång igen.

Jag har fått MASSOR gjort vid Datorn.
Så många mail jag inte svarat på ordentligt,
efter hårt arbete fann jag TILL SLUT vad ett busskort kostar.
Jag har beställt medusin för och kolla vad som händer.
Skrivit ett par ljuvligt cancerfria blogginlägg.
Bytt minneskort i telefonen
OCH DEN GNÄLLER FORTFARANDE - varför????

Vet inte vem jag ska fråga om det,
min bästa tekniska support har nämligen inte en smartphone........
Kanske Sol vill hjälpa mig sedan?

Vid klockan halv sju tordes jag sätta mig på sängkanten.
Vid sjutiden reste jag mig
och insåg tyvärr att nej, törs inte sätta mig på toastolen.
Måste nog förmedicinera mig med morfin för att våga.

Men jag stapplade ut i köket.
Och bökigt blev det,
för nu har jag lovat att ha telefonen med mig om jag är ensam.
Kanske ska jag gå runt med förkläde.
Ingen tokig idé!

I köket klarade jag precis
att rosta två mackor,
bre dem och hälla upp mjölk.

Det tog två rundor till sovrummet
så när jag väl var vid sängen
blev jag stående en stund.
Alldeles för trött för att kunna lägga mig.
Eller jag menar sätta mig.

Men nu är jag i sängen.

Jag glömde helt att tända i taket,
synd för jag ville handarbeta.
Men det får jag ta sedan.

Och så längtar jag riktigt efter att få fota
min fina fina väska,
för jag ska ha in lite bilder
på det i ett blogginlägg om min underbara väska.

Jo, och förvirringen består alltså i
Hur mår jag imorgon?
Hur mår jag i eftermiddag?

JAG var ju så otroligt pigg i själen när jag vaknade,
eller jag vaknade ju aldrig.....

Men det krockar så radikalt med kroppen.
Kroppen är helt bombad!!

Du anar inte vilka snygga och smala ben jag har
(Ja, om du bortser från nålstick, blå knölar och blåmärken)
Men de fyller ju ingen som helst funktion.

Så jag sitter här och tittar på mina snygga ben
och låtsas att jag inte alls darrar som Agda 112  år.

kram
ingla

Berätta om bloggar du läser

Ohhh lite roligt faktiskt.
Ja, att berätta hur konstiga vägar
jag tar fram till min läsning.

Jag har en underbar tjänst, prenumererandetjänst
som håller koll åt mig.
Bra va?

För min del går det till som följer:

En dag (gärna en trist en) så sätter jag mig
och loggar in på min tjänst.
Och så har jag total utspel.
Jag söker totalt fritt efter bloggar.
En gång sökte jag hejdlöst på inredning
och plötsligt var jag prenumerant på Pernilla Wahlgrens blogg.

För det är nämligen så att jag plockar in allt jag ser
och så prenumererar jag på ALLT det.
För sedan kan jag sakta men säkert plocka bort det som inte passar.

Jag erkänner gärna att det tog förvånansvärt lång tid innan jag släppte iväg P. Wahlgren.
Hon fick mig att skratta mig harmynt många gånger
Trots att ni som känner mig vet att jag skiter i inredning.
Jag undrar fortfarande varför jag sökte på inredning........

Så jag har just nu en väldigt disparat samling bloggar
som jag läser.
Ett par ekobloggar,
Flertalet receptbloggar, som jag bara klickar förbi
(alltså dags för lite sanering)

Sedan har jag ju bloggar som bryr mig på riktigt
Kickis Skattkammare i Örebro,
Linda Engströms (Stockholm)
och Queen of Kammebornia.

Jag har inte en enda blogg om sjukdom och cancer
Jag har så det räcker.

Om jag skulle lyfta fram en enda
så får det bli
UnderbaraClara.
Hon är klok!!!

kram
ingla

Berätta om min hemstad!

Make no mistake:
Jag är född i Filipstad, Värmland
Och det är OMÖJLIGT att bortse ifrån.
Försök inte ens få ur värmlänningen ur mig
det är en omöjlighet - på riktigt!!

Redan som barn visste jag att det
"var där jag skulle begravas"
(nu vill jag in i en minneslund, men du hajar)

Men min hemstad
- Det är Norrköping!!!!

Norrköping är en liten storstad
som gör att man trivs.

Då arbetsgivarna var få och stora
blev det så att trots att det var mycket folk
innananför Promenaderna
så var det familjärt.

För någon kände ju någon som jobbade med någon
som också fått jobb på......

Det kan till exempel inte Linköping stoltsera med.
Nej dit kommer akademiker från när och fjärran
och ingen har haft din mamma som dagisfröken.

Norrköping är grönt och vackert.
Engelsmän gillar Norrköping dels på grund av grönskan har jag hört.

Jag gillar engelsmän!!

Dialekten är väldigt ovacker,
och det är lite synd,
det finns så många kloka ord som inte hörs
För vi har fullt upp med att skratta åt uttalet.
Jag med.

Jag kommer alltid hem.
Jag flyttade hiit som sextonåring,
och jag kommer alltid hem.

Allt annat är en fis i rymden.
Norrköping is da shit!!!!!!!

kram
ingla

Upp/utmaning

När jag har haft ork har jag läst i mina prenumererande bloggar.
Det märks att folk har haft lite mer tid nu vid ledigheterna.
Kul.

Fick en uppmaning och blev lite inspirerad,
det har varit lite mycket cancer nu......

Uppmaningen var helt enkelt ett gäng överskrifter
som jag ska fylla text under.

Jag tar inte alla
och en del lär jag få in cancer i,
men det känns som en trevlig avkoppling
(i alla fall idag stinnfull som jag är på morfin)

Så jag återkommer,
nästa inlägg ska handla om..........

kram
ingla

Powernap

Det är så himla bra
att du inte har en aning
om hur lång tid det kan ta
att bara skriva ett inlägg
- För då skulle du hinna somna!

Ja, allra helst om du var tvungen
att läsa i samma takt......

Inte det att jag inte vet vad jag ska skriva.
Men plötsligt kan jag bara behöva blunda
och luta huvudet tillbaka.
- Som en gammal tant!!!

Jupp, så är det.

Ibland mitt i meningar när någon sitter här.


Nu till exempel märkte ju inte du
att vi tog en powernap på minst fem minuter????

Allt tar tid,
men oftast har jag ju det.

Nu ska jag vila lite.

FÖR INGRID KOMMER IDAG!!!!!
Och längtar såååååå efter att få se henne

kram på dig
ingla

Förnedring

Sakta men säkert har det dels förståtts
dels visat sig
att kortisonet tar bort ALL ork i benen.

Jag har på olika (förödmjukande) sätt fått det visat för mig
Idag var ett sådant.

Sista turen till strålningen.
Jag fick vänta extra eftersom ingen hade beställt skjuts
men det gjorde inte så mycket.
När skjutsen väl kom
var det Underbara Lelle
som jag åkt flera gånger med.

Vi åker till Linköping,
han trollar fram en rullstol
och kör ner mig till strålningen.

Där brukar han hinna en kopp kaffe
medan jag strålas
Så kör han mig hem igen
En urtrevlig pärla.

Ju längre kortisontiden har gått
desto svårare har jag
att komma från sittande till stående.
De musklerna funkar inte!!

Och idag sket det sig.

Jag tog ena benet före
för att komma in i bilen
och då segnade jag ned.

Jupp, sittandes i kalla gruset bredvid
en bil det står liggande transport på
- det gjorde jag det.......

Underbara Lelle och en förbipasserande
lyckades lyfta upp mig på båren
Och så fick vi in mig i bilen.

Väl hemma hade Lelle varit klok nog
att ringa en kollega
Så jag bars in,
ända fram till dörren.

Sånt gillar ju jag som hatar att klara mig själv!!!!!!!!!

Nej,
jag kan nog faktiskt inte beskriva känslan.
Jag är mållös.

Det brukar jag inte vara.

Nyår å dä!!

Jag har försökt
På riktigt försökt

Men jag orkar helt enkelt inte summera 2012.

Läser så fint på andra bloggar
och jag får så fina hälsningar
Men nej.....

Firade dock hemma hos Underbara Syster.
Hon skämde bort mig
och genomförkylda Sol
men omtänksamhet,
vila
och god mat!!!

Min Syster är Guld värd!!!!!!

kram
ingla