Jordens undergång

Ibland kan jag gå där helt vanligt,
inget konstigt eller märkvärdigt.

Men så mitt i allt omärkvärdigt
kan jag komma på hur mycket jag älskar min unge.
Då svämmas kanske ögonen över lite
och jag blir alldels andlös.

Det är nämligen så att alla mina känslor för Sol
helt enkelt inte får plats på jorden, Tellus.
Men just den korta sekunden innan jag minns det
så övermannas jag av dem,
får helt enkelt inte plats,
luften tar slut
och jorden börjar sjunka under all känslotyngd.

Men jag vaknar till och försöker uppföra mig.
Bara ta en liten kärlekskänsla i taget.
Jag vill ju inte orsaka Jordens undergång......

kram
mamman