Juldag

Ohhhhh, vad jag har det bra!!!!

Vissa fysiska saker är inte riktigt med mig,
jag pumpar i mig så mycket Innohep
att jag blöder ur både nya och gamla nålstick.

Jag har fortfarande liiiiiite ont i svanken
Och så lite annat tjafs.

Men just nu är jag bara så ljuvligt genomtrött.
Jag ska göra upp en plan,
så att jag kan få lägga mig
fast alla medusiner inte hunnits med.

Jag har haft en så innerligt underbar julafton
att jag liksom inte släpper taget om den.

Imorgon blir det traditionsenlig träff (21 år i rad)
men helt annorlunda.
Vi tar bara ostkakan,
julbordet blir en annan gång.

Nej, nu ska jag nog faktiskt börja styra
med sänggåendet.

Det finns så mycket gott
och massor med kärlek att skriva om,
men jag säger bara:

Må du ha den julen du vill
- det är du värd!!!!!

kram
ingla

Julafton för Ärtprinsessan!!!!!

Prinsessan på ärtrosen meddelar
att hon har det bäst av oss alla!!!

Hittills på Julafton
har inte smärta förlamat något alls.
Julaftonsfrukosten var gudomlig.

Så var även vilan i sängen
då Syster, SysterSon, SysterDotter och Dotter
plockade fram
Världens Godaste Jullunch.

Tänker inte ens försöka välja
mellan fårfiolen, siken, köttbullarna, skinkan eller
- ja, du hajar!!!!

Jag skred sakta ut
och intog min ärtroseplats
där jag åt och åt.

Tack gode Gud för mina höga kortisondoser
som gör att jag kan äta.

För ett par veckor sedan,
hade det blivit ett halvt ägg och en köttbulle
- på allvar!!!!

Men jag kunde frossa
och var faktiskt sist från bordet!!!

Och inte gjorde det ont att resa sig heller.

Idag är en underbar julafton
och jag önskar att den aldrig tog slut.

Om det inte vore för alla rester jag vill
sätta i mig i natt förstås..............

kram
ingla

Mysig kväll

Sitter i min säng.
Inte så bekvämt egentligen,
jag orkade inte fixa och trixa klart liksom.

Sol har gått upp till sig.
Vi har hunnit säga Godnatt per telefon
och talat om att vi är glada att jag är hemma.

Jag svettas som en bastubadare
-kortison kan göra så.

Jag var nyss alldeles redlöst trött
och undrade hur länge jag skulle orka vänta
tills jag kunde ta de medusiner
som ska hjälpa mig sova.......

Klockan på väggen tickar.
Det är en Nalle Puh-klocka.
Jag köpte den för pengar jag absolut inte hade
i en "pilleplockbutik" i Umeå.
Kanske är det sådär 17 år sedan.

Min Söta Ingrid var här och fanns förut.
Hon gjorde mat till mig
och vi planerade lite framåt.
Lite bio, lite hemmafilmer, lite datamys.

Underbara Syster ringde
och vi bestämde inget vettigt.
Julen hos henne kommer att bli bedårande vilsam
och synnerligen trevlig!!!

Mor och far kommer en sväng imorgon.
Efter att jag kommit hem från strålningen.
Hoppas HOPPAS att jag inte är utslut.
Utslut är ett så infernaliskt tråkigt skick att vara i.

Solena saknar Gibbson,
det gör jag med.
Vi får grunna på den helt enkelt.........

Imorgon kanske jag gör pappas kola.
Jag är femdjävlig på det.
Kanske tom, bättre än pappa-far faktiskt.
Hmmm, det kan gå att genomföra....
Sol kanske skulle till affären.

Och apelsiner
-skurna i klyftor!!
Man (vi) fick inte äta apelsiner skurna i klyftor
när jag gick på lekis.
Det var farligt för tänderna
Screw them!!!

Imorgon ska jag skära apelsiner till jag dånar!!!!!!

kram
ingla

Hemma igen

Jupp, de kommer när de kommer
- inläggen alltså......

Har legat på Onkologen i Linköping
sedan i torsdags (13/12)
Började stråla huvudet och då kan vad som helst hända.

På mig händer inte så mycket,
så jag har mest haft tråkigt.

Eller tråkigt,
det får mig att associera med trista regniga dagar
i barndomen.
Riktigt så har det inte varit.

Det har varit lite handarbete,
lite dödskjutningar i USA
och lite Stesolid.

Men uppenbarligen längtar jag hem
eftersom jag börjar grina
när taxichauffören frågar om det ska bli skönt att komma hem.

Jag har
(ännu en gång)
övermannats av en sanslös trötthet
men jag tror att det blir mer hanterbar här hemma.

Jag ska pendla med bil
ons, to fre
för att få min strålning,
jag tycker jag gjort mig förtjänt av det.
Så det så!!!!

Så var det en sak till.....
Det var visst inte solklart (tyckte min underläkare)
att jag skulle fortsätta behandlas med cellgifter sedan,
ja, efter strålningsdosen.

Men jag bad henne att de skulle ta mig på "ronden"
nu idag, tisdag.
Och jag vet inte på vilka grunder - alls
Men efter strålningsbehandlingen så ska jag fortsätta
med det senaste cellgiftet
jag precis hann börja med innan operationen (23/10)

Det känns bra.

Jag gillar när doktorn säger att håret kanske får svårt att växa ut igen
efter allt jag hittar på,
då kan jag tro på en vår, en tid, liv.

Annars går dagen till att få ihop det med
strålningsbilar, LAH-prov och underbar samvaro med nära.

I år ska jag göra en kola och en knäck!!!
Det ska bli gott!!!!!

kram
ingla

När Fan blir gammal......

..... blir han religiös!!

Jo, det uttrycket kör vi med i vår familj.

Fast jag tycker inte att mina tankar förändrats nämnvärt.

Om en halvtimme ska jag ned till min första strålning,
får se hur jag mår efter det.....

Alla här är såklart trevliga
men det är trist att flyttas runt,
och helst vill jag ju vara hemma
(muttrar tjurigt....)

Saker jag trodde när jag kom hit
(angående behandling)
är visst inte givet så det ska diskuteras på ronden
- som för övrigt är på tisdagar......

Jag bor ensam på en tvåsal,
men törs då rakt inte tända mina doftljus
som jag har på Linneaenheten......

Men nu knaprar jag på en lussebulle
(första jag äter idag)
och väntar på skjutsen ner.

En dag i taget!!

En dag ska vi alla dö
Alla andra dagar ska vi det inte!!!!

HU!!!!!
Fick ett russin i munnen
BLÄ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

kram
ingla

Senaste nytt!!

Ja, till slut vet man inte vad man sagt till vem!!!!!!

Metastaser i hjärnan,
fick inte gå hem eftersom ödem runt om kunde få mig att sluta andas.
Det tryckte vi till med kortison

(Kortison kan fan allt
- som Lotta på Bråkamakargatan!!)

Nu får jag vara hemma på dagarna
- om jag har barnvakt!!
Utifall något händer.

Mamma imorgon,
Syrran på onsdag.

På torsdag åker jag till Linköping
Där blir det möte med strålningsläkare,
röntgen
och strålning.

Ska strålas varje svart dag tom 2 Januari.
(O antagligen ligga inne i Lkpg to - tis. Skit!!!)

Så, nu vet du ungefär lika mycket som jag.
Rolig info va???

Sol är en klippa och går från klarhet till klarhet
på sitt nya jobb.
Hon kommer snart vara oumbärlig där!!!!

Samtidigt försöker hon hantera
advokatfirma o annan skit
eftersom förra skitjobbet gått i konkurs!!

Ja, så hanterar hon livet (och döden) med mig då!

kram
ingla

Metastas i hjärnan

Det jobbigaste med att ha glasögon
(förutom att de blir så kalla ute om vintern)
Är att det blir så bökigt att grina och skriva.

För jag vill jag ta av mig dem så jag kan torka tårarna
men ser ju inte ett skit när tårarna rinner
SAMTIDIGT som jag är utan glasögon!!!

Japp, skit var det med det mesta.
Enda solen i mitt liv
är ju Sol.
Och hon gör så ont!!!!!

Jag tittar på henne
samtidigt som jag gör henne så illa
OCH DET GÖR SÅ ONT!!!!!

Nej, jag önskar inte att hon aldrig kommit till mig
Det kan jag inte, hur ont det än gör nu.
Hon har varit Solen i mitt liv sedan innan hon föddes.

Hon äger den enda kärlek
jag kunnat ta emot - fullt ut

Och det är ju den som gör så ont nu,
hennes kärlek till mig.

Sorry,
tillbaka till rapportering

Jag hade två tider på sjukan 9.30 och 12.30
Ingrid blev med som sällskap.
9.30 röntgade jag huvudet
och sedan gick vi till LAH
för att på ett trevligt ställe
vänta in nästa tid (12.30)

Och där får jag beskedet,
min underbara doktor Kerstin tar in mig på ett rum
hon har fått ett snabbt svar
och ja, det har spridit sig till huvudet!!

Min första tanke går såklart till Sol
och det förstår Kerstin
Men hon förklarar att hon absolut inte kan släppa hem mig
- inte ens för att hämta kläder (tack, Ingrid)
för svullnaden runt kan orska andningförlamning när som helst.

Så jag hoppar glatt upp i säng och säger: Nu kör vi!!!
Fel, fel, fel, skriker Brasse.

Jag vill inte ha spridning till hjärnan,
jag vill inte sova på sjukan
OCH JAG VILL INTE GÖRA MIN DOTTER MER ILLA.

Men min vilja står i skogen och växer
(eller har den slutat växa nu?)
Och jag får finna mig i dunderdosen av kortison.
Kortisonet ska dämpa svullnaden (ödem)
runt tumören så jag inte plötsligt slutar andas
eller något annat fånigt

Jag vill påstå att det redan hjälper
för sedan den första injektionen
har jag inte haft huvudvärk
(förutom nu då, men det är för jag grinar)

Dr Kerstin spelade metalrock på den största trumman
och konsulterade först neurokirurgen,
han tyckte inte att en operation behövdes
varken akut eller sedan.
Strålningsläkaren vill stråla,
han hör av sig.

Och det känns ju egentligen ganska bra
Hmmm, ja det gör det.

Och ingen har ju sagt:
Äh, hon har så mycket skit i kroppen så det kvittar vad vi gör....
Det känns oxå bra.

Jag har fått MASSOR med fina kommentarer på facebook
och det VÄRMER SÅ INNERLIGT

För jag är så ledsen förstår ni,
det är så jobbigt att göra omvärlden illa.
Min söta, söta syster
hon kliver in och har snabbt blivit så viktig för Sol.
Min underbara Ingrid
vi är så lika:
Vi håller varandra i handen och hon säger
Om det ändå vore jag,
samtidigt som jag säger,
Om jag ändå vore ensam på en öde ö.

Och känn på den här:
Ring dina föräldrar och tala om att du har metastaser i hjärnan.
Hur fränt är det??
Det suger kan jag säga!
Suger fett!!!!!!

Nä, nu måste jag sluta,
så jag har en chans att sluta grina.
Jag vill inte ha ont i huvudet, och få en massa idéer!

Kram på just dig

ingla

Lite viskande

Ssssshhhhhhhh
vi talar inte högt om det - än.
Och jag har ena handen tryggt placerad på huvudet
(peppat, peppar, ta i trä)
Men  jag kan ju inte vara HELT tyst.
Så bara till dig, viskar jag lite i nattens mörker......

Jag tror att det har vänt!!

All värk i kroppen motar jag med Artrox
som jag fick hem från apoteket i förrgår.
Sömnen på natten blir nog bättre
nu med sömnpiller
(Även om just inatt vill bevisa den absoluta motsatsen)

Huvudvärken kommer och går
men den behandlas lätt med en Ibumetin 600
så jag kan inte klaga.
Och inte kan jag vara orolig heller då.

Matlusten är fortfarande helt djävla dyngväck
men trägen vinner.
Har kommit på att det är lite lättare att äta vanlig mat
om jag trycker i mig det där vedervärdiga di kallar näringsdryck,
så det gör jag.

Allt ont som vi inte kan specialbehandla direkt,
eftersom vi inte vet vad det är,
behandlas ganska effektiv med morfin.

Jag tog med mig min trötta, misshandlade och ynkliga kropp
upp till Sols vackra hem idag (igår eller, ja vad fan blir det när man är vaken nu?)
Inte nog med det!!!!
i lördags var jag ner på stan???!!!!!
Jajjamensan
undrens tid är ännu ej förbi.

Det som är jag - här inuti - är mycket piggare än min skröpliga kropp
men det går framåt.
Kan dock meddela att kombinationen är synnerligen FRUSTRERANDE!!!

Jag försöker att minska på tiden i sängen
för ryggen har tagit så otroligt med stryk.
Men samtidigt är det ju lite knepigt
eftersom jag blir trött på momangen

Förut kunde jag ligga timma in och timma ut
och bara vila, tittandes i väggen.
Nu plötsligt kräver hjärnan stimulans - bökigt

Som du märker duggar lyxproblemen tätt här

Vi går nu och väntar på att blixtlåset på magen
ska läka ihop ordentligt
så jag kan börja få cellgifter igen.
Och det är så fint så fint,
så den dagen är inte så långt borta

kram
ingla

Fel halva

FATTAR INTE!!!!

Hur kan det komma sig
att jag är pigg som en lärka NU????

På dagtid kan det vara hur motigt som helst.
Som idag:
Ont, fryser så jag skakar,
äckligt varm, mår illa
kan inte äta.....
Ja, du hör.

Men nu kl 00.57
Ja då mår jag som en prinsessa,
har precis stoppat i mig lite mat
och är (om jag får säga det själv)
en riktigt trevlig samtalspartner till Ingrid.

Imorgon hoppas jag få hem sömnpiller från Apoteket
Vi får se om jag kan styra upp detta
med hjälp av dem

kram
ingla

Ovälkomna tankar

Så här är det nämligen:

Cellgifter ger sig inte på hjärnceller.
Det är ju lite bra, tycker jag,
för jag behöver de jag nu har.

Men det betyder oxå
att eventuella metastaser inte näpsas.
Det är ju lite trist.
Och tillsammans med det faktum
att jag inte röntgar huvudet någon gång
kan alltså vad som helst hända där uppe i lilla huvudknoppen.

Vaknar man då fyra nätter i rad
av att huvudet håller på att explodera,
(att gråta är inte att tänka på
men några tårar rinner försiktigt över kinden)
börjar tankarna dansa en egen dans
runt fyratiden på morgonkvisten.

Dansen visar tydligt att:
- Så här ont i huvudet kan man inte ha
utan en rejäl orsak,
exempelvis metastas.

Då är det skönt att tillhöra LAH!!!
Jag bollade min huvudvärk med sjuksköterskan Thomas
berättade om klockan-fyra-oron
och vi grunnade på antagliga orsaker.

Syrran menade att mycket händer med
Dotterns liv - det kan orsaka huvudvärk.
Mamma kom på att jag borde kolla blodtrycket.
Bra idéer, båda.

Idag ringde Underbara doktor Kerstin
(Som Thomas givetvis skvallrat för)
Hon kollade snabbt av:
Hade jag synrubbningar?
Mådde jag illa så jag kräktes?
Var jag yr?

Leendet blev bredare och bredare på min mun
då jag en efter annan kunde svara nekande
på hennes frågor.
Och mycket riktigt,
hon avslutar att med sin underbara klingande
(eller är det kanske skorrande?)
tyska brytning meddela
att hon finner det högst otroligt
att det skulle ha spridit sig till hjärnan
Men hittar vi ingen vettig lösning
och får stopp på huvudvärken
så ska vi ju såklart kolla upp det med.

Och jag tänker lita på henne,
även klockan fyra i morgon bitti.

kram
ingla

Limbo

Alltså,
jag är ALLDELES FÖR PIGG
för att bara ligga i sängen

Men jag är ALLDELES FÖR SVAG
för att orka göra något vettigt alls

Jag menar absolut INTE ATT KLAGA
varje framsteg är guld värt.

Jag ville bara påpeka
att även fast allt snurrar på i rätt riktning
så är det I ALLA FALL syndast om mig!!!!!!!!

kram
ingla

Dagsrapport

Vaknade femtioelva gånger från 01 till 09 inatt
eller om det räknas som morgon??
Det var alldeles tungt över bröstet
och jag var alldeles för varm.

Men lugn
- inte ett dugg sjuk alls
Nej, Gibbson sex månader
och full av päls
reds av någon mara
som gjorde det omöjligt att sova annorstädes
än i halsgropen på mamsen.

Proppar kroppen full av två sorters penicillin
då det huserar baskelusker i op-ärret
och så har jag såklart ...... UVI

Grunnade motvilligt på uppgång vid niotiden
men sköt upp det till tiotiden.
Gick upp och diskade lite,
fixade lite och njöt av att inte ligga i sängen.

Vid tolvtiden kom två sötnosar
för att ta prover och lägga om såret.
Den ena elev, den andra fru Försiktig
underförstått; det gick inte blixtfort precis.
Men de är så söta så det gör inte ett dugg.

JAG har svängt ihop vår (ganska sena) lunch
och det känns ljuvligt.
Ja, att vara en som orkar något.

Nu har jag lyssnat på några gamla Spanar-program
och handarbetat duktigt under tiden.

Jag ska prova gungstolen som sittplats ikväll
medelst rullstolens sittdyna som sittkudde.
Det kan annars väldigt fort bli träsmak i rumpan.

Nu ska jag fortsätta mitt surfande
med mailskrivande
och lite facebookande

Idag är alltså en väldigt, väldigt bra dag.
Tjo hoo

kram
ingla

Kelig Gibbson

Sista halvan av min sjukhusvistelse
så fick katten Gibbson komma och bo hos
mormor och morfar.

Där blev han ju såklart exakt
hur mycket bortskämd som helst.
Både när det gäller godsaker att äta
och såklart keltid!!

När han kom tillbaka hem
tassade han runt och kollade
om allt var som han hade lämnat det.

Mig struntade han ganska rejält i.
Jag var totalt ointressant.

Men så var det som om
han hade gått igenom alla kontrollpunkter
och fann att allt var i sin ordning.

Nätterna igenom ska han sova på mig,
precis som när han var liten.
Och på dagarna tycker han nog
att all tid är keltid.

Så fort jag ligger och vilar
är jag tvungen att lägga en kudde på magen,
Gibbson skiter högaktningsfullt i att jag har ett halvläkt blixtlås på magen.
Han kan ta sats från, ja var som helst,
och sedan landa - pang - på magen.
Då är det livsviktigt att ha kudden som skydd.

Denna kudde är dock inget som Gibbson föredrar.
Han gör vad han kan för att undvika den.

Jag ber om ursäkt för den dåliga bildkvaliten
men det är inte lätt att fota en mysande katt
som ligger på ens mage!!!

Här ser du det vita hörnet på "magskyddskudden"

 

 

Här är skyddskudden överlistad

och det är nu bara en mysig pläd mellan Gibbson och min mage.

kram
ingla

En önskan?

Ja, jag har ju förut haft funderingar kring
"När du är frisk har du tusen önskningar,
när du är sjuk, bara en"

Men som jag sa sist;
Mycket vill ha mer!

Jag önskar så att Sol slapp göra allt hon gör för mig!!

Ja, jag är medveten om att hon är 21 år
och skulle kunna vara en gift trebarnsmor
och bo i Australien.
Men hon är i alla fall min unge!!

Hon gör allt hon kan för att underlätta livet för mig.
Nja, egentligen lögn,
hon är anledningen till att mitt liv fungerar.

Och visst säger hon att det är vad hon vill göra
- och jag tror henne
Men jag önskar i alla fall att hon slapp!!

Idag kom jag äntligen hem från sjukhuset.
Äntligen!!!
Och hur lycklig jag än är,
hur redo jag än menar att jag är,
så tar krafterna slut ibland.

Och jag önskar så att Sol slapp trösta mig
när jag gråter av utmattning.
Att hon slapp hålla om mig
när jag gråter för att jag gråter.

Hon är min unge
och jag vill faktiskt inte att hon ska behöva ta hand om mig.

Och jag skiter i alla tröstande ord
du nu kan komma på,
som är kloka och sanna.
Som är tröstande
och omtänksamma.

Jag vill verkligen inte ha det så här.
Och jag vill verkligen inte
att det ska vara så här
- alls.

kram
ingla

Symptomer, ett gäng

Alltså, jag ställer mig frågande!!!

Det kan ju inte vara så att jag är ett enkelt fall för doktorerna precis....
Jag hittar ju knappt ut själv.

Idag har jag legat som en ynklig räka hela dagen.
Sov dåligt inatt och följden är jäkligt stillsam dag eferåt.

Så vad har jag då för åkommor?
Det såsar inte mer än vad som är ok ur mitt snitt.
När jag reser mig från sängen har jag SVINONT
på en handflatstor fläck,
men när jag väl kommit upp i stående återgår det ganska snabbt till
inget ont

Kanske är jag fnoskig, men jag har fönstret öppet på rummet
så höstens kyla kommer in.
Jag kan frysa så jag skakar, men har jag gått tjugo meter i korridoren
svettas jag som en korvstackare på grillen.

Det serveras mat här och jag är väldigt hungrig när den kommer,
efter tre tuggor är jag klar.
Lite dumt kan tyckas eftersom jag då får gå hungrig.
Faktiskt så hungrig att jag blir illamående.

Jag låg här på kvällskvisten, illamående av hunger
och hade just svalt sömnpillren.
Hela kroppen började göra  ont, liksom värka och som myror överallt.

Jag satt där på sängkanten, hulkade, mådde illa och längtade hem.
Så drog jag av mig proppstrumpedjävulen.
Och visst riskerar jag propp i vänster ben,
men nu vill jag inte lägga mig ned och grina åtminstone.

Konstigt är dock att jag sitter här med datorn,
ganska pigg och med ideer trots att jag
stoppade i mig sömnpiller för några timmar sedan.....

Jag ska försöka bli utskriven imorgon,
visst måste de lägga om såret
och visst finns det medicin som ska i mig genom porten,
men jag vill i alla fall hem.

kram
ingla

Sanning

Jag har sagt det förr
och jag säger det igen:

Mycket är cancerframkallande
men cancer är sanningsframkallande.

Jag väljer mycket oftare att vara ärlig
än artig
nu för tiden.

Det kan var lite jobbigt
för mottagaren.

kram
ingla

Motstår småpiller

Jag sitter i min säng
(eller alltså min på sjukan)
Har hoppat ur dagen kläder
och har nu nattlinne
(och proppstrumpedjävlaskitsocka) ;)

Klockan är snart två på lilla natten
och jag tog sömtabletter vid 22.
Kunde inte riktigt djupsomna
utan vaknade en gång var tionde minut
för att jag drömde om skinkan och brieosten
som tidigare på kvällen gift sig i mitt rum.

Men då kunde ju inte jag äta
eftersom vi höll på med vår magkatarrsanalys.
Vid halv två nu inatt hade jag tänkt klart
och fick därför smaka lite

Fokus
Nu sitter jag i sängen
Kroppen påpekar, men inte påträngande,
att jag har två sömnpiller i mig.
Jag sitter och pillar med dator och telefon,
det har inte varit roligt under magsmärttiden.

Jag är trött.
Ibland skriver jag väldigt långsamt
och jag blinkar även ganska jättelänge ibland.

Det känns tryggt och skönt.

Snart ska jag nog lägga undan datorn
och låtsas att jag hänger med i hur de mordutreder på tv.

Ni vet när man är så där trött att lakanen känns ljuvliga
och kudden lagom fluffig

Sov gott

kram
ingla

Sängkantsgnäll

I en vecka har jag nu varit här.
Inne på Linneaenheten (LAH) på sjukan.

Jag har ont i magen.
ibland mer, ibland mindre
Men summan är att min Underbara doktor Kerstin
inte är riktigt nöjd.
Så jag blir kvar här.

Jag har haft det jättebra
och vandrat i korridorerna
så det stått härliga till.
Men nu har jag lite för ont
så här sitter jag i sängen.

Och då blir jag lite sur!!

Har alltså all tid i världen att blogga
och minst lika mycket tid att skriva mail.
Men inget blir gjort.

Jag tycker inte om
när jag bara har gnäll att förmedla

Dr Kerstin vill inte släppa hem mig imorgon,
vad än mina prover visar.
Det bekymrar mig
- Sol fyller på torsdag........

kram
ingla

Kontorsdag

Söndag är kontorsdag.
Det har jag snott av svärmor AG.

Jag ligger ju inne på LAH idag
så jag kan ju inte riktigt ha kontorsdag
men lite går minsann.

Jag kan ju kolla upp ett par hemsidor,
rensa lite i mappar
och så vidare

Har dock ett intressant samtal framför mig
jag inte kan göra idag.
Jo, jag har blivit kallad till KK i Örebro serrö!!!
Och avbokar jag inte i god tid kostar det skjortan minsann.

Måste erkänna att jag är synnerligen nyfiken på vad de vill.
Vad kan de vilja?
Operera?
Säga ännu en gång att det inte går att operera??

Som sagt,
ska bli mycket soännande!!!

kram
ingla

Farmor i köket

Idag har jag farmor med mig
-mer än vanligt liksom.
Hon dog för alldeles för länge sedan.
Jag har så många frågor kvar.

En del av dem svarar hon på nu.

Idag när jag mår förhållandevis så bra
så har jag en intensiv längtan hem till mitt kök
Mitt kök!!!
Och där är ju hon verkligen aktiv.

Jag har varit med henne och gjort precis allt
i köket - varken jag kunde eller inte.
Något kunde man ju bidra med.......

Utom en sak;
Inte en enda gång fick jag vara med
då hon skar den köpta Skogaholmslimpan med skärmaskinen.

Idag ska jag nog surfa på husmanskostssidor.
Och promenera i korridorerna såklart!!!

kram
ingla

Traskar i tofflor

Det absolut bästa med att
ens doktor är noggrann,
vill lägga om sår varje dag.
Och blir genuint glad
när hon ser mig traska i korridorerna.

Det är inte hennes omtänksamhet som är bäst,
nope, det är att när man traskar i korridorerna
får man använda sina finaste tofflor!!!!

Tra la laaa

kram
ingla

I LAHs garn

Först var det solklart
- hemgång på lördagen
Men sedan plötsligt bestämde dr PL
att nej nej, jag skulle ju ha en annan dos
av pilledutt så jag fick vara kvar minsann.

Ja, det var ju inte svårare än att meddela lite folk telefonledes.

Sedan dök dr PL upp IRL
och sa att visst kunde jag åka hem om jag ville!
Gahhhh men Jippi
Lite telefonsamtal,
sedan var jag redo
NOT

Det mest påfrestande var att jag skulle kissa - två gånger
innan jag kunde få en ok-stämpel i rumpan.

Med rumpan välstämplad
körde min Underbara Syster mig hem.

Ringde LAH på hemvägen
och beställde tid för sårtitt på söndagen.
Såret är fint och så
men det vätskar och har sig.
Så är jag lite ynklig,
äter alldeles för lite.

På tisdagen bestämde min favvo-doktor K
att jag skulle vevas in i LAHs nät.
Så sedan igår ligger jag här.
Inget jag vill egentligen,
jag vill sova i MIN säng.
Men efter första nattens förtvivlan o sovpiller
så har syster A trollat fram andra madrasser
och annat,
vi får se om det duger till
Prinsessan på Ärten!

Dagen har annars passerat i sus och dus,
både Dotter och Syster har varit här och förgyllt min tillvaro.
Vi shoppade loss i sjukhuskiosken
och var ute och luktade på luften.
De körde mig såklart i rullstol.

Men annars går jag himlans mycket själv,
har just nu en liten vilopaus
i mitt flängande i korridorerna.

Ska röja lite på mitt fina rum
men sedan är det pyjamasdax
för tant.

När jag sover för dåligt
kommer det tårar både nu och då.
Gårdagsnatten var under all kritik.

Skulle kunna somna redan nu,
men tror att jag tjänar på
att hålla mig vaken till 20 i alla fall.

Jag äter alldeles för dåligt,
men oj vad påhittiga sköterskor är
med glass och annat livsnödvändigt.

Jag försöker verkligen.....
men när Syrran inte ens kan locka med toscabit,
ja då förstår ni allvaret.

Nu ska jag ta mig en promenix eller två,
sedan ska jag krypa till kojs
Under tiden vädrar jag in lite Oktoberluft
- kall och sovvänlig!!!

kram
ingla

Beskrivning

Här sitter jag och leker vuxen
(kaffe och fina tofflor) och kan
KLIA MIG PÅ RYGGEN HUR MYCKET JAG VILL.
(Ryggbedövningen bortplockad)

Jag har en liten anekdot
som kan beskriva lite hur bra allt är.

Jag hade varit uppe ur sängen,
med allt vad det innebär.
Flytta fjärrkontrollen till sängen,
snurra undan slangen till morfindroppet,
byta plats på kateterpåsen,
ställa mig upp,
få på mig tofflorna
(eftersom jag skulle ut i korridoren)
få undan sängbordet,
för att slutligen få fram droppställningen
med min packning.
Kanske två eller tre vilopauser insprängt i detta.

Jag hade som sagt precis kommit tillbaka
och gjort allt det där fast i omvänd ordning.

Nästan enda gångerna jag reflekterar
över smärta
är vid rörelser såsom
sätta mig i sängen,
från liggande till sittande
och såklart resa mig.

Allt detta är klart
och jag sätter igång med en julklapp
(läs handarbeta)
Telefonen plingar
och jag lägger ifrån mig handarbetet
för att pilla på fånen.

Då hör jag ljudet av
"trästicka storlek 6 1/2 träffar golv"!!!

Vad händer?

Jo, jag säger "faderullan"
och gör som de flesta skulle göra,
hämtar tillbaka den.

Vilket betyder
Flytta fjärrkontrollen till sängen,
snurra undan slangen till morfindroppet,
byta plats på kateterpåsen,
ställa mig upp,
få undan sängbordet,
för att slutligen få fram droppställningen
med min packning
och gå runt sängen.

DÄR BÖJER JAG MIG NED
och plockar upp stickan.

Och så allt igen fast tvärtom.......

Nu suckar du och tycker synd om mig
för att det är så mycket jobb.....

SLUTA GENAST MED DET!!

För av gammal vana
har jag ett annat handarbete inom räckhåll på sängbordet
och ännu ett i lådan bredvid sängen.
Givetvis förberedd till tänderna.
Så jag kunde ju suttit kvar.

För i förra veckan hade jag ju kanske behövt en sax
och det orkade jag inte hämta just då
eftersom jag kanske bara suttit i fem minuter,
då hade jag ju givetvis något annat i närheten
att jobba med.

Men idag Skuttade jag upp ur sängen
och svepte upp stickan från golvet.

Livet är ljuvligt!!!!!

Ljuvligt säger jag!!!!


kram
ingla

Njuter present

Ibland

bara blundar jag lite

och drömmer mig tillbaka

Tack, än en gång
alla ni som var inblandade
i min underbara födelsedagspresent
då, i mars!!

kram
ingla

Ologiskt

Det är inte allt som är logiskt!
Kanske skulle vår värld vara enklare
om allt var det,
men det är inte så.

För varför finns det folk födda i Norden,
som alltid längtar till varmare länder?

Varför är en del allergiska
mot solljus?

Varför finna alltid det borttappade
i den sista lådan?

Och varför älskar min katt kristallkronan?

kram
ingla

Lyckligare än det går att beskriva.
Tacksam så  det gör ont!!

Men jag orkar inte blogga.

Har ett par inplanerade,
annars kommer något så fort kropp och själ orkar


kram
ingla

Väntrum

I det lilla akvariet
som kallas väntrum
på cellgifteriet
försöker de göra väntan mindre tråkig.

Men jag skiter i det
och handarbetar istället......

kram
ingla

OPERERAS!!!

IDAG SKA JAG OPERERAS!!!!

HÅLL DINA TUMMAR!!
TACK!!

kram
ingla

Snart snart

När man är så trött
att man inte orkar torka de tårar
man gråter av trötthet,
och det till slut börjar klucka i öronen.
(eftersom jag ligger ned)

Då är det ljuvligt att komma ihåg
att imorgon kommer skalpellen fram.
Och monstret ska ut ur magen!!!!

I morgon.
Hör du hur ljuvligt det sjunger?

I morgon.

kram
ingla

I tisdags

Systern kom och hämtade mig
och vi styrde kosan mot Örebro.

Jag behövde gå till tandis
och Den Enda
finns ju där.

Det gick som en dans
och efteråt åkte vi raka spåret
till Grythem -
ett av Sveriges ljuvligaste platser.

Platsens ljuvlighet förhöjs givetvis av invånarna
AG och H (fd svärmor o svärfar)
AG sa tidigt att vid en eventuell separation
så tänkte hon behålla mig
och jag ser till att hon står vid sitt ord ;)

Syrran och jag blev bjudna på god mat
och smarrig efterrätt.

Sedan satt vi och avhandlade viktigheter
medan några av oss handarbetade.
Efter hårt jobb lyckades vi trycka i oss
smarrigt fika
för att sedan stoppa in oss i bilen igen.

På grund av sjuk och trött kropp
hade det passerat mer än ett halvår
sedan jag sist träffade dem.
Det var underbart att ses igen!!!

En mycket bra dag!!!!

kram
ingla

Varm i hjärtat!!

Det finns så många underbara människor!!!!

Och jag tror banne mig att majoriteten av dem
finns i mitt liv!!!!!

Lyllos mig!!!

Fick post häromdagen.
Lite olika roliga.

I den ena fanns kallelse till
vätskeutsugningen ur lungan,
men i den andra
- där låg det lakrits!!!

Det är grejer det!


Så satt jag helt fredligt,
och slöläste på facebook.
Och vad står det där??

Jo, en klasskamrat från grundskolan
uppmuntrar sina nära
att läsa min blogg?????
Min blogg???
Jag blev alldeles rörd
och väldigt fuktig i ögonen.

Tack snälla V,
dig blir jag så glad av!!!!

Nu måste jag ju skriva något klokt,
roligt och klämmigt.

kram
ingla

Nästan där

Vet inte
om det beror på
att jag tycker mig se
ljuset i tunneln

Eller om den helt enkelt
är för stor.

Men det är näst intill omöjligt
att hitta en sovställning.

Jag sitter vaken,
så trött så jag gråter,
men minns snart
- det är nedräkning.

Och nu är det bara
två nätter till
att stå ut!!!!!

kram
ingla

Motsättningar i kroppen

Det är inte alltid som viljan styr,
fast den kan ta dig ganska långt.

Upptäckte till min glädje
hur mycket lättare (i ordets egentliga betydelse)
det blir att släpa på ett monster
som mäter 30x30x22
i magen,
om man har en chans att operera bort det på tisdag.

Kändes som jag blivit sprängfylld av energi.
Som om jag skulle orka vad som helst!!

Idag,
ja jag ser mig inte besegrad,
men jag inser att jag måste fibbla lite,
för att orka något alls.

I all denna operationshysteri
har jag glömt lite
att jag fick cellgifter i onsdags.

Idag är jag trött!!!!

Men om jag vilar fem kvart i timmen,
så ska jag nog orka något mer
än bara vara.

kram
ingla

Det blir operation!!

Långa versionen:

Sitter på bussen (alltså sjukresebussen)
mot Linköping för att få cellgifter.
Då ringer allra sötaste lilla Pernilla.
sjuksköterska på KK i Lkpg.

Hon undrar försiktigt om jag vill opereras på tisdag.
Jag svarar samlat och moget; Ja, tack.

Nä, nu ljög jag ju skorna av dig
Jag skrek rätt ut att det ville jag visst och att jag älskade henne!!

Sedan var det lite praktiska saker,
försökte samla mina tankar

Ska jag fortfarande ha cellgifter idag
om jag vill opereras på tisdag?
Kan jag ha inskrivningssamtal idag
för att slippa åka in kanske redan imorgon igen?

Summan blev att jag fick cellgift
(denna sort går fort ur kroppen)
och skulle gå direkt till avd 21 efteråt.

Jag smsade Dotter,
facebookade
och ringde Syster Yster.

Syster stuvade givetvis om sin dag helt
för att komma in och glädjas
(läs; sitta i väntrum)
tillsammans med mig.

Jag fick mitt cellgift
och sedan lånade vi en rullstol
och tog oss till 21an.
Ja, mitt allmäntillstånd är alltså så ruttet
att vi aldrig reflekterade över
om jag skulle orka går själv genom Linköpings sjukhus.....

Väl på 21an satt jag en stund med söta Pernilla
(som ville veta alla mina medusiner)
Sedan en date med underläkare Försiktiga/Försagda Olov
(som bla oxå ville veta alla mina medusiner)

Sedan iväg till narkosläkare Jessika
som hade ett tydligt hjärnsläpp
då datorerna bråkade
(och oxå ville veta alla mina medusiner)

Sedan VÄNTAN på Professor Preben
som behövde tala med mig.
Han opererade men skulle komma så fort han kunde.
Ja, sedan var han ju tvungen att gå på ett möte
men skulle komma så fort han kunde.
(Vad han och jag skulle prata om
tror jag faktiskt inte att vi riktigt fattat än,
varken han eller jag, men men)

Vi sprängde in två EKG
och blodprov i väntetiden.
(Prov som sköterskorna helst inte ville ta i porten
SÅKLART
utan istället plågade mig i hand och arm.
Givetvis gav de mig rätt - du ÄR svårstucken!
Ehhh, ja, jag sa ju det.
Jag har nämligen varit med
varje gång de sticker mig!!)


Sköterskan ringde efter sjuktransport
och Ja, jag skulle bara få vänta till 20.45.
Då gjorde sköterskan en fuling,
kryssade i en ruta,
och vips var jag hemma 19.30

Så, vad väntar nu?
Jo;

På måndag ska jag in 11.00 till röntgen
för att tömma ena lungan på vätska.
Sedan ska jag upp till avdelning 21

Där plockas jag in för skrubbning,
på TISDAG 23/10
ska jag opereras.

De räknar med hemgång
TIDIGAST fredag.
Bla annat på grund av smärtlindring.

Visst finns det risker.
Först alla vanliga,
vem som helst kan ju dö på operationsbordet.
Men så har vi ju mitt allmäntillstånd,
min infektionskänslighet,
proppen jag hade,
svårigheten att läka.

Men
valet är i alla fall enkelt.

Detta trots att Professor Preben
såklart inte kan lova någonting alls.
När han väl öppnar kanske han ser
att monstret är omöjligt att ta ur.
Jaha,
men då har vi i alla fall försökt.

Jag vet ingen tid på tisdag
utan jag får helt enkelt be dig
gå med en tumme hålld
- hela dagen!

Tackar på förhand!!

kram
ingla

Djuriska aningar

Alltså, man undrar ju lite.
Eller föresten,
jag är inte fotbollsspelare
så jag omfraserar mig:
JAG undrar ju lite.......

Min söte lille katts dygnsrytm är som följer;
mycket gos och sova
med två galenpanneryck inspängda.

Rycken pågår i tre evigheter
och fyra stunder
men i vanlig tid är det kanske någon timme.

Men så blir jag hängig.
Jag blir ynklig och sängliggandes.

Då ändras Gibbsons rytm helt.
Han utesluter tokrycken
och tillbringar nästan dygnets alla minuter
tätt tryckt mot mig.

Det är gott
att vara så älskad.

Här får han inte ligga på magen då monstret ömmar,

så han kryper så nära, nära han kan

från kudden han är placerad på

kram
ingla

Otippad utflykt

En dag när min Syster var här
bestämde vi oss att jag minsann skulle orka en utflykt.

Såklart fick jag önska precis var jag ville.

Så vad önskade jag mig?

Jo, Delikatessdisken på Ica Maxi.

Jupp, så är det.
Och där shoppade jag loss som en galning

Sex skivor av det rökta vildsvinet
Och fem skivor av den kalkonen
Och, ja, du är med?

Men inte nog med det,
jag kunde på plats botanisera blans affärens stekpannor.
I min lilla lilla lägenhet
finns det nämligen en liten liten spis.

Och den lilla spisen
har inte precis de normala måtten,
varken på ugn eller plattor.

Så mina stora stekpannor
är näst intill värdelösa här.

Förutom allt gott från Delikatessen
blevo det denna:

Jag är mycket nöjd med min utflykt!!

kram
ingla

Klockrent

Rensade en låda eller två häromdagen.
Passar på när jag har kastalusten i kroppen.

Förutom mycket skräp och lite mer ordning
resulterade jobbet i tre brev.
Ett med urgamla foton på/till Underbara Z
Ett med ett gammalt brev med rolig knorr till Gudmor M

Och ett med ett gammalt kärt brev till
gymnasievännen B
Brevet, eller lappen, fick jag för typ 28 år sedan
fullt med värme och omtanke.

Jag postade det till henne,
ville att hon skulle förstå
hur mycket hennes ord hade
- och faktiskt fortfarande betydde.

Och hon fattade!!!
Och hon påminde om en minnesbild som jag också bär med mig!

Tänk att vi minns en del samma??
Det brukar man ju inte göra.

Ikväll ska jag spela Bad,
med Michael Jackson.

kram
ingla

Fullt

Jag vill bara säga
att nu är det fullt.

Nu kan inte monstret växa något mer
för nu har vi tänjt ut alla skrymslen och vrår.

Det är så fullt, så fullt.

Snälla håll tummarna för en operation
- snart!!!!!

Kram
ingla

Dag 13

Vilken tur att du inte är här!!

Som jag tjatat om förut
är ju en negativ sak med att byta cellgift
att man inte vet vad som komma ska..

Kan ju meddela att denna nya
minsann gömmer på lite trötthet!!
Fick cellgift dag ett
och sedan dag nio (dag åtta hade de inte tid för mig)
Nu är det dag...... 13
Och jag är utslagen.

Är gnällig och ynklig så det står härliga till.
Som tur är det bara katten som är hemma.
Och han bryr sig inte ett jota
att det är syndast om mig!!

LAH är på väg hit,
vi ska mäta ben.
Inte för att vi tror på någon ny propp
-apselut inte,
det får jag alldeles för mycket medusin för.

Nej men det känns liksom som om
proppstrumpedjävulen är för liten.
Riktigt ordentligt.

Visst är jag verkligen ömhudad nu för tiden
men detta är något mer.

Inte för att jag tror att det är något,
men LAH kommer och då löser sig allt.

kram
ingla

Rosor uppåt väggarna

Jag har ju nämnt förut,
mina exeptionellt underbara fastrar!!

Titta här vad faster MB har gjort.
Helt överjordiskt!!

Om det är vackert i mitt sovrum?
Ja vars......

kram
ingla

Trött mysdag

Jag vet att jag är en synnerligen opålitlig bloggare!!
Och inte tänker jag orera om bot och bättring heller

Ibland räcker bara inte orken till!!
Vilket egentligen är konstigt,
för man tror ju att den liksom ska räcka till det man tycker om.....

Idag är uppenbarligen en trött dag.
MEN
för ovanlighetens skull så har jag FATTAT  det
redan tidigt på dagen,
så jag sitter här i min säng med datorn i famnen.

Annars hade jag satsat på en dusch idag.
Men efter allt bök för att kunna duscha
upptäckte jag att golvbrunnen inte ville vara med
(stopp).
Så det blev bara slit
och inte doftar jag rosor.

Det hade jag i och för sig
inte gjort efter duschen heller,
snarare mandarin....

Jag har bestämt
att det är alldeles ljuvligt med att dag tre
verkar vara en trött dag på detta cellgift.
(Vi struntar i faktumet att jag knaprar penicillin igen,
ljuvligheten blir aningens svårupptäckt då)

För vet du vad?
Dag tre på förra cellgiftet var MAGKRAMP!!
Ja, du minns med morfin och röntgen.
Och det har jag inte nu
- tra la la la laaaaaa

Så idag blir en trött mysdag.
Dottern har redan planerat vad hon ska göra för lunch
- bortskämda jag!!!!
Blir jag riktigt inspirerad så tänder jag ett doftljus
:-D

Och så vill jag förtydliga:
snus kan man ha  i blomkrukor
för att försöka övertyga kattungar om att "pilla bli"
- går sådär.....

kram
ingla

Inte hopplöst

.... bara nästan.

Vet inte varför,
hade inget att gå på,
men jag bad sköterskan Thomas
som tog mina prover
att vi även skulle kolla för urinvägsinfektion

Och gissa,
ja det hade jag ju.

Imorgon får jag veta vilken sorts penicillin jag ska ha.
Vi vill inte börja med "fel"
och sedan vara tvungna att ändra.
Min mage klarar ju inte
ens en omgång med meducinen.

Syrran menar att många av de klagomål jag haft
de senaste dygnen
är desamma jag haft vid mina andra uvi-ar
(urinvägsinfektioner)
Det vore ju bra,
för då försvinner de väl snart.

Men lite trött blir jag allt........

kram
ingla

Skit var det med det

Ja, knappt hade jag skrivit gårdagens inlägg förrän jag fick ge upp.
Hela måndagen tillbringades i sängen
eftersom jag kände mig sjuk och trött.
Kan inte förklara bättre än att jag kände mig förgiftad
och det är väl ganska sanningenligt, eller?

Jag blir sur som fan
när jag är trött och ynklig.
Är så djäkla dålig på att må dåligt.

Tisdag är provtagning.
Orkar jag ens skicka med urinprov
utifall det är en urinvägsinfektion som bråkar?
Gaaahhhhhh!!

kram
ingla

Dagens lista

Från att ha haft listor där det stått
- julstäda
- sy gardiner
- göra köttbullar
- tvätta
på en helg typ

Ser min att-göra-lista ut så här nu
- bädda
- snus i kruka
- vattna
- maila A om tandis
- lapp till kartong
- bonad upp
- snus i krukor
- kattlådan
- kolla receptet
- kortison
- diska

Kanske orkar jag hela listan,
jag har en bra dag idag
;-)

kram
ingla

Mellandag i September

Idag är en mellandag!!
En sådan där dag då man vill vila
men blanda upp med några måsten
(så att listan blir kortare)

Vi (Dottern och jag)
har nu konfererat och beslutat följande:
Dagen utgår från häng i soffan.
Sedan har vi lite småsaker vi sprider över dagen
som ska göras för att lindra stress inför arbetsveckan.
(För det har Dottern nu, arbetsvecka!!!!)

Härlig Lördag på Dig!!!

kram
ingla

Bitterhetens färg

Hade ett intressant samtal med kuratorn idag.

Hon körde med en liknelse om att vi målade våra "livstavlor"
Och att vi då själva har makten när vi målar.

Hon summerade ämnet med:
"Ja, och du har beslutat att inte måla med bitterhetens färg".
(Visst låter det vackert och poetiskt?)

Egentligen vill jag ju än en gång påpeka
att det känns inte som om jag bestämmer massor,
att jag väljer väg och så vidare.
Jag trampar ju bara på.

Men det jag fastnade på
och faktiskt inte kan få ut ur huvudet
är:

Vilken färg har bitterhet????

Vet du??

kram
ingla

Dagens grunn.

Har vid spridda stunder grunnat lite idag.
Ja, på hur en operation skulle påverka mig.

Jag skulle ju inte bli frisk från cancern.
Cancer har jag lite här och där.
Vet faktiskt inte riktigt hur mycket jag har,
har inte frågat.

Minns jag ens hur livet utan monster i magen var?
Jo, jag minns att jag kunde ha vad jag ville på fötterna.
Nådde liksom ned utan problem.

Och så minns jag en tid när det var enkelt att resa sig ur soffan.
Och plocka upp saker från golvet.

Undrar hur det blir med cellgifteriet.
Då lär det ju bli mer fokus ett tag på de andra metastaserna.
Nu pratar vi inte så mycket om lungorna.
Eller den ovanför högra bröstet (som verkar ha gömt sig)
Och kanske om det tillkommit några i några lymfor,
jag lyssnade inte så noga.

I alla fall så vore det gott
att inte ha något monster i magen ett tag.

kram
ingla

Gammal julpost

Ja nu är det ju faktiskt nedräkning.
Till jul alltså!!!

Titta vilken rolig jag hittade.

Postens julpost komihåg från 1969

Här hittar man vilka dagar man senast ska posta julpaket och annat.
Till Norges norra delar tog det fyra dagar längre
än till de mellersta och södra.

Portot på julkort - även utlandet - var 35 öre
Men hallå,
det fanns verkligen regler att hålla sig till.

Högst fem ord!!!

kram
ingla

Bra dag!!

TJOLA HEJ, TJOLA HOPP!!!!!

Ibland är dagen lite bättre än annars.

Dagen började
(och nu förstår du att det kommer något extra kul sedan)
himlans bra.
Jag kände mig pigg i kroppen.
eller frisk ska jag nog säga.

Ingen feber, nästan ingen hosta,
ingen urinvägsinfektion (kanske)
helt enkelt frisk.

Klev upp vettigt
och snyggade till i sovrummet.
Fixade frukost.
Var uppe, pigg och trevlig
när LAH kom för provtagning.
(Cellgifter på onsdag)

Syrran dök upp
och vi gav oss ut på bravader.
Först en sväng till Jysk
där syster skulle ha madrasser.
Och sedan till garnbutiken
så att jag fick roa mig lite.

DÅ!!!

Jo, när vi sitter på Pizza Hut
och äter buffén
som jag längtat efter,
ringer telefonen.

I telefonen finns försiktiga Dr Ulf.
Jo, han hade ju skickat mina bilder till Strålningen.
Vi ville ju kolla om vi kan attackera monstret även den vägen.

Jo, nu hade han fått svar
(jag kände hur det drog ihop sig i magen)
och de trodde nog minsann att......
.......
vad vad??

Ja, att man nog kunde operera!!!
Jag tjöt lyckligt i Dr Ulfs öra
och han äskade genast tystnad med orden:
Lugn nu, det var ingen kirurg med nämligen!

Det var därför han ringde,
ville jag att han skulle gå vidare till kirurgerna?
Jag svarade Ja.

Alltså vet jag absolut inte
om det blir någon operation.
(O att operera en cellgiftskärring
är inte det enklaste!!)

MEN
detta samtal gav mig lite info i det fördolda.

Till exempel så drar jag slutsatsen att
metastasen (för det är ju det det är)
i magen fortfarande är "rund och fin".
Det tycker jag om.
Jag vill inte att den ska skicka ut tentakler
till allt grofs man har i magen.
Har grunnat lite på detta men inte orkat fråga,
eller snarare inte orkat få ett negativt svar.

En annan reflektion är följande:
Inte sjutton skulle de överväga en stor bukoperation
om de trodde jag skulle dö imorgon.
Eller ja, alldeles strax i alla fall.

Så idag är inte bara en bra dag,
idag är en SKITBRA dag!!!

TJOLA HEJ TJOLA HOPP!!

kram
ingla

Glömt bortihåg

Så glad man blir
när man liksom är sugen på något
men egentligen inte har något gottigt hemma.

Och så hittar man det här!!!

Små söta goda kakor från LongDong!!!

kram
ingla

PS.
Idag är det tre månader till julafton!!!

Spöstraff

En del garnnystetillverkare borde få stryk!!!

Jo, för titta hur det blev när jag försökte hitta en början
(eller ett slut)
på mitt nystan.

Efter längre tid än jag vill minnas
såg det ut såhär.

Jag är en hjälte!!

kram
ingla

Lyxdasset

Jag har vid ett par tillfällen påpekat
att människorna omkring mig är bedårande.
Här är ett exempel.

Söta M erbjöd direkt då Gibbson flyttade hit
att vi skulle få hennes gamla lyxbajslåda.
(Eller, hennes katts alltså)

Hon forslade hem den från sommarstugan
men det ville sig inte bättre än att den äkta mannen
tog den till sopen.

Men tro inte att M stannar vid det!!
Nej, hon trollar fram ännu en
(som hon antagligen vaktade intensivt)
och den levererade hon häromdagen.

Gibbson accepterade den direkt
och den används flitigt.

Tack tack, säger vi!!!!!

kram
ingla

Monsterrapport

Träffat il Doctore idag.
Var väl sådär kul.....

Eller, inget allvarligt så
(hmmm,vad fasiken kan vara allvarligare
än den dödsdom jag redan fått,
jag kan ju liksom inte dö "ännu värre" ;-D)

Monstret i magen har växt,
inte så mycket men dock.
Det betyder byte av cellgifter
redan nu på onsdag.

Fick veta idag att man kan säga
att det finns olika "familjer" av cellgifter.
När en inte funkar,
tar vi ju nästa.
Jag har använt tre.
Det finns sex.

kram
ingla

Ändrad åsikt

Som sjuk och ynklig har jag bestämt
att jag fullkomligt älskar hel- och halvfabrikat.

Hur skulle jag annars få i mig rotmos och fläskkorv??

kram
ingla

Cancerkurator

Samtalat lite med kuratorn idag.
Har haft mina grunningar om hon "duger".
Hon är undarbart rar och god och fin och söt
och omtänksam och snäll och lyssnar och....
Ja, ganska bra alltså.

Men grunnet är:
Behöver jag någon med mer riv i??

För trots Ullas och Annas
(mina tidigare kuratorer)
väna uppsyn
kunde de titta mig stint i ögonen och säga:
-Det tror INTE jag!!

Jag behöver motstånd
och hittills har söta Katarina liksom
mest hållt med och bekräftat.
Men jag körde på idag
och lyssnade noga på henne.
Lät henne tala till punkt :)
och lyssnade.

Jag tror att hon kan bli bra,
hon har bara lite svårt att värja sig för alla mina ord.
Alltså får jag tänka till helt enkelt.

Vi pratade lite om att jag gråter så lite.
Borde jag gråta mer?
Borde jag oroa mig och sörja?

Borde och borde....
Jag vill leva mitt liv så gott det går.
Gott som i goda saker.

Är inte så jättesugen på att fylla mina dagar
med tårar och lessenhet.
Men det betyder inte att jag räds de känslorna,
kommer de över mig så grinar jag.

Sol och jag kan hinna starta ett ämne
(ex hennes kommande barn),
gråta,
säga det vi vill,
skratta,
och avsluta
på tre minuter.
Sedan pratar vi om något annat.

Som jag sagt tidigare
har jag aldrig "tagit ett beslut" om
hur jag ska leva
eller förhålla mig till min kommande död.

Jag bara trampar på i ullstrumporna.

Och KuratorKatarina och jag
kom fram till att så gör jag,
och det är rätt för mig.

Vilken tur
- för det är ju mitt liv jag lever!!

kram
ingla

Lösningsmuggar

Mina fina, fina muggar från keramikern i Nora
(nu flyttad till Kristinehamn)
skulle lätt kunna bli bortglömda
eftersom jag använder mina muggsamling vid tedrickande.

Vilken tur att det ska lösas upp
både kortison och slemlösande
till en ynk som mig!!!

kram
ingla

Sorteringsbryderi

I ett infall av sorteringslusta
började jag rensa och ha mig.

Gamla julkort, broschyrer och annat
fick snällt åka ned i pappersinsamlingen
medan pennor sorterades med hårda krav.

Ibland var det lite svårare än annars
att veta hur man skulle sortera.

kram
ingla

En PIK-åsikt

Ja, om Politiskt Korrekt förkortas PK.
Måste ju Politiskt InKorrekt bli PIK.
Eller?

I alla fall;
Ordet snippa verkar ha fått rejält fotfäste i vårt land
och jag deppar lite för det.
Har diskuterat det med flera som kallar sig feminister
(själv är jag ju humanist)
och de tycker alla att det är ett utmärkt ord.
Det gör inte jag.

Jag tycker att det bara är en flickifiering av ordet snopp.

I vår familj är det en dagiskamrat till Dottern
som bestämt vokabulären i ämnet.

Jo, jag råkade höra en försagd dagisfröken mumla:
"bla bla mutter bla framstjärt"
till en ljuvlig dagistjej på fem år.
Hon tittade stint upp på fröken och sa:
Muffen heter det!!!

Det sades med sådan övertygelse
att jag inte kunde säga emot.
Så "muffen" heter det hos oss.

Och egentligen finns det ju ett gäng namn redan,
fast "snippa-anhängarna" har ju rätt i att många av dem
är synnerligen negativt laddade.
(Som ni märker undviker jag att skriva exempel,
jag blir så lätt generad nämligen.)
För att komma ifrån alla dessa negativa
uppstod då "snippa".

Den tanken är ju lite trevlig,
att få till ett namn som inte kan användas som skällsord.
Skulle vilja se den tonåring som skriker:
Din djävla snippa!!! på fullt allvar
;D

Just det,
tanken är alltså trevlig,
men ordet??
Snippa - Snopp.....

Varför inte, i så fall, Muff och......
...... Mopp??

Bara en tanke.....

kram
ingla

Egen mack

Tidigare har jag ju berättat om min rullator Roy.

Nu vill jag presentera min rullstol
som Sol toksmart döpte till Roger.

Roger inkl fripassagerare

kram
ingla

Kärlek

Ibland är det lätt att känna sig älskad!!

Vara nääääära

 

 

närmare......

 

 

Och detta, det är närmast!!

Ni som känner mig vet att uppskatta bilden med Gibbson så nära hålfoten!!!

kram
ingla

Lockilocki

Jag vet inte om följande säger att jag har
ett rikt liv eller ett fattigt liv.

Idag är jag så innerligt glad
över att ha hittat ett borttappat lock
som gäckat mig sedan inflyttningen.

Jag köpte ett trepack med ljuvliga burkar
när jag var hos Dottern i London.
Locket till minsta burken
har jag alltså letat efter
hur länge som helst!!

Nu är det hittat!!!!

kram
ingla

Tupperwaregurka

Eller Pressgurka,
som man kanske säger.

 

Recept här

kram
ingla

2 saker!!

Sak ett:
Det verkar minsann inte bli någon lunginflammation av detta!
Jippi!!
Hostan är slemmigare idag men jag mår som bättre.....

Dock uppkommer en SYNNERLIGEN FRUSTRERANDE
komplikation av ihoptryckta lungor och host.
Hur jag än tar i
så blir det bara ett ytligt, patetiskt litet host.
Gahhhhhhh

Sak två:
Tänk så många UNDERBARA MÄNNISKOR det finns!

När jag tänker efter så undrar jag lite
hur elaka och dumma människor
egentligen får plats på jorden.

Det finns ju så sanslöst många
omtänksamma, varma och brysigomiga.

Och jag har de flesta av dem
runt omkring mig!

TACK!!!!!!

kram
ingla

Downshifting

eller ska vi kanske slå till med "Nedväxling"....

I alla fall så är det just vad som sker här.

Jag har delat in sovrummet som en klocka.
Ja, en analog då alltså ;)

Jo, och då blir det ju tårtbitar mellan timsiffrorna,
eller hur?

Dessa tårtbitar betar jag av,
en efter en,
med vila emellan.

Det är vad jag klarar av
i städandets värld.

Mellan 2 och 4 ska det minsann plockas....

kram
ingla

Resignerat!!

Men såklart bara i själva sakfrågan!

Det betyder att jag slutade svära
(att vara arg tär oxå på krafterna),
och ringde till LAH istället.

Jag berättade att jag nu fått hosta,
att jag hittills inte varit febrig
men att det nu verkade börja krypa uppåt.
Och så nämnde vi ju att jag verkar vara ganska duktig
på att skaffa mig lunginflammation så......

Vips så var syster Karin och syster Anki här och tog prover.
Lite nedstämmande,
eller jag menar klokt förberedande,
så lämnade de nålen i porten.
Så om jag ska få antibiotika intravenöst
så sitter redan nål.

Men trots att jag måste erkänna
att jag helt klart är ynkligare än igår,
så är humöret bättre.

Antagligen så hjälpte era svordomar
och jag känner mig bortskämd av er.

Jag tackar er innerligt
och kommer utan betänkligheter återkomma
om/när liknande behov uppstår!!

KRAM
ingla

Hjälp att svära!!!

Ja, nu, helvete i havet, behöver jag hjälp!!
Känsliga tittare ombedes byta kanal!!!

Jag vaknade i morse
och kunde glatt fortsätta på gårdagens tankegång
om att nu är liksom livsandarna tillbaka
(kan ju knappast kalla mig frisk nu för tiden)
nu var det bara orken, energin som fattades.

Och jag vaknade med planer ska du veta!!
Först skulle jag göra si
sen skulle jag göra så
och sen ville jag hinna ditt
för då kanske Dottern skulle slippa datt.

Mellan varje sak skulle jag såklart i god ordning vila!!
Bra plan va???

Så då sätter vi igång,
vi börjar med att pudra näsan.....

Vad händer??
Rör mig två steg och överfalls av HOSTA!!!!!!!
Hosta??????

Till toan,
tillbaka.....
Jo då, host host,
svettas, svettas
och ingen kraft.
(Inte så mycket luft heller faktiskt)

(Med min lilla tillfälliga lungkapacitet
har man inte så stora utrymmen
för hosta och annan skit)

JAG TROR JAG BLIR GALEN!!!!!!!!

Ska det vara så inihelvet djävla svårt
att få vara ifred ett par dagar???

Kan jag inte bara få ha mina tumörer och proppar
i ett par dagar
och kanske hinna/kunna göra något annat än
ÖVERLEVA???????

Är detta för mycket begärt???? undrar vän av ordning.

Om jag åtminstone hade vaknat och kännt mig rutten
(visst har det funnits halsont i ett par dagar
men det kan man ju skita i),
men nu satt jag där med min förbannade iver
och tänkte att jag kanske lite grann i ena hörnet
skulle kunna underlätta Underbara Dotterns liv och leverne.

TJI FICK JAG!!!!!

Jag är så ilsk att det går att steka ägg på mig.
Och trots intensiv och villig skolning
känner jag att mina svordomar faktiskt tagit slut.

Så nu jäklar får du visa att du är en god och fin medmänniska
- bidra med en redig svordomsharang!!!!!

Nej, du behöver inte alls skriva ned den,
Farmor, Gud och Universum hajar vad vi menar
även om du bara väser den mellan tänderna!!!

Tack på förhand!

kram
ingla

Köksblommor

Jag blir så himla glad
när jag tittar in i mitt skåp!

Oj, vad jag släpade hem från England.
Och så bra det blev!!

kram
ingla

E-post

Alltså, e-post,
är inte det en underbar uppfinning så säg???

Den är hur lätt som helst att posta,
jag kan posta brev hit och dit,
utan att behöva stappla ut till postlådan.

Och när som helst på dygnet?!
Fast vanliga brev kan man ju också skriva när som helst....

Men man kan enkelt skicka med bilder
i e-posten till vännen.
Bilder som du inte ens behöver skicka på framkallning.
Du bara fotar
och tjoffar in det i e-posten!!

I ett par dagar nu
(när krafterna saktar kommit tillbaka)
så har jag haft trevlig e-post
att läsa och besvara!!

Det är så enkelt att ha kontakt med långvåga vänner,
bara att slänga upp datorn i knät!!

Jag erkänner gladeligen att jag saknar "riktiga" brev.
Kuvertet, brevet, prasslet, sparandet
och även själva skrivandet.
Men e-postens fördelar väger upp!!

Får ofta e-post med kommentarer
på saker jag skrivit här i bloggen.
Det värmer ju på fler än ett sätt.

Ja, att någon läser.
Att någon tyckte något så mycket
att den ville skicka e-post.
Tack!!

Mer e-post åt folket!!!!

Mina ljuvligt vackra brevkort

från Past Times i Woking!

kram
ingla

Detektivarbete

Om man stoppar så mycket skit
i en kropp som jag gör,
då kan man inte alltid veta
vad som gör vad.

Jo, man vill ju att cellgiftet ger sig på tumörerna,
penicillinet ger sig på infektionerna,
blodförtunnande tar hand om proppen
och så vidare.

Men vad händer mer?

Jo, vi gissar nu,
alltså Dottern och jag,
att cellgifterna gör att på ca dag 4
så vrider sig magen i kramper.
I ganska precis ett dygn.

Om det är matmagen
eller cancermagen,
det vet vi inte.

Och om man vet detta
och kanske till och med är lite förberedd,
då är det ju inte så himlans bökigt.

Idag ville LAH´s doktor ha in mig för röntgen igen.
Jag grät av förtvivlan vid beskedet
för det kändes som om någon piskade mig upp för Mount Everest
- i snöstorm!!

Men jag tvättade mig,
klädde på mig,
åkte sjukbilen
(typ ambulans light??)
och forslades in på Linnea-avdelningen
(den bästa).

Väl därinne fick vi byta och härja
för att hitta en säng som passade mitt behov av att sittligga.
Allt detta kostade oerhörda krafter
och vi var ju tvungna att stanna upp
så jag kunde profylaxa mig igenom kramperna som kom.
Ibland fick vi avbryta och vila
eftersom jag inte såg vad jag gjorde
då trötthetens tårar bara rann och hade sig.

Jag fick morfin och Haldol
och vips fick jag röntgentid oxå.

Väl tillbaka i sängen kände jag
att morfinet började verka,
och jag blev plötsligt hur trevlig som helst.
Doktorn tordes sig fram till mig
och vi hade ett vettigt samtal.

Jag försökte förklara att jag ansett
att jag skulle åka till sjukan
fast jag var trött så jag skulle kräxts
(om jag orkat)
För att ta en röntgenplåt
som inte visade något.
Få morfin som inte hjälpte.
Utröttad av resa.
Och sitta i en säng som inte var min.

Han fattade precis.
Så vi kunde le glatt
när röntgenplåtarna såklart inte visade något
För jag hade ju fel om morfinet!!

Nu är jag hemma igen.
Har sovit som en utmattad valp
efter långpromenad.
Morfinet ligger i en påse
och jag har ätit en macka.

Jag tror att pärsen är över
för denna cykel.
Du kan inte ana hur glad jag är över det.

Och nästa gång är jag redo!!!

kram
ingla

Sjuklunch!!

Förvånansvärt god lunchmacka på sjukan sist.

Som gjord för mig.
Exempelvis så var det blandat med paprika i
- men inte en enda röd!!!!
Grattis till mig!

kram
ingla

Tanketid

Hmmm, det är förvånande
hur lite vettiga tankar
man kan tänka,
fast man har väldigt gott om tid
och inget egentligt att göra.

Eller man och man,
jag är ju ingen fotbollsspelare
så jag får nog vackert säga jag.

Men åter till tankegången.
Den tankegången att det inte tänks speciellt djupt
fast jag har gott om tid för det.

Visst förstår jag hur mycket tid
enkelt går åt till återhämtning och andning.
Har jag suttit och diskat en stund
och sedan återbördar mig till sängen
finns ingen tid för kloka tankar.
Då andas jag bara.

Men sedan när jag andats ikapp,
då borde ju klokskapen dansa runt
innanför pannbenet.

Men näe,
jag tycker inte att det händer
något så värst märkvärdigt.

Jag fastnar i något gammalt Bones-avsnitt,
ser en Harry Potterfilm
eller läser något redan läst.
Inte så värst utvecklande liksom.

Ska nog ta och ändra på det.
Jag borde ju kunna tänka storverk
när jag nu har så mycket tid.

Har du något du vill jag ska tänka ihop??

kram
ingla

Kan själv!

Sorry, nu duggar det tätt med kattungeinlägg
men ibland blir det så.

Herrn var ensam sitt längsta igår
när jag var till Onkologen och fick lite gift.

I nästan tre timmar fick han roa sig själv.

När jag kom hem tittade han yrvaket upp
och undrade om det var mödan värt att röra på sig.

Och än har jag bara hittat
en blomkruka i soffan,
en sönderlekt toarulle i hallen
och ett sönderprasslat papper
under bordet.

Dutti kisse!

Att han är alldeles suddig beror ju inte på Gibbson
det är den där värdelösa fotografen!!!

kram
ingla

Sovställningar

Ibland tror jag
att det inte riktigt blir
som Gibbson tänkt sig.

 

 

 

Men jag kan ju ha fel såklart!

kram
ingla

Fönsterbord!!

Gibbson har haft väldig tur
med bordsplaceringen ett par gånger
- fönsterbord faktiskt!

En del har tur!

kram
ingla