Inget nytt i sak

.... men väldigt snurrigt känslomässigt.

Jag fick ju en kallelse att träffa en onamnad doktor
på Kvinnokliniken för ett samtal
om något ingen orkade upplysa mig om.

Sen kunde ju inte den doktorn träffa mig
så jag fick träffa en stand-in.
Vilken tur för mig!!!!
(Precis som du Malin, gissade,
eller ska vi säga, förutspådde)

Jo, när vi till slut lyckats bestämma oss
för varför vi sågs
och på vilken nivå vi skulle lägga oss
började det "skitbraiga"!!

Eftersom hon inte var påläst
(och verkade ha riktigt gott om tid????)
så gick vi igenom mina bilder.

Jag som hatar att vara med på bild
har ju ett gäng skiktröntgenbilder
och även magnetkameraundersökningsbilder.
(O ve den som säger Magnetröntgen!!)

Vi hade ett ganska långt samtal
och det blev ganska känslomässigt (för mig)
men du kan få lite ströinfo från vårt samtal.

Den person som analyserar bilderna från MR
(magnetblablabla)
kunde inte lova något.
Han oroade sig att tumören i magen
kunda sitta ihop med allt i hela världen.
(Urinblåsa, tarm eller livmoder)

Men när dr Fatma tittade
tyckte hon att den såg fin ut.
"Rund och fin"
Som less patient med obotlig cancer
blir man konstigt nog lite stolt
när en av tumörerna har vett nog
att se rund och fin ut.

Så frågade hon plötsligt hur vi visste att det var en metastas.
Jag rapade upp att efter den sorten jag hade sist är det inte ovanligt
att man får en metastas i magen.
Mmmm, sa Fatma,
men har man kollat den?
- Nej, det har man inte,
vi har bara tagit prov på den i bröstet
(eller thoraxväggen)

Och så pratade vi om det i lungorna.
Dr Fatma berättade att hon mindes ronden då de talat om mig.
Hon hade spontant krävt att de skulle visa henne var metastaserna
nu fanns i lungorna.
- För de syns ju inte, säger hon engagerat
och viftar mot skärmen,
Eller hur?

Nja, nog för att jag brukar ha åsikter
om det ena och det andra,
men att uttala mig om bilder fotade inuti kroppen
- nope, det gör jag inte.

Ni märker ju hur allt spretar
fast inget egentligen är nytt.

Men nu grunnar jag lite.
Antagligen kommer hon fixa en provtagning
på tumören i magen.
Kanske kommer den opereras bort.
Inte ens min flytt står i vägen då
dr Fatma har en polare i Linköping.......

Så grunnar jag på mina lungor.
Om jag inte hade haft cancer någon annanstans
hur hade mina lungor kommenterats då.
Nu mumlas det att det minskat
och att man nästan inte kan se.

Om det i lungorna varit ensamt,
hade de då ansett mig "färdig"
och välkommen på besök om ett år????

Och så måste jag faktiskt meddela dr jag ska träffa härnäst
att jag tyckte den som analyserade den senaste skiktröntgen
var en slarvjocke och latmask.
Jag har många anmärkningar
men det konstigaste är faktiskt att han inte orkade nämna
tumören i thoraxväggen alls (bröstet)

Uj uj, detta blev långt
och rejält virrigt.
Men precis så här ser det ut
inuti mitt huvud.....

kram
ingla

Blommor på loftet

Ja, det händer precis hur mycket som helst
samtidigt som allt bara står still.

Har alltid varit sån
att när jag väl bestämt mig,
jag då ska det ske direkt - gärna igår.

Men ibland är det tur att livet
inte gör som jag vill,
hur skulle jag då ha hunnit packa??

På flyttfronten finns detta att rapportera;
Flytten går på Långfredagen.
Från Hagavägen 27 i Nora
till Hagagatan 27 i Norrköping.
Ja, om någon missat det.

Jag flyttar in i Dotterns lägenhet
och hon ska även inhysas där
när hon kommer tillbaks från London.

Dock har vi börjat landa i att när hon väl fått jobb
och därför kan skaffa eget boende,
ja, då blir det nog hon som tar det vår käre hyresvärd erbjuder.

Risken är nämligen stor att lägenhet nr 2
ligger högre upp i huset,
och vi måste tänka framåt.
Jag kan inte springa upp och ned i trappor
om jag mår tjyvens.

I alla fall,
här går jag nu och planerar.
Jag ska ha blommigt i köket,
och blommigt i rummet
(blev lite värmlänning där, menar vardagsrummet)
och så tror jag att det ska vara
blommigt i sovrummet.

Jupp, jag har blivit blommig!!

Jag som tyckte det var dödens
att jag behövde ha rosa på mig
vid Systerns bröllop för 100 år sedan.
Vad var det för fel på helsvart?
undrade jag då.

Det var då det!

Häpp

kram
ingla

Oordning

Ibland är det ingen ordning på allting.

Och så får det vara.

För snart nog är det som vanligt.

Och då blir det mer ordning på torpet.


KRAM
ingla

25 inuti

Det måste vara så här att vara gammal!!

Vi har ju fått veta att  75-åringar
tycker att de är samma person inuti
som de var femtio år tidigare.

Ju äldre jag blir
desto mer förstår jag det.

Men jag sitter här och har en jäkla insikt just nu.

Underbara Ingrid är här och hjälper mig flyttpacka.
Och visst får vi saker packade
(ganska mycket faktiskt)
men mycket tid går åt till att lura henne till vila.

För min kropp vill inte alls flyttpacka
i den hastighet som 25-åringen inuti mig vill.

Det är dag 14 i giftericykeln
och jag har inte fått gift sedan dag 8.
Jag är apselut inte förlamande trött
- inte alls!!!

Men jag har lika mycket uthållighet
som jag har tålamod med tv-reklam.
Jag hinner inte mycket effektivt arbete
förrän jag måste vila.

Satan i gatan vad svårt det är att acceptera
att kroppen är skröplig.
Och inte är det kul, heller!!!!

Fan!!

kram
ingla

Begravning, Costner och Ranelid

Inser att Whitney Houstons minnesstund (eller om det är en begravning)
var ett synnerligen bra val denna lördagskväll.

Vet inte riktigt hur mycket knark man skulle vara tvungen
att spruta in i armvecket på mig
för att jag skulle klara melodifestival
OCH Ranelid i kombo....

Något jag däremot skulle klara alldeles utmärkt
är att Kevin Costner dök upp på min begravning
och berättade några av alla anekdoter vi har tillsammans.
(Som han gjorde på Houstons)

Hmmmm,
man borde kanske skriva ned hur man vill ha den
- sin begravning alltså.
Hur ska ni annars kunna få hit Herr Costner.
Eller Denzel Washington
Eller Hugh Jackman
Eller Bono - såklart

Föresten vaddå "eller"?
"Och" såklart.

Tjena vilken fest!!
Costner, Washington, Jackman och Bono
kan berätta roliga minnen.
Scocco däremot är ju lite blyg
så han kommer bara att sjunga.

Vaddå begravning
då får ju inte jag vara med?????

Inser att jag måste tänka om.
Uppenbarligen blir detta en fest,
inte en begravning.
Jag ska vara där!!!!

På min begravning kan ju tom Ranelid komma.
Dagen är ju som förstörd i alla fall.........


kram
ingla

ÄNTLIGEN!!!!

Äntligen, äntligen, äntligen
har jag tjafsat klart
med pengar hit och dit.

Jag har fått mitt frikort,
åhhhhhhhhhh så skönt!!!!

Så mycket enklare att leva!!!

kram
ingla

Jag flyttar hem!!

De två viktigaste sakerna:
1. Nenne och jag är vänner!!
2. Jag flyttar HEM!!!!!

Sedan kan jag ju skriva hur mycket och hur lite som helst.....

Jag kan skriva om hur omöjlig jag är till vardags
och hur om möjligt än mer omöjlig jag måste vara att bo ihop med
när det inkluderar cancer!!!

Och jag kan skriva kilometervis om svårigheter att passa ihop en vardag
med barn man själv inte har fostrat - både för honom och mig såklart.

Men det vora bara dekorering.

Jag har en utmätt tid.
Jag vill leva den nära Sol och mina vänner

För "En dag ska vi alla dö......
Alla andra dagar ska vi det inte!!

Så jag flyttar hem!!

kram
ingla

Förlåt BJ!!

Jag är skyldig en ursäkt!!

Så här är det:

Jag hoppas givetvis på ett mirakel.
Såklart gör jag det!!

Men jag tänker leva mitt liv med ögonen öppna
så jag måste samtidigt inlemma doktorernas kunskap i mitt liv.

Jag måste förbereda mig på det värsta
och hoppas på det bästa
- på riktigt.

Jag försöker leva ärligt och öppet.
Främst för min egen skull
men givetvis för min omgivnings skull.

Det finns dock omgivning som tycker att jag är SKITJOBBIG.
Som inte alls är bekväm med att jag säger att min cancer är obotlig.
Som kommenterar mina rapporter om tumörminskningar med:
- Nu ska du se att de snart är borta!

Jag kan så innerligt förstå det förhållningssättet.
Och jag borde ju givetvis respektera det fullt ut.
Men jag ORKAR INTE!!!!!

För varje sekund av varje dag
försöker jag orka förhålla mig till att min tid är utmätt.
Och det är varken klämmigt eller enkelt!!
Jag måste göra det
utan att falla ihop i gråt så fort jag tänker på Sol,
utan att vägra kliva upp om morgonen
eller varför inte springa gata upp och gata ned och skrika.

Ska jag då spela med och låta floskler komma ur min mun som svar på:
- Då är de borta snart!
- Nu ska du se att det snart är över!
-Jaha, och när räknar de med att du är frisk?

Ja, ska jag spela med där
så dränerar det mig på så otroligt mycken energi
som jag såväl behöver till annat.

Åter till min ursäkt:
I ett par dagar hade jag spelat med.
Lite här,
lite där
och lite härodär.....

Så kom då en nära vän.
En älskad BJ.
Och råkade nämna ett tidsperspektiv.

Och jag bet ifrån som värsta kobran.
Plötsligt klämde jag,
som aldrig talar om tid i detta ämne,
till med en tidsrymd och fräste ifrån.

BJ; jag ber innerligt om ursäkt!!
Jag har inga som helst belägg för tidsperspektivet jag gav dig
och hade jag haft det skulle jag inte ha sagt det ändå ;)

Att jag lägger detta på min blogg
istället för att viska bedjande i min kära väns öra,
beror på att jag här beskriver
hur tokigt det kan bli.

Jag vet att jag borde respektera hur min omgivning
reagerar och agerar
- men jag orkar inte.

Skulle vi tillsammans kunna jobba på det?
Skulle vi kunna öva på mig,
öva på att stoppa ned en liten tå
i det stora mörka vidriga
att vi inte kommer leva för alltid.

Och att en del dör före andra.


kram
ingla

"En dag ska vi alla dö.....
Men alla andra dagar ska vi det inte"

Frysdiskens innehåll

Har en ny favorit i frysdisken!!

Om du inte gör dina hamburgare själv
och kanske till och med köper hamburgebrödet,
då är dessa hamburgare UNDERBARA!!!

De är stora, men inte på bredden!!
De hänger alltså inte ut tre cm utanför brödet
när du ska försöka äta.
Dessa bygger på höjden!!

Suveräna!!

Och goda är de oxå,
sa jag det???

kram
ingla

Värmedyna i miniformat

Som alla stackars läsare vet
så är jag synnerligen svårstucken.
Och inte blir det bättre av att kvicksilvret
kryper ned, ned, ned.

På labb har de dock tänkt till.
Samtidigt som du anmäler dig och får din nummerlapp
kan du även plocka på dig en "värmedyna".

För mig var det bara ett stick i fingret denna gång
Och Jisses vad det kom blod!! ;D

kram
ingla

Mysfika

Häromdagen var det semlefika på Da Capo!!
Ett rart litet fik i Nora
med kökssoffeinredning
och goda semlor.

Som sällskap hade jag
två riktiga mystjejer;
Nina och Linnea

Vill meddela att den ursnygga gula mössan Linnea har
fick hon av sin syster Malva i julklapp,
Malva har sytt den själv.
Det är bra med systrar!!!

kram
ingla

Julklappsbok

Sträckläste den!!

Läs den!!

Tack Maria, ia alltså, som jag fick boken av.

kram
ingla

Tågfrukost

Om tåget är försenat innan det ens startat är det bra med god frukost!!!

Kram
ingla

Ogråt!!

Jag gråter för lite.
Jo, det gör jag.
Men jag vet inte riktigt hur jag skall åtgärda detta.

Har aldrig haft långt till tårarna
men nu är det som förmöjligt.

Eller ibland är jag väldigt gråtmild
och tål precis ingen rörelse alls.
Sitter på bussen med tårarna rinnande
bara för att Scocco fick öppna munnen lite.
U2 är helt otänkbart........

Men summa sumarum så gråter jag för lite.
Och det måste jag göra något åt
- tror jag

Ska grunna på det.
Eller gråta lite.....

kram
ingla

Uppdatering

Alltså så här är det:

Jag gick in till doktorn för att få veta hur lång ledighet från cellgifteriet
jag skulle få.
Min skiktröntgen visade att det inte händer så mycket
men det minskar liiite.
Har förövrigt starka åsikter om den läkare som analyserade bilderna.
Han var både slarvig och lat,
men det är en annan historia.

Jag blir ju såklart besviken för jag vill ju att tumörerna ska minska.
Massor ska de minska!!!

Men il Doctore är nöjd så......

Då diskuterade vi att eftersom jag inte har så förskräckligt stora biverkningar,
och inte mår så jättedåligt av cellgifterna
(tro mig, om man jämför gör jag inte det....)
så kanske vi ska fortsätta att trycka till tumörskitarna.

Och det är ju egentligen verkligen i min linje
(döda döda döda)
men jag är nog lite besviken i alla fall.

Eller lite trött.

Eller något.

Det blir i alla fall inte skitroligt att åka in på måndag
och få en omgång celldjävlagifter.
(skulle egentligen få imorgon men mitt trombocytvärde är lite lågt,
så lågt att maskinen inte kunde läsa utan de var tvungen att räkna "för hand" hehe)

Men annars är allt bra ;)

kram
ingla

Fast!!

Ibland fastnar jag här

Om och om igen ,
och sedan några gånger till.

kram
ingla

(obs - aldrig MED Pavarotti, bara utan)

Det oändliga nätet

Det är så konstigt detta med internet.
Jag hör mig själv säga till folk att
"sök på internet, det finns minst fem personer som har
det* som hobby och därför lagt ut massor med fakta,
kanske till och med en lite film."

Men själv har jag ändå så svårt
att hitta saker som roar mig på nätet.

Jag har ett gäng bloggar jag prenumererar på
så dem ser jag alltid över
och läser igenom.
Så kollar jag den ena kvällsblaskan.
Ibland även NT och NA

Sen är det som slut.

Ibland om jag inte är för trött
minns jag att avigsidan finns
så då har jag kul en stund till.

Men sedan är det slut......

Hmmm jag tar och läser en bok istället.

kram
ingla



*ämnet som avhandlas

Gult e fult

Ibland vill jag ha gul paprika på precis allt
- utom glass!!

Och ikväll är det Stickcafé!!!!

Tra la laaa

kram
ingla