Inget nytt i sak

.... men väldigt snurrigt känslomässigt.

Jag fick ju en kallelse att träffa en onamnad doktor
på Kvinnokliniken för ett samtal
om något ingen orkade upplysa mig om.

Sen kunde ju inte den doktorn träffa mig
så jag fick träffa en stand-in.
Vilken tur för mig!!!!
(Precis som du Malin, gissade,
eller ska vi säga, förutspådde)

Jo, när vi till slut lyckats bestämma oss
för varför vi sågs
och på vilken nivå vi skulle lägga oss
började det "skitbraiga"!!

Eftersom hon inte var påläst
(och verkade ha riktigt gott om tid????)
så gick vi igenom mina bilder.

Jag som hatar att vara med på bild
har ju ett gäng skiktröntgenbilder
och även magnetkameraundersökningsbilder.
(O ve den som säger Magnetröntgen!!)

Vi hade ett ganska långt samtal
och det blev ganska känslomässigt (för mig)
men du kan få lite ströinfo från vårt samtal.

Den person som analyserar bilderna från MR
(magnetblablabla)
kunde inte lova något.
Han oroade sig att tumören i magen
kunda sitta ihop med allt i hela världen.
(Urinblåsa, tarm eller livmoder)

Men när dr Fatma tittade
tyckte hon att den såg fin ut.
"Rund och fin"
Som less patient med obotlig cancer
blir man konstigt nog lite stolt
när en av tumörerna har vett nog
att se rund och fin ut.

Så frågade hon plötsligt hur vi visste att det var en metastas.
Jag rapade upp att efter den sorten jag hade sist är det inte ovanligt
att man får en metastas i magen.
Mmmm, sa Fatma,
men har man kollat den?
- Nej, det har man inte,
vi har bara tagit prov på den i bröstet
(eller thoraxväggen)

Och så pratade vi om det i lungorna.
Dr Fatma berättade att hon mindes ronden då de talat om mig.
Hon hade spontant krävt att de skulle visa henne var metastaserna
nu fanns i lungorna.
- För de syns ju inte, säger hon engagerat
och viftar mot skärmen,
Eller hur?

Nja, nog för att jag brukar ha åsikter
om det ena och det andra,
men att uttala mig om bilder fotade inuti kroppen
- nope, det gör jag inte.

Ni märker ju hur allt spretar
fast inget egentligen är nytt.

Men nu grunnar jag lite.
Antagligen kommer hon fixa en provtagning
på tumören i magen.
Kanske kommer den opereras bort.
Inte ens min flytt står i vägen då
dr Fatma har en polare i Linköping.......

Så grunnar jag på mina lungor.
Om jag inte hade haft cancer någon annanstans
hur hade mina lungor kommenterats då.
Nu mumlas det att det minskat
och att man nästan inte kan se.

Om det i lungorna varit ensamt,
hade de då ansett mig "färdig"
och välkommen på besök om ett år????

Och så måste jag faktiskt meddela dr jag ska träffa härnäst
att jag tyckte den som analyserade den senaste skiktröntgen
var en slarvjocke och latmask.
Jag har många anmärkningar
men det konstigaste är faktiskt att han inte orkade nämna
tumören i thoraxväggen alls (bröstet)

Uj uj, detta blev långt
och rejält virrigt.
Men precis så här ser det ut
inuti mitt huvud.....

kram
ingla