Detta är långt.
Jäkla långt, bara så du vet.
Ibland när jag reser mig upp placeras Arga Kockens köttyxa brutalt in i min rygg. Det gör ont. Jag är ju smärttålig in till dumhet, det vet jag, min nära omgivning och LAH. Men denna köttyxa, den klarar jag inte av helt enkelt.
Min nya "kurator" Rakel Spektakel var förbi idag. Och tack vare att hon Både sjuksköterskar och terapiar är hon ju så himla effektiv att ha på besök. Jag tänker dock bara ta det som rör denna roman i detta inlägg.
Vips med staven så hade hon ordnat att Hemtjänsten skulle komma och hjälpa mig ur sängen i kväll (och imorgon). De kommer 18.30, passar det?
Ja, det gjorde det ju såklart och jag planerade vad jag skulle göra. Svaga ben utan tillstymmelse till kraft i kombination med skräck för Arga Kocken gör att momentet "resa mig upp" är knöligt, ordentligt knöligt. Nu korvade jag mig upp i sittande ställning lagom till halv sju. Jag sorterade lite papper, ordnade 20.00-högen med medusiner, ja sånt jag kan göra i sängen och sedan satt jag mest och njöt. Tänk att sitta just där och inte ha ågren alls, ingen bävan, för jag skulle få hjälp upp!!!
Tio i åtta kom två ursöta kvinnor som jag skarpt grunnade på att stoppa in i garderoben. Ja, och ta fram när jag behövde dem (eller skratta lite). Som ni förstår hade det blivit ett missförstånd med tiden - men vad gjorde det?
Jag puffade ut dem genom dörren eftersom jag fattar att de har mycket att göra. Sedan följde jag min plan. Först en sväng till toan, sedan en "promenad" i lägenheten, en stund i höj- och sänkbara stolen i vardagsrummet och sedan sänggående. Good plan!
Jag stapplade in till toan, kissade lite och sedan fick jag för mig den bisarra idén att torka mig!!
Hur tänkte jag? Vridrörelsen körde Arga Kockens Största kniv rakt in i ryggen!!
Lugnt och sansat (ehhhhh NOT) ber jag mamma plocka fram en morfintablett så att jag skulle kunna resa mig och återvända till sängen.
Så vi börjar vänta på effekt. Och vänta. Och så väntade vi lite till. Nope, nothing.
Mamma hämtade telefonen (ryggen gjorde så ont att jag inte kunde lyfta vänster arm och ta emot den)
Jag vänder mig givetvis till Den Stora Tryggheten - LAH.
Nya Andreas som svarar i telefonen lyssnar och mumlar sedan något om Hemtjänsten. Jag svarar frankt att det är nu inte förflytta min kropp som är prio ett - det är knark!!!!
Summan av alla kryddor, och tro mig, det var inte bara kardemumma, är att först kommer en omgång med världens underbaraste sköterskor och pumpar i mig lite knark. Medan vi väntar på effekt (och mod från mig) bestämmer vi att de åker tillbaka till sjukan och skickar nästa skift. Jag tycker vi gjorde rätt, varför ska de stå och glo på mig emedan de egentligen slutat jobba?
Tack vare telefoner står "nya skiftet" redo så de dyker upp hos mig så fort det gick. Dock kan jag meddela att ca 2,5h är vad ben tål att sitta på en förhöjd toastol, sedan blir man lite grinig. Fråga gärna min mamma som verkligen försökte underlätta mitt liv.
När nya skiftet kom bestämde vi oss snabbt för: mer knark. Och den ena lyckas med att hänga i krokig arm i mitt trånga duschrum OCH sätta nål (I MIG) och då spruta in godsaker. Jag har sagt att hon borde ha ett fjolligt diplom och chefen ska ringa mig vid löneförhandlingarna.
Nu har eventuellt inte du en exakt bild av hur mitt duschrum ser ut, allra helst inte efter "installationen" av förhöjd toastol. Men lite nonchalant kan jag kanske säga att de gamla telefonhytterna hade ju verkligen stora ytor man kunde möblera!!!
Dessa två kvinnor lyckas på något magiskt vis få mig att våga prova att resa mig upp. Eller det blir ljug - för DE reser mig upp. INUTI DEN ÖVERMÖBLERADE TELEFONKIOSKEN MED TOASTOLEN I ETT HÖRN!!!!! Sedan stödde jag mig på dem varje liten millimeter in till sängen. För eftersom vi ville piffa upp utmaningarna lite så hade ju benen inte bara somnat, de var helt avdomnade.
Under hela promenaden mumlade jag; Jag kan inte fatta att jag står upp! Och under första kvarten i sängen mumlade jag: Tänk att jag är i sängen! Jag är riktigt stolt över min variationsteknik!!
Och inte nog med detta!! Jag hade under tiden på toastolen givetvis även tänkt tanken: Imorgon då, hur blir det imorgon? Men se det har en av änglarna från LAH hunnit planera: Jag kommer helt enkelt förbi klockan sex innan jag slutar. Då kollar vi om du har ont.
Här ligger jag nu. Fullpumpad av morfin, stesolid och vad mer de nu sa som jag struntar i att minnas. Och jag är så tacksam. Visst ska jag vara tacksam över vårt system i Sverige, och hur bra det kan bli (vi läser ju så ofta om när det blir helt djävla idiotiskt) Men det går inte. Jag är tacksam för just E, U, M, M, U och A!
Just precis de!!!!
Och inget, INGET, kan jag göra för att underlätta deras liv!!!!
För att avsluta denna roman så vill jag påminna dig om att man kan lära sig av andras misstag och erfarenheter. Gör det!
En sådan är att du aldrig, aldrig ska sitta på en förhöjd toastol i tre timmar. Ta till dig detta och ditt liv kommer vara sååååååå mycket trevligare!!
kram
ingla
Mycket bra Roman!
SvaraRadera